TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Måste ju bara berätta att min son tog studenten förra veckan!! Hipp Hurra för honom! :-)

Har miljoner (nja, många i alla fall) fler bilder från studentdagen, men de får jag försöka visa lite mer av här en annan dag. Har nämligen varken ork eller lust att lägga på bloggen för närvarande. Tyvärr. Med andra ord ... allt är fortsatt bara eländes elände med mitt mående. :-(

Jaja ... ville ändå lite snabbt "skryta" om min babypojke! :-)

Må väl, gott folk! Om det nu ännu är någon tapper som orkar sig hit?! ;-)

Hälsan är bara piss och skit och eländes elände, så jag ger fan i att ge er några fler ord kring "jaget" och nöjer mig med att visa upp mina gosiga barnbarn som är på besök idag och även sover över.
:-)


Imorgon ska sonen min vara "förband" åt ett mer etablerat lokalt band och jag hoppas verkligen att jag förmår samla energi och självpepp nog för att kunna gå och lyssna på honom! Hans far är ställets ljudtekniker så ... OM jag nu inte skulle palla ta mig dit, har han ändå stöttning av en förälder. Skönt! Men jag VILL ju vara på plats, så jag ska göra mitt yttersta för att komma iväg.

Natti! Trevlig helg!

Som om inte alla andra jävla krämpor jag har vore nog, så har jag nu även fått ryggskottet från hell. :-( Ser ut som Ringaren i Notre Dame då jag ihopvikt som en fällkniv tar mig fram i rummen, med stöd av möblemanget. Har inte sovit en blund inatt pga. värken och piller hjälper inte ett skit ens.

Nåja, ryggskott brukar ju gå över inom en vecka, som tur är. Värre är det med allt annat jag plågas av. Den övriga molande värken i varenda jävla cell av min kropp och hjärtklappningen, dubbelslagen, vätskan i händer/fötter/vader, etc. Begriper inte hur jag ska stå ut tills jag den 2 maj har tid hos läkaren?!? Och vad är det sen som säger att jag faktiskt har den åkomma han eftersökt i de prover jag var iväg och tog för snart två veckor sedan?!? Hoppas kan man ju alltid, så det finns något att göra åt plågorna, men i mitt nuvarande totalsvarta tillstånd, har jag lite svårt att vara hoppfull, tyvärr. :-/

Har i alla fall även den senaste veckan berikats med besök av barn och barnbarn. Dottern och barnbarnen passade en solig dag på att dekorera muren på min bakgård med kritkonst.



Och sonen min var igår iväg till Stockholm för att medverka i Jonas Gardells filmatisering av hans nya bok, "Torka aldrig tårar utan handskar". Den handlar om när aids bröt ut i Sverige under 80-talet. Kommer som serie i tre avsnitt på Svt till jul. Sonen kommer att vara med i två av avsnitten. Spännande! :-)

Såhär såg sonen ut igår, då han var stylad inför sin medverkan i Jonas Gardells verk.
Tycker han klär bra i 80-talsstuk! ;-)

Måste lite fräckt även slänga in ett gammalt foto (taget -92) på sonens far (min exmake alltså), där han har ungefär samma styling som sonen ovan, hehe. Visst kan man se likheter mellan dem?!

... är allt jag tänker bjuda på. Mår sämre och sämre, får mer och mer värk och andra symptom, så jag har verkligen ingen lust att ens försöka skriva något vettigt här nu. :-( Så ... tre foton är vad ni får så länge.
Först ett på mitt yngsta barnbarn, stylad och klar för en dag på dagis, denna skärtorsdag!

Sen två foton min son tagit med sin IPhone - först på honom själv med yngsta barnbarnet mitt.

Och slutligen ett foto han tog på sin syster, min dotter alltså och hennes dotter i sin tur, yngsta barnbarnet mitt alltså. :-)

Glad Påsk, gott folk!

Vet nu inte hur mycket terapi min terapi längre är i och för sig. Tiden där består mest i att jag "gnäller" (om ungefär samma saker vecka ut och vecka in dessutom ...) och innan jag går får jag mitt blodtryck mätt, (eftersom det plötsligt blev högt för snart ett år sedan). Klandrar inte terapeuten för den lite torftiga terapihalten i våra fredagsmöten och jag behöver ändå tiderna, eftersom jag är i stor nöd av att regelbundet få lov att prata med en vuxen, förståndig människa som INTE tar personligt illa vid sig av mitt mående.

