Första rökfria dygnet ...
Det finns ju inget positivt att drömma tillbaka till - eftersom den enda orsaken till att man känner lite sinnesro av att röka, är för att man just då stillar sitt nikotinberoende! Utan nikotinberoendet vore man inte röksugen och hade man inte behov av att få någon "klåda" stillad!
Det var ju inte så att när man tog sin första cigg i livet, så upplevde man en lugn, skön, harmonisk känsla som dessutom smakade ljuuuuvligt ... Ehhh .. nä, precis raka motsatsen snarare. :-o Rökning ger INTE lugn, eller glädje, eller tröst, eller något annat heller som rökare hävdar att det ger av positiv art! Man röker alltså enbart för att man ÄR nikotinist! Punkt slut! För det smakar skit och det ger ingenting (mer än ett stillande av nikotinbegäret!) Så ÄR det ...!
Såhär har jag i princip gått dagarna i ända (där/då det varit möjligt!) sedan tonåren, med en cigg hängande från mungipan. Har alltså oftast inte ens brytt mig om att ta en paus i det jag sysslat med, utan bara rökt ändå, utan händernas inblandning!
Det jag upplevt hittills är alltså en slags sorg över att jag rökt 33 år, flera paket per dag! och att allt jag hävdat under de åren (de första närmare 30 i alla fall ...) om att jag tycker om att röka, att det har en lugnande effekt, etc, egentligen bara varit ett enda långt missbruksunderhåll - ett nikotinstillande. Känner en sorg i att jag nu inte bara skulle kunna ångra mig ens och ta en cigg, för det skulle inte ge mig något alls nu, när jag faktiskt och glasklart ser faktum! Det skulle bara stilla nikotinbehovet en sekund, men till vilken nytta, när det ändå börjar "klia" igen strax efter?
Rent fysiskt så har jag tappat matlusten helt. Känner ingen hunger alls! Känner mig ungefär som när man varit magsjuk ett dygn ... man har slutat må illa men man är inte hungrig, utan pinar i sig lite föda försiktigt för att ändå få i sig någonting igen. Håglös och lustlös alltså, men absolut inte sugen på att röka i alla fall.
Känner mig även yr, lite svimfärdig, men det gör jag i och för sig ofta även annars. Det kanske är rent av tur för mig ATT jag har så jävla mycket skumma och jobbiga symptom alltid, för det kanske gör att jag inte uppfattar och/eller upplever just nikotinabstinens-symptomen som så jobbiga?!? ;-)
Har extremt mycket spänningar - i mellangärdet (känns som jag sitter fast i en situp) - och huvud/nacke/axlar. Lite så som jag brukar ha till och från, men i mycket starkare variant. Har faktiskt sovit bort en del timmar av dagen, för att försöka få kroppen mer avslappnad. Och det kanske är någon slags flykt undan rastlöshet också, men igen - känner inte att en cigg skulle vara lösningen. Inte mot någonting alls! Tvärtom! Så min beslutsamhet känns intakt sedan igår -->
Jag tänder aldrig mer en cigg! Nix!
Nu ska jag sätta mig i soffan och först se "Så ska det låta" och efter det den ny serien "Äkta människor", på samma kanal. :-)
Slutrökt!!
Och nej, jag tänker inte ersätta ciggen med något annat alls! Inga nikotinhjälp(stjälp)medel, inga ciggattrapper, nada! Och just nu, en knapp halvtimme efter att jag rökt min sista cigg, känns det BARA underbart att jag ÄNTLIGEN tagit det beslutet och det på blodigaste allvar!
Och nejdå, jag tror inte att jag kommer att få slippa nikotinabstinens och psykiskt betingat tandagnissel, MEN jag tänker skita i det och inte låta det bekomma mig mer än nödvändigt!
Det var allt för idag, nu ska jag säga hej då till sonen, som är på väg till sin far för en "pappavecka".
Ha en skön lördagkväll, gott folk!
El-cigg
Jag köpte faktiskt redan för ett år sedan en variant av El-cigg. Har den liggande hemma men törs inte testa den, hahaha. Nähä, varför inte det då ? ... Jo, för att jag tycker att den ser extremt skum ut. Jag har ingen info om den, what so ever, och jag ogillar verkligen att stoppa i mig sådant jag inte har en susning om vad det innehåller.
Är tablettfobiker av samma anledning! Det är en ren jävla mardröm varje gång jag tvingas ta något piller jag inte känner till sedan gammalt! Får vrålångest av det, rent utav! :-O Förstår att det låter fånigt för en som inte lider av detsamma, men jag kan försäkra att det INTE är larv, utan ångestframkallande på riktigt!
Har även varit så med mat under många år. Vilket startade med att jag fick allergier mot både det ena och det andra. Eksem hade jag redan som liten, mot plast bland annat. Fick jordens läbbigaste allergieksem mot plasten i toastolen, t.ex. Porslin eller trä är vad jag fått använda sedan dess. Sakta men säkert spred sig sen allergin till att även innefatta fler och fler födoämnen och utöver det så har jag varit astmatisk i perioder. Under åren som frisör så inhalerade jag Ventolin (astmamedicin alltså) med ena handen och cigg med den andra. :-o JAAA, JAG VET - RUBBAT!! Inte för att det på något sätt förmildrar mitt beteende då, men min kollega gjorde likadant, hahaha. ;-)
Ja herregud!
Tack och lov har födoämnesallergin i stort sett "vuxit" bort numera. Men känslan av att vara allergisk, att känna hur svalget sväller, hur det kliar i gom och örongångar när man ätit något olämpligt ... den känslan sitter i och är ångestframkallande. DÄRFÖR gillar jag alltså inte att inhalera/inta något jag inte är hundra på att jag tål!
