Hjärtklappning och tandagnissel
Måste på något vis komma mig för att sluta röka! Läkaren jag träffade senast, (i samband med senaste hjärnhinneinflammationen), sa att det är mindre farligt att jag går upp ytterligare 40 kilo än att jag fortsätter att röka. Ja, det sa hon när jag alltså använde min redan stora viktuppgång som argument för att INTE sluta ...
Gnisslat tänder har jag gjort sedan jag var liten. (Vilket ger spänningar i just huvud/axlar/nacke, förutom att det sliter ned tänderna som fan!) Periodvis så hårt och högt att folk som sovit i samma lägenhet fått gå och väcka mig för att de själva inte kunnat sova av ljudet. Kan även ibland väcka mig själv av det. Ungefär som en snarkare, antar jag, fast med gnissel/malande istället. Fick redan som tonåring en bettskena tillverkad åt mig av tandläkaren, men jag använde den aldrig (den var ful, var nog mitt enda argument just då) och jag har inte sett till att få en ny. Skulle nog behöva en dock! Har dessutom sett att de inte är lika stora, fula och otympliga längre, som de var på den tiden. ;-)
ÄR extremt pressad just nu. Från alla möjliga håll och kanter och på en rad olika och viktiga plan. Förmodar att extraskjutsen på hjärtrytmen och spänningarna kommer sig från det, även om jag med huvudet inte tycker att det borde bli så. Känner mig nästan aldrig stressad i huvudet, tvärtom. Vilket gör det ännu svårare för mig att förstå kroppens adrenalinstinna beteende. Varför går det inte att lugna kroppen med tankar, när jag ju känner mig lugn (även när det är kaos) i tankarna? Begriper det inte. Enligt KBT (Kognitiv BeteendeTerapi), som jag ju testat, så ÄR det ju tankarna som styr resten. Bullshit, enligt min erfarenhet. Eller rättare sagt ... de där tankarna som går per automatik ... de låter sig inte styras så lätt. Hinner ju inte ens märka av dem, uppenbarligen, innan kroppen redan lever sitt eget hysteriska liv. :-(
Idag är det meningen att jag ska på KPT (Kognitiv PsykoTerapi) och direkt efter det på träningen. Känns inte helt bra att pressa mig själv ytterligare med två så pass energikrävande aktiviteteter, men jag ska ändå försöka komma iväg. Om jag inte ens kan komma iväg och få de hjälpvägar som finns att få, hur ska jag då kunna bli lugnare och starkare?!
Kvällen lär väl sedan tillbringas i soffan, framför The Voice. Förmodligen i sällskap av mig själv enbart, men man vet aldrig ... något "barn" kan plötsligt dyka upp från ingenstans. :-o ;-) Så sent som igår t.ex gjorde det det. Då dök sonen plötsligt upp, (fast det är "pappavecka"), när jag precis var i färd med att rengöra (det förbannade *harkel*) akvariet. Naturligtvis fick han ju då hjälpa till med lite vattenhinkskånkande, när han nu ändå var på plats. ;-D
Trevlig helg!
Blir så ledsen av att läsa om ditt mående. Det gör ont i mig att det aldrig blir bättre för dig. Hoppas ändå att din helg blir lugnare. Stor kram!
Tack Jerry och ja, det är lite tröstlöst faktiskt ... :-/
Trevlig helg tillbaka och stor KRAM förstås! :-)/Tette.
Hoppas du får en lugn och skön helg!
Kram
Tack Kajsa och tack detsamma!
Kram!/Tette.
Jag tror inte du ännu nått stadiet där du verkligen är supermotiverad att sluta röka...o då är det jättesvårt att lyckas! Saija var ju mera på än jag för drygt ett år sedan, sedan rann det bara ut i sanden..
Det är väldigt måna av mina vänner som nu försöker sluta. En del för att dom inte längre får röka ens på rasterna på jobbet, en del av andra orsaker. Jag har ju känt att jag fått lite av ett nytt liv som ickerökare för plötsligt behöver jag inte planera hur jag ska kunna komma iväg o blossa när jag är på krogen eller när man hyr stuga eller bor på hotell. Jätteskönt faktiskt.
Hoppas du får en bättre dag imorgon, kram från storasyster