(FAN vad galen jag blir, hade skrivit MASSOR här, som bara försvann, eftersom jag tydligen loggats ut innan jag hann spara det - SKIIIIT. Orkar INTE skriva om allt igen, tyvärr. :-( Tar bara smådelar av det igen här nedan.)

Den läkare jag skickade mitt handskrivna brev till häromdagen ringde mig igår!! Tack och lov!! Han tar som sagt egentligen inte emot nya patienter, tvärtom är han på väg att helt avveckla sin praktik (pga. ålder och hälsa, sa han), men ÄNDÅ ringer han upp mig och vill försöka hjälpa mig! :-) Tyvärr hade han ingen tid att träffa mig förrän i början av maj, men ändå. Måste försöka ta mig in till honom redan nästa vecka dock, eftersom han behöver få blodprover av mig, inför vår träff.

Utöver att mitt mående är fullständigt på botten och jag knappt kan gå längre, så utsätter jag mig vidare för känslomässiga plågor. Jag är en idiot! Försöker igen och igen att tro på vissa människor men får gång på gång bara bekräftat för mig att det inte går och jag blir sittande med en bittersmak av besvikelse, om och om igen. Blir så TRÖTT på mig själv och min "blödighet" med vissa personer. :-/ Människor som absolut INTE förtjänar det ens. :-( Ja herregud - på vissa punkter är jag snudd på brottsligt naiv, tydligen ...

Idag kommer dottern, äldsta barnbarnet och deras "Roddy TheDog" på besök och övernattning hos mig. Jag hoppas innerligt att jag förmår njuta av deras närvaro och inte helt är uppäten av fysisk och själslig ångest, som jag vanligtvis är! Jag älskar dem högt (och övriga i min närfamilj!), men inte ens det faktum dämpar mitt skitmående, tyvärr. Tröstlöst!

Imorgon kommer sonen hem för en "mammavecka" också. Måste, innan jag hasar mig iväg till terapin, visa två foton på honom, som han tagit inför ett skolprojekt i ämnet "Styling". Det är främst andra människor han stylat och plåtat till skolarbetet, men tydligen passade han på att även plåta sig själv. Älskar fotona, jättefina tycker jag! :-)

Min lilla babypojke som blivit så stor! (20 år gammal) Om några månader är han färdigutbildad frisör.

Obs! Han är INTE rökare, utan har bara ciggen som rekvisita!

Ha en skön helg, gott folk! Ikväll ska jag kika på Let´s Dance premiären!

Har ONT ONT ONT som FAN - överallt, men just nu främst i fötterna, anklarna, underbenen! Det gör så ont att jag mår illa och jag är svullen dessutom. Även händerna är svullna som fan. Ja, resten av kroppen också, men just händer och fötter känner man ju så tydligt på när det svullnar.

Utöver det äter jag extrahjärtpiller som smågodis. Måste det för att hålla den hysteriska hjärtklappningen någotsånär i schack. :-( Skulle kunna räkna upp många fler symptom jag lider av och vilka alla tycks öka och bli fler med blixtens hastighet sedan någon månad tillbaka, men jag orkar inte. Tror inte ni skulle orka läsa om dem heller faktiskt ...

Har hur som helst igår skickat iväg ett låååångt vädjande brev (handskrivet med papper och penna!) till en pensionerad (men ännu till dels aktiv) läkare jag fick namnet på av min terapeut. En läkare som tydligen ska vara specialiserad på den typ av åkomma jag/terapeuten/vi tror att jag kan lida av (och det sedan snart 30 år tillbaka!! :-o).
Som sagt - läkaren ifråga är precis på gång att avveckla sin praktik och tar tydligen inte emot nya patienter längre men ... kanske, kanske han kan förbarma sig över mig ändå, eller åtminstone hänvisa mig vidare till någon annan läkare med samma specialistkompentens?!? HOPPAS för Guds skull det!! Blir gaaaaalen av att leva såhär nämligen! Orkar ju inte ett skit och har därmed inget liv.
:-(

Hasade mig i alla fall ut till Konsum på dagen (det är inte många meter dit alls och likförbannat är jag HELT slut efter den lilla turen!) och mötte då dottern min, mitt äldsta barnbarn Elvis och deras jycke Roddy TheDog. Inte ens umgänge orkar jag med längre. Är konstant TRÖTT och grinig av måendet och är därför inte alls kul att ha att göra med. Dottern, Elvis och Roddy ska ändå komma och sova hos mig på fredag, så vi får mysa lite. Yngsta barnbarnet ska till sin far, så henne får jag mysa med en annan dag helt enkelt.