Tillbaka till El-ciggen ... Är otroligt sugen på att testa dem på översta bilden och kommer nog göra det också. Men det skulle ändå vara intressant att höra om någon redan HAR testat och hur det fungerade. :-)
Nu blir det lite politik
Juholts avgång så ... Personligen tycker jag inte att hans "tabbar" varit så enorma att han förtjänat den massmobbing han utsatts för och personligen bryr jag mig egentligen föga om VEM som är partiledare överhuvudtaget. En partiledare har i uppgift att föra fram den politik hans/hennes parti förespråkar!! That´s it!! Han/hon har ingen egen egentlig makt! NIX!! En partiledare är partiets ansikte utåt, en slags klisterlapp, logga, för själva innehållet. Inget annat!
Men dessvärre tycks folk numera tro att vi frångått partipolitik MED partiprogram - (och förhoppningsvis tydlig ideologisk riktlinje.) "Folk" tycks tro att vi istället numera ägnar oss åt personval och att den person man så väljer kan styra och ställa åt vilket jävla håll de vill, helt oberoende av några partiprogram eller ideologier. IDIOTER!! Det fungerar TACK OCH LOV INTE så!!
I och med den här puckotron "folk" verkar besitta så hade/har ju Reinfeldt ett plus med sina "snälla hundögon" och sin till synes medkännande själ. Reinfeldt vet hur man ska spela mänsklig och hur man ska tala till "folket", helt enkelt! Och samma sak med Anders Borg - en lite småball, hästsvansprydd, "vanlig" människa.
Med andra ord och eftersom det nu ÄR så att "folket" generellt inte bryr sig om politiken i sig, skiter i att det finns partiprogram och ideologier och istället lägger sitt krut på att omänskligt kritiskt granska den som ska vara partiets klisterlapp från topp till tå, så kan S väl lika gärna låta någon "folklig kändis"-sosse (om än mindre politiskt insatt) ta över partiledarjobbet. Stellan Skarsgård, eller varför inte Henrik Schyffert t.ex?! Skulle nog fungera mycket bättre!
Stellan Skarsgård pratar politik i Kungsan:
Henrik Schyffert driver med MUF:
Snacket #2: Kärlek
Snacket går ut på att man varje söndag får fem frågor från Milo Lilja, som man svarar på i sin egen blogg/hemsida.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Kärlek
1. Berätta om din första kärlek?
Hade ju små förälskelser redan tidigare men i sexan blev jag nog kär på allvar första gången. I en kille som kom ny till vår klass då. Han spelade trumpet och var hur gullig som helst, tyckte jag. :-) Vi var tillsammans mycket och gärna och länge för att vara i den åldern. Han flyttade tyvärr sedan iväg efter åttan igen och jag har inte träffat honom sedan dess.
2. Vad är kärlek för dig?
Tillit, gemenskap, innerlighet och passion.
3. Vad är det mest romantiska någon gjort för dig?
Oj, svårt eftersom jag är ganska oromantisk själv så är jag nog dessvärre inte så uppmärksam på typiska romantikyttringar. ;-) Men att få höra och känna att man är älskad även dagar då man känner sig usel och ynklig - det är romantiskt.
4. Hur ser ditt drömbröllop ut?
Har ju gift mig en gång redan och just då var det mitt drömbröllop - Vit egendesignad klänning, en gammal kyrka helt inredd i trä inuti, vinter, släkt och vänner och lycka. Skulle jag gifta mig idag skulle jag föredra svart klänning, någon fin gammal borg/slott eller liknande och en hop nära och kära som vittnen.
Den HÄR klänningen vill jag ha om jag gifter om mig någon gång!! ;-)
5. Är du kär nu?
Hm, hoppar över den frågan för tillfället ...
Äldre Tjej/killsnacksinlägg!
Snacket #1: TV
Snacket går ut på att man varje söndag får fem frågor från Milo Lilja, som man svarar på i sin egen blogg/hemsida.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
TV
1. Vad för typ av program ser du helst på TV?
Musik, realityserier och kostymfilmer. Men jag är inte mycket för TV alls egentligen. Oftast sätter jag mig endast framför TV:n om de jag umgås med vill se något program.
2. Följer du någon TV-serie, vilken?
Inte slaviskt, men just nu ser jag faktiskt på flera serier - The Voice och Stjärnorna på slottet. Och när det är säsong (vilket det inte är just nu) så brukar jag även se True Blood och Downton Abbey.
Strötittar ibland på web-tv också, om jag är jävligt uttråkad. ;-)
3. Finns det någon kanal du klarar dig utan, varför?
Ehh, ja - alla i princip, hehe. Skulle lugnt kunna leva utan hela TV:n i sig. Har apparaten endast för att andra i familjen vill ha den.
4. Finns det någon kanal du inte klarar dig utan, varför?
Nix. Klarar mig bra utan alla kanaler.
5. Har du platt-TV eller tjock-TV?
Platt i vardagsrummet, tjock i sonens rum.
Äldre Tjej/killsnacksinlägg!
Hjärtklappning och tandagnissel
Måste på något vis komma mig för att sluta röka! Läkaren jag träffade senast, (i samband med senaste hjärnhinneinflammationen), sa att det är mindre farligt att jag går upp ytterligare 40 kilo än att jag fortsätter att röka. Ja, det sa hon när jag alltså använde min redan stora viktuppgång som argument för att INTE sluta ...
