TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Vad har hänt/händer?

Ifall det nu fortfarande finns någon som läser här, så ska jag anstränga mig lite och skriva en snabbis om läget/hur sommaren sett ut.

 

Familjen  - dvs. barn och barnbarn:

 

Barn och barnbarn mår bra!

Sonen tog ju som sagt studenten i början av sommaren och är således färdig frisör. Han hyr, sedan några veckor tillbaka, stol på MariaSalongen här i Nynäshamn. Han trivs superbra med både yrkesvalet och arbetsplatsen! :-)

Mina älskade "ungar"!

 

Dottern har efter fem års singelliv träffat en otroligt trevlig, omtänksam man, vilket gläder mig. Barnbarnen är även de överförtjusta i honom. Suveränt! :-)

Dottern min med sin nya kärlek och mina gosiga barnbarn!

 

Har umgåtts ganska flitigt med barn och barnbarn hela sommaren. De är utan tvekan mina största juveler i livet!

 

Hälsan

 

Orkar knappt snudda vid ämnet. Har mått SKIT hela sommaren och Levaxinet (som jag fick mot min hypotyreos) har jag fått ge upp igen efter dryga tre månaders brukande, eftersom hjärtat blev så jävla speedat av det och eftersom jag redan har stora problem med hjärtklappning/allmänt förhöjd puls, så gick det bara inte att pressa det ännu mer. Går alltså fortsatt då obehandlad mot hypon och så får det vara tills jag eventuellt orkar ta en ny "strid" med diverse läkare. Den orken finns INTE i dagsläget, kan jag säga!

Me

 

Har sedan en vecka återupptagit min fysiska träning och ska nu tre gånger per vecka träna kondition och styrka hos en sjukgymnast (samma som jag gick hos tidigare) som är specialiserad på psykosomatiska tillstånd. Jag hoppas jag får lite mer kraft och ork därigenom. Har dock avsagt mig den terapeutiska delen vi tidigare hade med och även den massage/avslappning vi avslutade varje tidigare pass med. Känner att det är tillräckligt med terapi genom "min vanliga" KPT-terapeut, som jag fortfarande går till en gång per vecka.

Älskade, älskade barnbarnen!

 

Och avslappningen ... har utformat en egen variant av avslappningsövningar som faktiskt är det enda av den arten som hittills gett någon som helst effekt på min ständigt överstressade själ/kropp. Har mixat ihop sådant jag lärt mig genom åren, från de Yoga, Meditation och Mindfulness-kurser jag gått. Gör dessa övningar flera gånger per dag och det tänker jag fortsätta med!

 

Kärleken

 

Hm ... någon sådan finns inte i nuläget, tyvärr och jag kan heller inte se/känna att det någonsin ska infinna sig någon kärlek i mitt liv igen. (Menar såklart nu kärlek till/från en man - för kärlek till/från barn och barnbarn har jag ju, tack och lov!)

 

I princip har det väl varit ganska kärlekslöst i mitt liv ända sedan i julas, men sedan en dryg månad har det varit HELT stiltje på den fronten och ... det ÄR ju för jävla sorgligt! Och tråkigt! (Särskilt med tanke på hur jäkla mycket kraft/tålamod/hopp jag lagt på föregående relation och ja ... till vilken nytta då - ingen - visade det sig ....) Och jag saknar och längtar efter en varm, trygg manskropp att ligga nära intill, men jag har varken ork eller tilltro nog för att ens försöka hitta någon sådan, så det får vara helt enkelt.

Jag och en god vän i måndags.

 

Och som sagt ... har svårt att se att jag någonsin igen ska återfå ork och tilltro till män, så jag är inställd på att leva utan någon, kort och gott. :-( Och nä, är inte intresserad av "bara" fysisk närhet (sex), vilket heller inte skulle vara någon som helst konst att få om jag vill/behöver, utan jag saknar KÄRLEK! Respektfull, varm, innerlig, lojal, ärlig, passionerad, nyfiken, KÄRLEK!!

Jag och min fina vän Marie, i måndags, Mosebacke Stockholm.