Älskade Elvisungen, när vi möttes på stan idag! <3

Satt i köksfönstret idag och satte på mig läppglans (den enda gnutta smink jag numera alls brukar ...) och passade då på att fota mig. Plötsligt upptäcker jag att grannens katta är med på bild, hahaha. Hon hade hoppat upp på fönsterbrädan utan att jag märkt det. :-)

Ha en skön kväll, gott folk! Hoppas ni mår mycket, mycket bättre än vad jag gör och att ni kan njuta av att våren visar sig mer och mer!

Satt precis och tittade på reprisen av Skavlan (titta med start 24 min in i programmet) från igår och jag är kär! :-o ;-) Jo, det är sant! Jag har alltid fastnat för "udda" människor och denne man - Pelle Sandstrak - som lider av Tourettes syndrom, är helt i min smak. Både i sättet att uttrycka sig, utstrålningen och rent utseendemässigt! Underbar människa! Vill ha! Kan någon ge honom till mig, tack?!? ;-D


Korsar mannen ovan min väg så säger jag Jatack! ;-)

Utöver det kan jag förtälja att jag större delen av den gångna veckan haft min dotter och mina fina barnbarn hos mig. De gör så ibland - kommer och stannar dagar i sträck. Vilket (oftast! ;-)) är jättemysigt! :-)
De här fina snögubbarna tillverkade dottern och äldsta barnbarnet Elvis igår. De står precis utanför mitt köksfönster. Fina vá?! :-)


Enligt Elvis så föreställer snögubbarna honom (tv) och hans lillasyster Isolde. Rätt likt faktiskt! ;-)

Tyvärr mår jag SKIT fortfarande, så jag är rätt "down" hela jävla jag - inifrån och ut. :-/ Kan dock i alla fall sova lite bättre om nätterna igen, sedan jag återupptog rökandet. Och det mesta av bedövningen jag kände överallt har släppt OCH smaksinnet har till större del återvänt. Och jag röker bara en tredjedel av vad jag "normalt" rökt, så jag låter det vara så ett tag och gör ett nytt sluta-röka-försök längre fram igen.

Var på "fredagsterapin" som vanligt igår och vi kom fram till att jag ska testa ännu en variant av antidepressiv medicin, med början på tisdag. Funkar inte att leva så som jag är nu, med konstant vrålångest och totalt handikappande psykosomatiska besvär. Nä, går inte! Det är inget liv!


Voxra ska jag prova härnäst. Fungerar inte den så får jag försöka återvända till Zoloft, som jag åt i perioder tidigare och som hjälpte bra mot den värsta udden av ångesten, men tyvärr fick mig att gå upp mycket i vikt. Viktökningen är ju också orsaken till att jag senaste året provat flera andra antidepressiva (Fontex och Cymbalta), för att slippa gå upp. Men som jag istället gick upp ÄNNU mer av, än jag gjorde av Zoloften. HAHAHA och det med sämre verkan mot ångesten dessutom. SKIT!

Ska strax iväg och hämta sonen för en "mammavecka". Pizza blir det till middag idag, eftersom ingen orkar laga mat och det nu och då ÄR gott med skräpmat. Och ikväll lär det bli Melodifestivalgluttande, även fast jag faktiskt tycker att det är nästan brottsligt usel musik med. Tycker ändå om programmet i sig, konceptet, fåneriet, därför tittar jag. ;-) Trevlig lördag, gott folk!

Idag fyller alltså mitt älskade yngsta barnbarn Isolde sex år!! Otroligt hur tiden flyger iväg!!
Hon är på väg hit nu, tillsammans med sin mor och storebror, så jag kan få fira henne lite. Men sitt "riktiga" kalas ska hon ha först på söndag.