Gnisslat tänder har jag gjort sedan jag var liten. (Vilket ger spänningar i just huvud/axlar/nacke, förutom att det sliter ned tänderna som fan!) Periodvis så hårt och högt att folk som sovit i samma lägenhet fått gå och väcka mig för att de själva inte kunnat sova av ljudet. Kan även ibland väcka mig själv av det. Ungefär som en snarkare, antar jag, fast med gnissel/malande istället. Fick redan som tonåring en bettskena tillverkad åt mig av tandläkaren, men jag använde den aldrig (den var ful, var nog mitt enda argument just då) och jag har inte sett till att få en ny. Skulle nog behöva en dock! Har dessutom sett att de inte är lika stora, fula och otympliga längre, som de var på den tiden. ;-)
ÄR extremt pressad just nu. Från alla möjliga håll och kanter och på en rad olika och viktiga plan. Förmodar att extraskjutsen på hjärtrytmen och spänningarna kommer sig från det, även om jag med huvudet inte tycker att det borde bli så. Känner mig nästan aldrig stressad i huvudet, tvärtom. Vilket gör det ännu svårare för mig att förstå kroppens adrenalinstinna beteende. Varför går det inte att lugna kroppen med tankar, när jag ju känner mig lugn (även när det är kaos) i tankarna? Begriper det inte. Enligt KBT (Kognitiv BeteendeTerapi), som jag ju testat, så ÄR det ju tankarna som styr resten. Bullshit, enligt min erfarenhet. Eller rättare sagt ... de där tankarna som går per automatik ... de låter sig inte styras så lätt. Hinner ju inte ens märka av dem, uppenbarligen, innan kroppen redan lever sitt eget hysteriska liv. :-(
Idag är det meningen att jag ska på KPT (Kognitiv PsykoTerapi) och direkt efter det på träningen. Känns inte helt bra att pressa mig själv ytterligare med två så pass energikrävande aktiviteteter, men jag ska ändå försöka komma iväg. Om jag inte ens kan komma iväg och få de hjälpvägar som finns att få, hur ska jag då kunna bli lugnare och starkare?!
Kvällen lär väl sedan tillbringas i soffan, framför The Voice. Förmodligen i sällskap av mig själv enbart, men man vet aldrig ... något "barn" kan plötsligt dyka upp från ingenstans. :-o ;-) Så sent som igår t.ex gjorde det det. Då dök sonen plötsligt upp, (fast det är "pappavecka"), när jag precis var i färd med att rengöra (det förbannade *harkel*) akvariet. Naturligtvis fick han ju då hjälpa till med lite vattenhinkskånkande, när han nu ändå var på plats. ;-D
Trevlig helg!
Petter - The Voice
När jag nu tagit upp de andra coacherna i The Voice, så måste jag ju även ta med Petter. Inte för att jag alls lyssnar på hans genre eller vet annat om honom, än det man fick se/höra under förra säsongen av "Så mycket bättre". Men jag hittade en låt jag faktiskt tycker om:
Fredrik Snortare och Cecilia Synd - Petter
Något jag upptäckte under "Så mycket bättre" var att jag verkligen tilltalas av hans utseende. Tycker han är skitsnygg, rent ut sagt! ;-) Speciellt munnen gillar jag skarpt!
Träningsskolk ... :-(
Nej jag orkar bara inte - det gåååår inte ens att tvinga mig till det idag - jag förmår inte bita ihop och gå iväg på min träning (som jag såklart så väl behöver). Är alltför inkapslad i svärta, i turboliknande adrenalinpåslag, i uppgivenhet och total matthet. Så i sista stund har jag avbokat dagens träningstid, men jag hoppas innerligt att det tills på fredag känns liiiite lättare, så jag kan gå då i alla fall.
Kommer om några veckor vara tvungen att ta ett mycket större ansvar över Lilla My (särbons hund) och det är förmodligen bara bra, (även om jag för stunden inte fattar hur det ska kunna fungera rent praktiskt, när jag knappt orkar röra mig en meter ens ...). Får se det som en livräddare (om det nu går att rädda detta vrak) som kommer att tvinga mig ut, vare sig jag orkar eller inte. Behöver förmodligen den pressen på mig själv, så att inte uppgivenheten får möjlighet att helt ta över?!
Vackra, fina, goa Lilla My. En schabradortik (schäfer/labbeblandning alltså) på 9 år.
Appropå The Voice ...
Alexander Lund - Somebody to love (Queencover)
The Voice - Carola
Vacker som få är hon ju dessutom (även om jag tyckte hon var ännu snyggare innan hon fixade åt sig Hollywood-tänderna!) och jag rent av avundas det hopp och den glädje hon utstrålar - oavsett om den är född ur en tro på något jag inte så starkt själv tror på. De eventuella later hon har FÅR hon ha, enligt mig, just för att hon ÄR en stjärna - punkt slut! ;-)
När Carola slog igenom (med "Främling" i Melodifestivalen -83), så var jag gravid med dottern. Minns att samtliga bidrag innan hennes (hon kom ut sist) var URKASSA. Verkligen skitdåliga, med sångerskor som sjöng så illa och "snett" att jag fanimig led. Kontrasten till dessa och Carola var ju som natt och dag. Blev helt bortblåst av hennes enormt stabila, klara röst. Som en skänk från ovan (vilket hon ju kanske rentav ÄR ;-)).
Förövrigt har jag en egen story med Carola inblandad. Från när jag som sjuttonåring var på vippen att bli lanserad som sångerska/låtskrivare. Genom en musikervän hade jag fått kontakt med det då stora skivbolaget SOS. Dåvarande chef där blev VÄLDIGT förtjust i en av mina egnskrivna låtar (han kallade den en HIT till och med ;-)), "Friday" (här "slask"inspelad då jag var 16 år gammal), och ville lansera mig. Han ville dock vänta ett halvår, eftersom han precis var igång med att lansera en annan ung sångerska (och DET var alltså Carola ;-)).
"Min" kontakt hade ingen lust att vänta utan tog låten vidare till ett mindre bolag, "Studio Humlan", vilka också nappade och där fick jag sedan - tillsammans med mitt band - tillbringa två veckor med att spela in tre egna och en annans låt. Det var ett stort "hallå" kring alltihop, jag skulle minsann inte bara lanseras i Sverige, utan över hela världen. :-o ;-) Hur som helst ... innan min skiva hann släppas gick det lilla bolaget i konkurs och allt slutade där. Så snopet och abrupt kan det gå till i musikbranschen.