Isoldegumman är alltså född på Alla Hjärtans Dag och det är också den enda orsaken att fira just den dagen, för min del. I övrigt tycker jag det bara är fånerier och kommersiellt trams! Men ändå ... att vara född just på den dagen måste ju ändå ses som lite extra-extra! ;-)

Isolde kan både läsa och skriva och det har hon kunnat sedan hon var fyra år gammal. :-O Utan att någon lärt henne det! Hon har lärt sig själv, genom att tjuvkika i sin storebror Elvis skolböcker. Jag hoppas skolan förmår göra första skolåret spännande för henne ändå, trots att hon alltså redan behärskar läs/skrivkunskaper!

Isolde är, till skillnad från sin bror, ganska allvarligt lagd och mycket mer eftertänksam i allt hon gör. Släkten säger att hon påminner om mig som barn. Kanske gör hon det, jag har lite svårt att bedöma det själv. Hon är hur som helst supergo och gullig, när hon väl släpper någon inpå sig. Älskar henne högt! :-)

NU kom de och vi ska äta middag ihop! Dottern hade med sig en bukett tulpaner åt mig - gullungen! Tack, tack!

Tillvaron känns/är som rubriken säger - ett lustlöst vaccum. :-/ Det faktum att jag nu varit rök/nikotinfri fem dygn hittills har egentligen inget med lustlösheten att göra, även om det kanske kan kännas frestande att "skylla på" det. ;-) Jag menar ... inget av det negativa jag upplever/känner skulle bli bättre av att jag tog en cigg!

Jag är faktiskt oväntat lite röksugen, med tanke på att jag rökt konstant under 33 års tid!?! Hur kommer det sig tro, att själva suget ändå inte är större än det är? Nog för att jag har en massa helkonstiga symptom/abstinensbesvär, men själva känslan av att vilja ta en cigg är extremt liten! Har tappat aptiten för allt, i och med rökstoppet. Menar allt ätbart. Får tvinga i mig föda, för att inte tuppa av bara. Har alltid haft väldigt lågt blodsocker och det känns inte högre nu precis. Förstår dock inte den här aptitlösheten?? Trodde man skulle få större/mer aptit av att sluta röka?!?


Däremot är jag ändå svullen. Händer och fötter (även ansiktet till dels) känns vätskigt och svullet. Har läst att man tydligen kan bli så när man slutar röka, men varför ... undrar jag ... och det har jag inte fått förklarat någonstans ännu?!? Varför samlar man vätska av rökstopp? Vet du? Det ska tydligen dock vara övergående på några månader eller så.

Det jobbigaste av alla symptom är ändå att jag inte kan sova om nätterna längre. Främst pga att hjärtat får jordens ryck och slår HÅRT och FORT som FAN just när jag försöker sova!?! :-o Nog för att jag brukar ha hjärtklappning och har ju medicinerat mot det sedan 20 år tillbaka, men just de här extrema NATTrusningarna känns kopplat till rökstoppet nu. Dagtid däremot har det slagit så jävla sakta att jag trott det ska stanna titt som tätt.

Så ... igår halverade jag min "normala" betablockerardos av den anledningen. Blodtryck/puls sjunker ju av rökstoppet och då känns det ju logiskt att jag även sänker betablockeraren! Får väl testa lite fram och tillbaka och se vilken dos som känns bäst när kroppen vant sig vid att vara nikotinfri!


Förutom hårda, snabba hjärtslag om natten så känns det även som att jag slutar andas varje gång jag slumrar till! Vaknar alltså med ett ryck och känner mig som jag skulle hållt andan och får nästan flåsa igång andningen igen!?! SKITLÄSKIGT! Hade något liknande (dock inte HELA nätterna) strax efter att jag hade min första hjärnhinneinflammation (maj -09) - hela sommaren efter rent utav. Men sedan dess har jag inte märkt av det, förrän nu då alltså, sedan rökstoppet i lördags. Hoppas det går över snart! Känns ju som att hjärtrusningarna nattetid har kopplingar till dessa andningsuppehåll på något vis. Jaja ...