Nu har jag aldrig besuttit några drömmar om att "slå igenom", aldrig ansträngt mig ett smack för att så skulle ske, så jag tog nederlaget med ro. Andra har däremot haft de drömmarna ÅT mig och för dem blev det nog desto mer snopet. Jaja .... lite kul dock att det var just Carolas lansering som just exakt då satte stopp för min egen. ;-)
Som sagt så gillar jag inte den musikstil Carola sjunger inom och har därför haft lite svårt att välja ut ett klipp med henne att lägga in här, men det fick till slut bli denna ->
Suspicious Minds - Carola (Elviscover)
Inspelad förra året och jag måste säga att jag gillar hennes röst ÄNNU MER nu, när hon som "äldre" fått en liten touch av skrovlighet i den också.
Skitdag med mycket sömnflykt
Skulle behöva ett litet hus (eller ett rum åtminstone!) helt för mig själv, där ingen led av att jag kröp ihop i mig själv. Där jag slapp förklara och försvara mig, för tyvärr måste jag det när jag vistas bland folk. Även om det är människor som känner mig. Inte ens de inser riktigt att när jag säger att JAG ORKAR INTE, så menar jag det! Speciellt som jag hittills i livet ändå tvingat mig att orka sådant jag inte orkar. Men jag kan inte det längre. Jag går totalt åt, vrids ut och in av att pressa mig mer än jag klarar numera. Jag har kommit till mitt max och MÅSTE få tyst och lugn och ro när jag säger att jag behöver det.
Vet inte hur jag ska lösa detta dilemma, för jag vill ju såklart inte behöva klippa av all kontakt bara för att det inte går att förstå och respektera det jag säger att jag behöver för att orka existera. Varför kan jag inte bara få vara ifred, när jag ber om det? Begriper inte varför det ska vara så svårt?!?
Eller nja, det beror väl som sagt på att jag tidigare ändå pressat mig vidare. Och på att jag även alltid varit en dominant person som tagit över så gott som allt ansvar från alla omkring mig. Varit en sådan som slåss för andra, hjälper dem som behöver mig så ... jag antar att jag bara fortsätter betraktas som en sådan "stålmänniska", oavsett vad jag säger med ord?!? Måste ju vara så.
Det värsta med allt är att jag som sagt får dåligt samvete över att jag inte orkar och över att jag kräver mer egenspace (än andra har lust att ge mig ...). Och dessutom blir jag otålig, vresig och rent bitter i min attityd, när jag tycker att jag vänligt förklarar och ändå inte blir tagen på allvar. Blir fan fientlig av att det ska bli sådant motstånd jämt och alla dessa känslor förvärrar såklart ALLT jag redan innan känner av matthet. Ond cirkel! Japp!
Just nu är jag i sådan brist på lust att det är rent skrämmande. Har inte lust till något. Nada! Samtidigt som kroppen alltså går på fullständigt högvarv och jag nästan exploderar inifrån. Uppgiven, blassé och förbannad i en salig röra. Inte bra för blodtrycket (som ju varit alldeles för högt senaste halvåret). Men av någon helt mysko anledning så var det NÄSTAN normal igår, när jag var till KPT-terapeuten och fick trycket taget där!?! :-o Skumt!
Var helt säker på att det skulle vara ännu högre, med tanke på hur jag känner mig, men tydligen inte. Så kanske, kanske är det som jag misstänkt angående trycket, att jag fick högt tryck som en biverkning på Cymbaltan (det är en av de kända biverkningarna nämligen) och att jag nu, några månader efter medicinavslutning, börjar få ned det igen automatiskt? Man kan ju hoppas på det åtminstone!
Ugglas bästa låt någonsin!
1977, jag var 13 år och gick på ungdomsgården "Humlan". Fritidsledaren hade köpt en ny skiva och den ville han spela för oss. Minns fortfarande hur han sträckte sig upp mot grammonfonen, (den var placerad på en hög hylla, antagligen för att den skulle få vara ifred från alla ungdomsfingrar? ;-)), och hur jag blev totalt betagen av det jag fick höra. Älskade den här låten från första sekund! Soundet, gitarrerna, synthslingan, den kaxiga sången - sögs helt in i låten, vilket jag aldrig hade gjort med någon musik tidigare, trots att jag alltid hade älskat musik och att musicera.
Här är den - min upptäckt av andras musik på allvar - gillar den som FAN än idag!
Gillar hela den plattan från -77 - "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt" och även nästkommande platta från -78 - "Vittring"
Efter det ändrade han musikstilen till det sämre, enligt mig. Mindre rockigt och mycket mer fokus på underfundiga texter. Men visst är det ändå fantastiskt hur han kunnat hålla sig så populär under så många år!
Ola Salo, yeah
It takes a fool to remain sane - The Ark
Whatever happened to the funky race
A generation lost in pace
Wasn´t life supposed to be more than this
In this kiss I´ll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip out in the sand if you don´t give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude
And if you think I´m corny
Then it will not make me sorry
It´s your right to laugh at me
And in turn, that´s my oppurtunity
To feel brave
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
Every morning I would see her getting off the bus the picture never drops
It´s like a multicoloured snapshot stuck in my brain
It kept me sane for a couple of years
As it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
´Cause they´ve forgotten how to play
Maybe they´re afraid to feel ashamed
To seem strange
To seem insane
To gain weight
To seem gay
I tell you this
That it takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
(Oh, take it to the stage!)
So, take it to the stage in a multicoloured jacket take it jackpot, crackpot
Strutting like a peacock
Nailvarnish Arkansas
Shimmy-shammy featherboah crackpot haircut
Dye your hair in glowing red and blue
Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice, do what you have to do
Do, Do, Do, let your heart decide what you have to do that´s all there is to find
Cause it takes a fool to remain sane
Oh,It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
Idag fyller min älskade mor år!