Är spänd som en jävla fjäder konstant också!! Det var jag ju i och för sig som rökare också, men det känns mer påtagligt nu. Speciellt i bröstet/magen, där det är som någon slags konstant kramp/adrenalinspruta. Känslan är lite som att man sitter fast i det jobbigaste läget i en situp, samtidigt som det spruuuutar adrenalin runt i kroppen, med utgångspunkt just därifrån, i mellangärdet. Axlar/nacke/skalle är också hysteriskt spända och jag vet inte riktigt hur jag ska få det att släppa. Har testat både med att gå ut och gå, cykla på träningscykeln, göra situps och/eller genom att försöka sova, för att få kroppen av släppa krampen, men inget hjälper. :-(

Ja, ni hör själva ... har inget positivt alls att komma med såhär fem dagar efter rökstopp! MEN ... eftersom jag inte heller känner att jag lider av något direkt markant röksug, så tänker jag ändå låta bli ciggen och hoppas på att det ska dyka upp något positivt som belöning för det, vad det lider! ;-)

Vill bara deklarera för världen att jag idag, lördagen den 28 januari 2012, klockan 18.20, fimpade min allra sista cigarett någonsin! Är nu en befriad ickerökare!! Japp! Så ÄR det och det beslutet tänker jag stå fast vid, till varje pris! :-)


Och nej, jag tänker inte ersätta ciggen med något annat alls! Inga nikotinhjälp(stjälp)medel, inga ciggattrapper, nada! Och just nu, en knapp halvtimme efter att jag rökt min sista cigg, känns det BARA underbart att jag ÄNTLIGEN tagit det beslutet och det på blodigaste allvar!

Och nejdå, jag tror inte att jag kommer att få slippa nikotinabstinens och psykiskt betingat tandagnissel, MEN jag tänker skita i det och inte låta det bekomma mig mer än nödvändigt!

Det var allt för idag, nu ska jag säga hej då till sonen, som är på väg till sin far för en "pappavecka".
Ha en skön lördagkväll, gott folk!

En riktig skitdag har det här varit. Är hyperstressad invärtes, hjärtat slår som besatt konstant, vill bara vara ifred, orkar inte med socialt umgänge överhuvudtaget och för att slippa det har jag sovit bort delar av dygnet i olika omgångar. :-( Vilket i sin tur får mig att känna mig som ett svin - mitt undvikande av att umgås - och det i sin tur gör mig såklart ÄNNU MER stressad. Skit också!

Skulle behöva ett litet hus (eller ett rum åtminstone!) helt för mig själv, där ingen led av att jag kröp ihop i mig själv. Där jag slapp förklara och försvara mig, för tyvärr måste jag det när jag vistas bland folk. Även om det är människor som känner mig. Inte ens de inser riktigt att när jag säger att JAG ORKAR INTE, så menar jag det! Speciellt som jag hittills i livet ändå tvingat mig att orka sådant jag inte orkar. Men jag kan inte det längre. Jag går totalt åt, vrids ut och in av att pressa mig mer än jag klarar numera. Jag har kommit till mitt max och MÅSTE få tyst och lugn och ro när jag säger att jag behöver det.


Vet inte hur jag ska lösa detta dilemma, för jag vill ju såklart inte behöva klippa av all kontakt bara för att det inte går att förstå och respektera det jag säger att jag behöver för att orka existera. Varför kan jag inte bara få vara ifred, när jag ber om det? Begriper inte varför det ska vara så svårt?!?

Eller nja, det beror väl som sagt på att jag tidigare ändå pressat mig vidare. Och på att jag även alltid varit en dominant person som tagit över så gott som allt ansvar från alla omkring mig. Varit en sådan som slåss för andra, hjälper dem som behöver mig så ... jag antar att jag bara fortsätter betraktas som en sådan "stålmänniska", oavsett vad jag säger med ord?!? Måste ju vara så.

Det värsta med allt är att jag som sagt får dåligt samvete över att jag inte orkar och över att jag kräver mer egenspace (än andra har lust att ge mig ...). Och dessutom blir jag otålig, vresig och rent bitter i min attityd, när jag tycker att jag vänligt förklarar och ändå inte blir tagen på allvar. Blir fan fientlig av att det ska bli sådant motstånd jämt och alla dessa känslor förvärrar såklart ALLT jag redan innan känner av matthet. Ond cirkel! Japp!