Tyvärr kan jag inte gå och gratta henne personligen, eftersom hon bor i Finland. Men det går ju bra ändå, härigenom, via SMS, snigelposten och via FB! ;-) Tror inte mamsen läser min blogg, men OM hon, DU, gör det så G R A T T I S i massor och KRAMAR från trean!
Ut med julen
Sådär ja - nu har även jag plockat ned julen ur mitt hus för denna gång! Visserligen några timmar för tidigt - Trettondag Knut är ju imorgon först!! - men, men. ;-) Har nog dock säkert glömt någon tomtefan någonstans, som jag hittar om några veckor eller så. Så brukar det vara, av någon anledning.
Är såååå trött och fryyyyser konstant! Spelar ingen roll hur mycket jag paltar på mig, om jag lägger mig under tre täcken med fleecekläder på, jag fryser ändå ända in i märgen. Hemskt! Och så har jag varit flera veckor nu, så det verkar ju inte bero på någon bacill som trängt sig på. Är inte förkyld eller febrig ett dugg.
Nej, har inget vettigt att skriva, känner jag, så jag låter bli att skriva mer idag!
Må väl gott folk!
Kontrastproblem
Är hyperkänslig för ljushetskontraster - det liksom flimrar i ögonen av det, vilket är rätt obehagligt. Därför har jag nu gjort textfärgen härinne lite mörkare, för att minska kontrasten. Går det att läsa för er andra eller är det för mörkt nu?
Nattinatt!
Utmattad
Det behövs inte så mycket extra för att jag ska bli totalt utmattad - inifrån och ut. Eller nja ... egentligen utstår jag så gott som dagligen mer stress (inifrån) än de flesta andra, även om det inte syns och märks utanpå, men ändå ... kommer det något litet extra - vare sig det är av negativ eller positiv art - så får jag sen betala det genom total energilöshet, förstärkta fysiska/psykosomatiska symptom och ångest. Så är det bara, tydligen.
Efter kalaset hos syster igår (vilket normalt skulle varit bara positiv!) var jag som överkörd av en ångvält och jag har inte återhämtat mig ännu. Bara att vistas i ett rum fullt av människor som pratar är mer än jag klarar av numera. :-o Blir helt hyperstressad, känner mig som i ett vaccum, som inlindad i bomull, utanför själva livet på något mystiskt vis. Någon som förstår den beskrivningen? :-o ;-) Och kroppen beter sig ännu skummare än vanligt när jag får minsta stresspåslag. Domnar av, känner mig som jag skulle vara förfrusen i alla leder, blir superstel och får värk överallt i princip. Hjärtat bultar konstant vrålsnabbt, jag blir andfådd och skakig.
Men mest obehagligt är det ändå med den overklighetskänsla och fysiska matthet som uppstår. Orkar knappt andas i de stunderna. KAN knappt andas ens och visserligen röker jag ju som en borstbindare men det gör jag ju varje dag och jag har inte lika svårt att andas varje dag! Förövrigt var det ju inte alls länge sedan jag genomgick en grundlig spirometriundersökning (en sådan där gigantisk, som tar över en timme att uföra!) så därför VET jag ju (än så länge i alla fall ...) att jag inte lider av KOL eller har några andra andningssjukdomar. Förutsätter därför att det mesta av andnöden ändå måste vara psykiskt betingad?!
Det är hur som helst såååå jääääävla tröööööstlööööst att vara ett sådant här vrak och inte orka ett skit. Speciellt när jag ju VILL göra en massa och orka en massa!! Det är alltså inte ett depressivt, apatiskt tillstånd jag befinner mig i, utan saknar bara fysisk ork och förmåga. :-(
Skulle ha börjat träna igen den här veckan, men min "coach" har varit hemma och wabbat, så det blev inställt. Men på tisdag har jag en ny tid och DÅ hoppas jag det blir av, så jag kommer igång lite igen. Och på fredag börjar min "vanliga" (KPT) terapi igen, efter helguppehållen. Ska nog be om lite mer mindfulnessövningar där. Känns verkligen som att jag måste lära mig att få ned min ständigt höga adrenalinnivå på något jävla vis! Känner ju, såhär ett par månader efter avslutat intag av de senaste antidepressiva (Cymbalta) att stressnivån blir högre och högre igen och det autonoma systemet kutar iväg på högvarv som aldrig förr.
Helt klart hjälper den typen av mediciner min kropp att lugna ned sig, men ... tyvärr blir jag ju för fet av dem. Till och med för fet rent medicinskt sett alltså, inte enbart ur mitt eget tycke. Än har jag förresten inte gått ned ett gram ens, av de nästan 40 kilo jag lagt på mig under året med medicinen. Får se OM jag gör det eller om jag får förbli såhär nu. :-/ Jaja ... orkar inte bekymra mig om det just nu faktiskt. Och om inte 40 kilos snabb viktuppgång (när man inte ens är direkt smal från start) ens känns som ens huvudbekymmer ... då fattar ni själva va?!? hahaha ;-)
Kalas igen
Min syster Tita till vänster, Jag stående och min bror Tomas till höger. Med på bilden är också vår lilla kusin Victorine. Fotot är taget -72/73 någongång.
1992 -> Jag och två av mina systrar, Tita och Paula (Paula är pappas barn). Det finns en till syster, Annelie (också pappas barn), som jag dessvärre bara träffat två gånger (när jag var sju år och på pappas begravning -98).
Syrran Tita med sin dotter Tanja. Bilden är tagen 2010.