Just nu är jag i sådan brist på lust att det är rent skrämmande. Har inte lust till något. Nada! Samtidigt som kroppen alltså går på fullständigt högvarv och jag nästan exploderar inifrån. Uppgiven, blassé och förbannad i en salig röra. Inte bra för blodtrycket (som ju varit alldeles för högt senaste halvåret). Men av någon helt mysko anledning så var det NÄSTAN normal igår, när jag var till KPT-terapeuten och fick trycket taget där!?! :-o Skumt!

Var helt säker på att det skulle vara ännu högre, med tanke på hur jag känner mig, men tydligen inte. Så kanske, kanske är det som jag misstänkt angående trycket, att jag fick högt tryck som en biverkning på Cymbaltan (det är en av de kända biverkningarna nämligen) och att jag nu, några månader efter medicinavslutning, börjar få ned det igen automatiskt? Man kan ju hoppas på det åtminstone!

OM jag nu verkligen vågar lita på att den låsta sidan ÄR låst för obehöriga och alltså då vågar skriva i den (HAHAHA) så kommer det med andra ord krävas inloggningsuppgifter för den som vill in där. Jag vet inte riktigt hur jag ska avgöra vilka som ska få tillträde dit. VILL INTE behöva tänka på att jag måste ta hänsyn till någon i det jag skriver om i alla fall och sidan kommer vara allt annat än munter så ... har du svårt för svärta -  be inte om inloggningsuppgifterna! ;-)


Helst vill jag ju veta NÅGOT om den jag släpper in. T.ex att det är någon som följt mig tidigare genom åren och läser min nya blogg här nu. Gärna vill jag också att du ska gjort någon form av väsen av dig förut och inte bara dyker upp NU, som gubben ur lådan. Vill känna mig trygg och säker, helt enkelt!

Jag kanske aldrig kommer att göra det och därmed inte skriver något vidare i sidan där, det får vi se. Jag får gå på magkänsla bara.

Med andra ord - OM du vill ha tillgång till den låsta sidan - skicka ett mail till mig (inte från någon anonym mailadress, tack!) och fråga efter det, så får vi se. [email protected]

Du som har inloggningsuppgifterna redan --> Har skrivit ett litet, litet inlägg till därinne. ;-)

Tänkte bara - innan jag lägger mig - kasta hit lite bilder från dotterns 28-årskalas hos oss i eftermiddags. :-)


Våffeltårtan fixade min särbo åt henne, dagen till ära! :-)


Dottern och hennes bästis sedan 23 år tillbaka!


Dottern från bilden ovan, nu lite mer fokuserat och en aning "flashad".


Dottern med sin bästa, närmaste väninna igen.


Mina fina barn. :-)

Idag äntligen kom mormors Elvisunge hem från sin far och genast kom de hit, så att jag fick ge honom julklapparna som legat här och väntat. :-)


Elvis med sina nya glasögon, som han behöver när han ska läsa och det ska han ju nu, på julklapparna han strax ska öppna. :-) Bland annat fick han trollerilådan (som han önskat sig) nedan.


Och den här häftiga batmandräkten. Jo, lite har jag allt trixat med fotot ovan. ;-) Originalet ser ni här nedanför. Liiiite skillnad va?!? hehe Och framför allt fick jag ju bort den FULA Lidlpåsen!! ;-D 


Syskonen, mina fina, fina barnbarn Elvis och Isolde! Love them! :-)

Idag är ingen vanlig dag, nej det är Zacharias födelsedag - HURRA, HURRA, HURRAAAAAA!!!


Söndagen den 29 december 1991, klockan 08.53, födde jag ett gossebarn på 52cm och 3850 gram. Detta skedde på Huddinge BB och förlossningen tog bara en timme och femtio minuter från första värken, tills han var ute. FamiljeBB hade precis införskaffats på sjukhuset, så jag, sonen, barnafadern och även min då åttaåriga (så när som på en vecka) dotter sov över på BB tillsammans, i ett sk. familjerum. Rena lyxen! :-)


Sonen som baby, i sin fars famn.

Då min dotter var av den sorten som baby som aldrig vaknade om nätterna, fick jag en smärre chock när sonen däremot vaknade VARJE natt och ville ammas. :-o Ett och ett halvt år tog det innan han sov en hel natt igenom. Och visst tärde det en del på energin att aldrig få sova några längre stunder i ett svep, men i förhållande till all glädje det lilla gossebarnet spred omkring sig, så gjorde det ingenting alls. :-)


Här är sonen bara ett halvår gammal och iklädd en alldeles för stor skinnpaj. Fotad av min forne frisörskollega A. Hugosson.