Med andra ord ska jag på kalas idag igen, men syrran bor i huset bredvid mitt, så det blir inte så långt att gå. December och januari är hektiska firartider för oss. Först julen, sen fyller sonen år, sen nyår, sen dotterns födelsedag, syrrans, mammas, (exmakens), brorsans och "förr" (när han levde) även min styvfars födelsedag. Allt inom loppet av bara drygt en månad. PUST! ;-)
Men just IDAG är det alltså syster Titas tur - GRATTIS igen! <3
Angående låsta inlägg
Helst vill jag ju veta NÅGOT om den jag släpper in. T.ex att det är någon som följt mig tidigare genom åren och läser min nya blogg här nu. Gärna vill jag också att du ska gjort någon form av väsen av dig förut och inte bara dyker upp NU, som gubben ur lådan. Vill känna mig trygg och säker, helt enkelt!
Jag kanske aldrig kommer att göra det och därmed inte skriver något vidare i sidan där, det får vi se. Jag får gå på magkänsla bara.
Med andra ord - OM du vill ha tillgång till den låsta sidan - skicka ett mail till mig (inte från någon anonym mailadress, tack!) och fråga efter det, så får vi se. [email protected]
Du som har inloggningsuppgifterna redan --> Har skrivit ett litet, litet inlägg till därinne. ;-)
Sirap
Det är hur som helst nu snart ett år sedan det krånglade senast - tills idag då. Jag hoppas VERKLIGEN INTE att jag ska behöva få samma trassel som tidigare igen, utan att det bara är något temporärt fel!! Annars blir jag fanimig tokig!! HATAR ICKEFUNGERANDE UPPKOPPLINGAR och/eller datorer och/eller annat tekniskt som jag "måste" använda mig av! Får smärre hysteriska utbrott på sådant! :-o ;-)
Utöver det så är hela jävla jag seg som sirap. Orkar ingenting! Nada! Orkar inte ens försöka orka någonting. Har ingen gnista what so ever till att försöka pusha mig själv - nix. :-/ Är bara som i ett vaccum, (fast med oootaliga krämpor inflätat i det, tyvärr). Å andra sidan ... har haft ett par dagar i totalt inre och yttre kaos, så vaccum är rätt behagligt i jämförelse. :-O ;-D
Den tilltänkta lösenordsskyddade sidan ja ... verkar som att de som testat får upp inloggningsrutan som ska dyka upp. (Tack för hjälpen!) Men ändå ... ändå känner jag mig inte helt trygg i tanken om att den faktiskt ÄR låst. Vill INTE INTE INTE ha in folk där som inte ska vara där och jag vill heller INTE känna att jag ändå måste tänka på hur/vad jag skriver IFALL låset inte fungerar. Så hur gör man ... ska fundera lite till på det.
HSP
"So what exactly IS an HSP?
HSPs are people whose brains and central nervous systems are "wired" in such a way that they are more acutely aware of, and attuned to, themselves, other people, and their environment."
(Dr. Elaine Aron) Läs mer -->
(Tack Roger för länken i gästboken, som i sin tur förde mig till länken ovan.)
Har ju redan diagnoserna "Panikångest", "GAD" och "Depression" (förr även posttraumatisk panikångestsyndrom, men det där post:et har försvunnit med årens gång), men om jag får ställa ytterligare diagnos på mig själv, så vill jag nog lägga till HSP.
Skriver nog mer om detta i ett senare inlägg - om jag orkar och vill.
PS. Ni har väl inte missat min vädjan om hjälp i föregående inlägg?!? ;-)
Ååååh, blir gaaalen ...
Har nu skapat en underblogg till denna blogg, vilken ska kunna lösenordsskyddas. MEN ... när jag själv testar det hela (och HAR rensat datorminnet!) så kommer ingen inloggningsruta upp, utan pang så är man inne och såååå vill jag ju verkligen INTE ha det!! Hugaligen om obehöriga skulle komma in i det jag vill skriva mer i skymundan!! Får mardrömmar bara av tanken! :-o ;-)
Därför vill jag att ni hjälper mig, tack, genom att testklicka HÄR och se om NI får upp en inloggningsruta eller kommer raka vägen in!?? Please, håller på att koka sönder invärtes så jag behöver verkligen en låst sida att skriva i! Har alltså inte skrivit något av vikt därinne ännu, innan jag vet om det fungerar! ;-)
/Tette.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill kunna skriva vissa inlägg bakom lösen, men se nejdå ... DET verkar man inte kunna göra genom blogg.se?!? :-o Trots att jag är betalande kund där alltså!! DÅLIGT!! :-(
Har ju en annan, gammal dagbok i "vanliga" hemsidesdelen som ligger bakom lösen, men ska man verkligen behöva bygga egna lösenordsskyddade sidor när man ändå betalar extra för en bloggjävel?!? NÄe, tycker inte det. Suck. :-/
Jaja ... tills jag kommer på vad jag ska göra, om jag ska idas lägga energi på att göra en egen tilläggssida eller inte, så sitter jag här och morrar för mig själv bara. :-o ;-)
Kalasbilder
Våffeltårtan fixade min särbo åt henne, dagen till ära! :-)
Dottern och hennes bästis sedan 23 år tillbaka!
Dottern från bilden ovan, nu lite mer fokuserat och en aning "flashad".
Dottern med sin bästa, närmaste väninna igen.
Mina fina barn. :-)
Älskade dottern fyller 28 år!
Nyss fyllda 19, på Nacka BB, Trettondagsafton 1984, födde jag detta bedårande flickebarn på 3040 gram och 49 cm. Förlossningen var - som hos många förstföderskor - utdragen. Den tog 18 timmar och gick komplikationsfritt. Hennes far (som kunde charma vem som helst!! ;-)) lyckades övertala personalen om att han skulle få sova över på förlossningen, så det gjorde han, trots att män på den tiden snällt fick lämna nyblivna modern och barn och åka hem när barnet var fött.
Dottern tre dagar gammal.
Dotterns far - tyvärr död sedan 2002.
Zabina, som dottern heter, var en otrooooligt enkel baby att ha att göra med. Hon sov 12 timmar VARJE natt, från första dagen! Faktum är att hon skulle sovit ännu längre, om det inte vore för att jag väckte henne för att hon behövde mat. :-o Och mat hade jag så det svämmade över. Fick sitta nattetid och pumpa ur mig, eftersom jag höll på att sprängas. Och jag hade ju verkligen inte lust att väcka henne om natten och riskera att förstöra hennes lugn, när hon nu sov så sött.
Jag (som inte var så sur som jag ser ut!! ;-)) med nyammade och tvärslocknade dottern.
Hon sov, åt, log och jollrade. Hon skrek aldrig! Jag menar det! Det var helt besynnerligt hur glad och belåten hon alltid var och alla påpekade det. Andra nyblivna mödrar i området där jag bodde fnös och sa att; "Du vet inte vad det vill säga att ha en baby i huset, för din är inte normal". De var såklart bara avundsjuka och själv trodde jag att jag helt enkelt var den mest perfekta modern som gick att uppbringa, med ett sådant välartat barn! ;-D
Och så fortsatte det, hela hennes uppväxt igenom i princip. Glad, sprallig, social och pratglad. (Raka motsatsen till sin mor med andra ord, hahaha) Zabina var extremt mycket med mig på jobbet under uppväxten. Hon trivdes bättre där än på dagis och eftersom jag hade egen salong på den tiden så fungerade det för mig att låta henne vara med. Hon älskade att prata med mina kunder och pyssla runt där på salongen.
Är man dotter till en frisör tillhör det vardagen att få tvätta och torka håret på salong. ;-)
Zabina var överhuvudtaget med mig överallt, till och med till krogen faktiskt, men bara de gånger (och det var en hel del) hennes styvfar (sonens far) spelade med sitt band. Jag drack aldrig en droppe alkohol vid de tillfällena och ansåg inte att det skadade henne att se andra vuxna människor fulla, så länge jag var nykter. Men OJ vad många gånger jag fått försvara mitt beslut att ta henne med, inför andra kroggäster. Antar att de mest kände sig obekväma med att inte vara nyktra bland barn? ...
Zabina som sexåring, under en krogkväll när exmaken hade spelning. Att döma av gesten så tyckte hon kanske att det var lite väl hög volym. :-o Hon har dock inga hörselskador, så så farligt var det nog inte ändå. ;-)
Dörr i dörr med min frisersalong hade en manlig vän till mig en fotostudio. Dit in sprang Zabina titt som tätt och vid ett tillfälle, när han inte hade kunder, så passade han på att fota henne lite. Han tyckte bilderna blev så bra att han bestämde sig för att skicka in dem till "Boom Agency" (barnmodellagentur) och de blev helt begeistrade och ville genast ha henne i sitt "stall". Jag visste ingenting om några fotoinskick förrän agenturen ringde mig och sa att "Grattis, Zabina har blivit utvald som en av 50 (av drygt 5000!!) att ingå i vår agentur. Oups, jaha, ok, ja vill hon själv fotas i tid och otid så visst.
Under en period var vi så ganska ofta till Stockholm för olika fotouppdrag (och provfilmningar till diverse reklamfilmer) och bland annat var hon med i Elloskatalogerna. Hon tyckte verkligen att det var skitskoj att få så mycket uppmärksamhet och apa sig framför kameran, men huxflux tröttnade hon bara plötsligt och vi drog oss ur agenturen.
Zabina under sin period som barnmodell, här ett ex. från Elloskatalogen.
Hon har alltid varit intresserad av estetiska aktiviteter, som att teckna (hennes far var konstnär), fota och sjunga. Tyvärr har hon inte haft tålamod (och/eller intresse?) nog att lära sig att spela ett instrument, trots att jag försökt fånga hennes musikintresse många gånger. På senare år har hon dock mer och mer börjat ägna sig åt att teckna, vilket gläder mig. :-)
Zabina var som sagt ett extremt enkelt barn att ha att göra med. Under tonåren var hon så skötsam att jag nästan började fundera på om hon var hemligt högreligiös. :-o hehe Jag som själv var mer vild än tam under tonåren, hade förberett mig på det värsta när hon kom i den åldern. I förebyggande syfte blev jag "Helgvandrande förälder" (genom skolans/fältassistenternas omsorg), men hon var aldrig ute och "härjade", utan var nästan alltid hemma hos oss - tillsammans med kompisar. Jag var alltså ute och vandrade bland andras mer vilda ungdomar, medan min egen snällt höll sig i hemmets lugna vrå, hahaha.
Zabina som 14-åring.
Utbildningsmässigt var hon ganska "hattig" och började och slutade i programmen Media och Estet (konstinriktning), tills hon till slut gick en undersköterskeutbildning.
Inte förrän hon blev myndig började vi få konflikter sinsemellan. (Tror det är rätt vanligt mellan mödrar och döttrar faktiskt ...) Konflikter som blev så stormiga att vi kom fram till att vi nog inte skulle bo ihop längre. Hon flyttade och träffade snabbt en äldre kille, som hon blev gravid med - lille Elvis far alltså.
Zabina som 17-åring, sista året hon bodde hemma.
Relationen höll tyvärr inte, utan tog slut redan under graviditeten. Jag hoppade in som ställföreträdande pappa och var med henne på samtliga mödravårdskoller, förlossningskursen OCH under Elvis förlossning. En helt obeskrivligt häftig upplevelse! :-) Att få vara med när ens eget barnbarn föds är bland det bästa man kan få uppleva, näst efter födelsen av de egna barnen.
Nyfödd Elvisunge! Jämför bilden med den på dottern som tredagarsbaby - de är väldigt lika. :-) Till höger - STOLT mormor (jag alltså) med nyfödda första barnbarnet, vars födelse jag alltså fick uppleva från start till final! :-)
Dottern träffade ganska snart en ny man, med vilken hon fick mitt andra barnbarn Isolde. Men även den relationen tog slut efter några år, tyvärr. Dock har dottern och Isoldes far en väldigt god föräldrarelation till varandra idag och det är jag glad över.