Sonen visade sig snabbt vara intresserad av musik (både jag och hans far är musikanter) och började redan som femåring spela fiol. Då hade han redan tjatat om att få just en fiol, under flera års tid. Han hade dock stora problem med hörseln tills han var just fem år och därför var det svårt för honom att kunna ägna sig åt musik mer på allvar tidigare. Skadorna gick dock att operera (vilket gjordes i två omgångar med fem års mellanrum) som tur var. Som blott åttaåring spelade han offentligt för första gången. På skolavslutningen i tvåan, inför en fullsatt skolgård (från klass 0-9, plus föräldrar och lärare). Modig som tusan! :-)

Sonen som femåring, med sin älskade fiol. Han spelade detta instrument i fyra-fem års tid, innan han övergick till gitarr istället.

Utöver musicerandet var sonen intresserad av scouterna. Han var väldigt aktiv där från det han började ettan, tills han började sjuan och egentligen hade han inte ens tröttnat då, utan slutade för att vi flyttade till Sundbyberg en period och han hade ingen lust att byta scoutkår. Han var sista åren sjöscout, vilket föll sig naturligt, eftersom vi haft båt under hela hans uppväxt och tillbringat mycket tid med familjen ute i skärgården.

Zacharias är född med ett sinne för "rätt och fel". Han har enormt stor empatisk förmåga och har alltid intresserat sig för orättvisor av alla de slag. Periodvis har han visat politiskt intresse (inte för samma parti som jag sympatiserar med :-o ;-)) och det skulle inte förvåna mig om han som äldre faktiskt blir mer politiskt aktiv. Vi får se hur det utvecklas?!


Jag och sonen när han är 13 år. Här är vi ungefär jämnlånga, numera är han nästan 20 cm längre än mig. :-o

Jag har alltid stått sonen väldigt nära och alltid känt mig avslappnad i hans närvaro. Han är - tycker jag - enkel att ha att göra med. Han känns trygg i sig själv och låter människor vara som de är. Vi sitter (och har alltid gjort så) ofta och har långa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Upplever det som att jag känner honom otroligt bra.

Han började som sagt att spela gitarr, efter ett antal år med fiolspelande och han spelar än idag. Både gitarr och en del piano. Han sjunger även och skriver låtar dessutom. Han har varit med mig och gästspelat/sjungit ett otal gånger, sedan han var blott 14 år gammal. Och han har även gästsjungit med sin fars band.


Bilden är tagen då sonen gästsjunger med sin fars och bonusmors band, sommaren -11.

Yrkesmässigt har Zacharias haft lite svårt att komma fram till vad han vill "bli". Från start ville han bli fotograferande journalist och började därför på ett Mediaprogram efter nian. Efter ett år tröttnade han dock och ville istället ägna sig mer helhjärtat åt musiken, så han började på Estetprogrammet med musikintriktning, men då han kände att det programmet inte var helt så seriöst som han hade hoppats på, avbröt han även de studierna efter ett år där.

Jag vet sen inte riktigt hur det gick till, men plötsligt hade han kommit fram till att han ville bli frisör. (Som mig alltså!) och han har nu bara en termin (av sex) kvar av sin frisörsutbildning. Då jag själv alltid älskat mitt jobb som frisör så förutsätter jag att även sonen kommer att trivas i den branschen. :-) Om han sen blir kvar just som frisör så länge, vet jag inte om jag tror. Han är nog egentligen mer inne på att så småningom jobba som någon form av stylist och då är ju frisörsyrket väldigt bra att ha i grunden.

Tycker egentligen inte att det är relevant, men eftersom jag antar att många automatiskt undrar över hans läggning, med det yrkesvalet, så kan jag förtälja att han är öppet bisexuell och jag är så lycklig över att han är just öppen med det och inte gör som många andra i hans kläder, försöker anpassa sig efter några "normalnormer" och därmed förneka sig själv!