Jag med mina fina barnbarn Elvis och Isolde. Här är Isolde bara några dagar gammal.
Av någon outgrundlig anledning har Zabina nu varit singel och ensamstående med sina barn (och jycken Roddy TheDog) sedan fyra år tillbaka. Hon som är både vacker, trevlig, empatisk och genomgo! Men hon har inte känt lust till att träffa någon ny helt enkelt. Jag hoppas dock att hon inom en inte allför lång framtid träffar mannen i sitt liv och får uppleva stark kärlek igen - till andra än sina barn, menar jag! Det är hon verkligen värd, min lilla älsklingsflicka! <3
Zabina och jag har en nära, god relation och vi träffas minst ett par gånger varje vecka. Även barnbarnen träffar jag ofta, vilket jag är glad för. :-) Jag älskar dem djupt alla tre!
Zabina med sina gullungar, maj-09.
Mer barnbarnsbesök
Elvis med sina nya glasögon, som han behöver när han ska läsa och det ska han ju nu, på julklapparna han strax ska öppna. :-) Bland annat fick han trollerilådan (som han önskat sig) nedan.
Och den här häftiga batmandräkten. Jo, lite har jag allt trixat med fotot ovan. ;-) Originalet ser ni här nedanför. Liiiite skillnad va?!? hehe Och framför allt fick jag ju bort den FULA Lidlpåsen!! ;-D
Syskonen, mina fina, fina barnbarn Elvis och Isolde! Love them! :-)
Kronjuvelerna
Ni missar väl inte svt:s tredelade serievariant av filmen "Kronjuvelerna", som startar ikväll 21.00?!
Jag såg den på bio när den hade premiär, men tydligen ska tv-serien vara ännu bättre, har jag hört.
Det mest roliga med just denna är dock (i mitt tycke) att killen som spelar den yngre varianten av Skarsgårdsrollen, är son till ett par jag känner. :-)
Jonathan Bökman i Kronjuvelerna. Son till Bitte och Johan Bökman, vilka jag känner.
Och utan att vara det minta partisk vill jag påstå att Jonathan är den bästa skådisen av alla i filmen! ;-) Japp, så är det! Se själva, så förstår ni att jag har rätt i den åsikten! :-)
Huvudvärk i dubbel bemärkelse
Den andra "huvudvärken" kommer sig av polisens agerande igårkväll, då sonen (med vänner) hade en privat fest i en kvarterslokal där sonens far bor. Polisen hade tydligen blivit tipsad av någon om att det fanns minderåriga på festen och att man serverade alkohol där. Så de kom dit och kastade ut alla minderåriga, men utan att beslagta de påsar med alkohol de minderåriga hade med sig!?!? :-o Så vad var vitsen med det, månne?
OM nu dessa ungdomar tänkte dricka alkohol på en nyårsaftonsnatt - vore det inte ändå bättre då att de gjorde det inomhus, i ett område med direkt närhet till vuxna människor som kunde titta till dem - än att de gick omkring utomhus i minusgrader, packade?!? Jag tycker det i alla fall och anser att polisens agerande var extremt ansvarslöst!!
Sonen (som ju är 20) hade försökt kompromissa med polisen och bett dem hälla ut alkoholen och låta ungdomarna stanna (så hade tydligen polisen gjort vid en fest då sonen själv var minderårig), men icke att de gick med på det. Nej de tyckte som sagt tydligen att det var bättre att de raglade runt MED sina fyllepåsar på stan mitt i natten, i kylan?!? Obegripligt!
När jag var tonåring fanns det i kommunen ett antal ställen dit vi minderåriga ungdomar kunde gå på kvällar/helger. Och man kom in oavsett hur full man var. Minns att jag en gång var så packad när jag kom att vakterna fick leda mig nedför trappan till discot och där lade de mig på en soffa att sova ruset av mig på. Utöver vakter fanns det alltid diverse andra vuxna människor närvarande, som hade koll på oss "ungar". Jag tycker fan att det var ett bättre system än idag, när alla ställen har nolltolerans mot alkohol och ungdomarna därmed går någonannanstans (utom syn/räckhåll för vuxna människor) och super. För ingen ska inbilla mig att man dricker mindre idag som ung, än man gjorde under mina tonår. Däremot ser det väl kanske ut så statistiskt sett, eftersom de som ändå går på offentliga ställen, ÄR nyktra.
Hur som helst - är rent förbannad på polisens agerande inatt och förstår det överhuvudtaget inte!?! Vad uppnådde de genom att slänga ut dessa minderåriga ungdomar, MED sina påsar med alkoholhaltiga drycker??
Nyårsafton 2011/2012
Middagen är dukad. Fläskfilé, potatisgratäng, beasås och sallad. Mums.
Uppätet och avdukat, nu åker flytande och fast snask fram istället.
Mormors plutta beundrar tomteblossens sprakande.
Isolde lade sig på sängen och åt popcorn, i väntan på tolvslaget.
Dotterns Roddy TheDog. Varken han eller vår Lilla My är rädda för smällare, tack och lov.
Isolde har hållit sig vaken hela kvällen och bara väntat på raketerna - nu är det dags - tolvslaget är nära.
Skåååål och Gott Nytt År! Gillar inte champagne normalt men den särbon hade köpt i år var riktigt jävla god! Smakade som den mjöd min mor gjorde "förr".
De goda grannarna hänger ut genom fönstret, för att få se rakteterna bättre.
De två sista bilderna föreställer mitt och särbons kommande år, sett ur tennklumpsperspektiv. ;-) Vi har - enligt finsk tradition på nyår - smält tenn och sedan hällt det i kallt vatten. Meningen är sen att man alltså ska tyda "klumparna" som blir. Vi har inte tytt dem än, det ska vi göra imorgon. ;-)