Idag som sagt, fyller min lilla babypojke 20 år! Barn/tonåren är förbi och vuxenlivet väntar. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hoppas att allt han vill och tar sig för ska uppfyllas och lyckas. Det är han så väl värd!! :-) GRATTIS ÄLSKADE UNGE!!

Är HELT slut, efter två dagars klappjakt och rännande i butiker. Igår ihop med dottern och idag på egen hand. Men nu har jag nog alla klappar jag skulle ha (tror jag) och precis nyss slog jag in den sista så ... återstår bara städning, matinköp/lagning och lite mer pyntning, så kan julen få komma. Gärna lite snö lagom till lördag också (som gärna sen får försvinna igen efter ett par dagar!) :-)


Planen för dagarna framöver är:

Onsdag - Till sonens salong för lite uppfräschning och direkt efteråt till sista träffen för året hos min kombinerade träningscoach/massör/akupunktör. KPT:n (Kognitiv Psykoterapi) ska jag till dagen innan nyår, innan allt vad terapier heter får ta ett jullov.

Torsdag - Städa, städa, städa och tvätta. Och eventuellt handla all mat, OM jag/vi inte gör det på fredag förmiddag, vi får se hur det blir. EVENTUELLT firar vi lite småjul med barnbarnen under tidiga kvällen, beroende på hur jullovsplanerna ser ut med deras fäder.

Fredag - Eventuellt storhandla, som sagt. Ta fram tomtar och min lilla vita granersättare. Tänker inte ha gran i år nämligen, eftersom det inte kommer att vara några barn med hos oss på julafton. Känns bara onödigt då att släpa in en gran. Fixa skinkan, ha uppesittarmys med skinkmacka och annat gott. :-)


Såhär fin gran hade vi julen -08. Egenhändigt nedhuggen av särbon, på hans egen mark. :-)

Lördag, Julafton - Särbon ska iväg till hans släkt, sonen är hos sin far och barnbarnen hos sina fäder i år så ... blir som förrförra året - bara dottern och jag hemma. Särbon min kommer mot kvällen och det gör eventuellt även sonen. "Normalt" när det är "pappajul" så åker sonen iväg till sin faders rotland, Danmark, men i år blir de hemma och därför kan alltså sonen dela upp julaftonen på oss båda, om han vill.


Husets stortomte!

Ja, så ser min resterande vecka ut. Blir nog bra!

Sen väntar "bara" sonens 20-årsdag, nyår, dotterns 28-årsdag, syrrans födelsedag och mammas födelsedag - allt innan tjugondedag Knut. Pust! :-o ;-)
Natti!

Har haft ovanligt fridfulla senaste dygn, (om man bortser från mitt inre, som alltid är mer eller mindre i uppror förstås ... :-o ;-)), med särbo, barn, barnbarn och hundar omkring mig. Och mycket mer än så tänker jag inte skriva här idag, tror jag.

Exakt för stunden känns det som att jag inte kommer skriva någongång alls här mer, men den känslan går väl förmodligen, kanske över igen, så jag får försöka behärska min lust att stänga ned skiten helt.
Är man dramatisk och känslostyrd så ÄR man, hehe ... Fördelen med att bli äldre är ju dock att det är lättare att känna igen mönster av reaktionsbeteenden och därmed lättare att inte vara så implusiv som i yngre år. ;-D

Några gryniga androidtagna bilder från igår lägger jag in här också.


Särbon är den som står för matlagningen. Här avsmakas kalopsen han just tillreder.


Nu har han även dukat och tänt ljusen över bordet och ropar åt oss andra att komma och äta.
Lyx! :-)


Mormors plutta, hungrig som en varg (det är hon alltid, hehe). Nej, det är inte potatismos till kalopsen, utan Isoldegumman som krossat sina potäter bara. ;-)

En sista bild för idag, på sonen min - (som just är på väg till sin far för en "pappavecka"). Fotot har han tagit själv, då han i torsdags medverkade vid en hårvisning på "sin" frisörskola.

Ha en fortsatt trevlig helg, gott folk!

Repris från förra året! Jag, särbon, hans dotter och mina två "ungar" har snöbollskrig! ;-)


Gjorde precis en ny liten "film" på mig och mina "barn". Av någon anledning gick det inte att få en inbäddad kod till den (!?? :-o) så jag får helt sonika lägga en länk till "filmen" istället då.