-----------------------------------------------------------------------------------

Senaste månaden ...

har jag dock gjort ganska mycket, för att vara mig. (Tror jag kastades in i någon slags chocktillstånd, som gav mig lite extraskjutts iväg, utanför hemmet ? ...) Har återupptagit tätt umgänge med två gamla väninnor, med vilka (fast med var och en för sig) jag haft låååånga köksbordssamtal och varit ute och festat (fast jag ÄR helnykterist, så inte festa på det viset ;-)) och lyssnat på livemusik med.

Jag och samma väninna som ovan - i måndags - på fest med Peter LeMarc! :-)

 

Har även tillbringat lite tid i skärgården, sovit över på Söder/Stockholm och utöver det har jag alltså börjat träna tre dagar i veckan OCH testjobbar två dagar i veckan på min brors fastighetsförvaltning (även min syster jobbar där) i Stockholm. Har fått låna en av brorsans firmabilar för att ta mig fram/tillbaka dit med, men får även ha den de övriga dagarna just nu, vilket är jäkligt nice! Bara känslan av att jag då lätt KAN ta mig någonstans utan krångel, känns gott! :-)

Har lånat en bil av min bror.

 

Försöker alltså att helt trotsa min kropps otaliga symptom (hjärtklappning, yrsel, värk överallt, mjölksyra överallt, andfåddhet, panikkänslor, invärtes stress konstant, mm, mm ...) och bara försöka göra saker ändå och fungera så gott det går, så länge det går. Försöker också på så sätt såklart hålla sorg, kärlekslöshet, känslan av svek (ända från barnsben till dags dato ...) stången. Orkar inte sitta inlåst till kropp och själ en dag till nämligen.

Övernattning på vackra Yxlö, för några veckor sedan.

 

Nej, dags att börja förbereda mig för dagens mentala och fysiska terapier! Må väl gott folk!

Stor kram och jag blir så glad över att få läsa några rader av dig igen! <3

Tack Saija! <3 Kramar tillbaka! :-)
/Moster din.

Yeeah!

Du är tillbaka! Kul! Har varit här inne o snokat hela sommaren, men ingen Tette. Men nu så. Känner igen mig i mycket du skriver. Har inga barnbarn, men en son, han är min stora kärlek. :-) Mår också skit, men försöker ta tillvara på de små guldkanterna o den lilla energi som finns.

Ha det gott!

Äntligen några rader från dig. :) älskar att vara här inne och läsa.
Du har otroligt fina barn och barnbarn. Och fina halsband sitter det på barnbarnen oxå ser jag. :)
Härligt att du känner att du orkar ta ut och umgås med vänner och till å med jobba lite. Det ökar självkänslan en gnutta. Även om jag inte har något som helst behov av att jobba, mer än rent ekonomiskt, så känner jag ett helt annat go och värde när jag gör det.

Massa kramar/ Milo

Hej!! Jag har precis kikat runt lite på din sida och blogg, hamnade här eftersom jag också har hypotyreos. Bara kikat runt lite snabbt så har bara fått en snabb överblick men rent spontant så undrar jag om de har utrett dina binjurar? Jag är ingen expert utan påläst för att jag är intresserad, men hjärtklappning är starkt sammankopplat med binjurarna och de behöver ofta stöd när man påbörjar levaxinbehandling. Många med hypotyreos har binjureproblem och i ditt fall tycker jag att de låter som att problemen kanke tom började i binjurarna som sedan påverkat sköldkörteln... Men de har väl kollat upp dina binjurar??
MVH Anna

Kul att du skriver lite. Tråkigt att du ff inte mår bra. :(

Hepp...:-)
Det är väldigt mycket Zacharias-drag i Elvis ser jag.
Kram.

Marie - :-) Tack för att du "Yeeah!"-ar att jag skrev ett inlägg. Känns gott! ;-)

Milo - Tack för fina ord. :-) Dock ... näe, känner inte att jag orkar något alls egentligen, men vad fan ska jag göra då - sitta och glo på en fläck resten av livet?!? :-o ;-) Så jag försöker tuta på, utan ork och hoppas på det bästa. Kramar tillbaka!

Anna - Tack för ditt inlägg och Jo, de har tagit prover på mina Binjurar och tydligen var allt bra?! Orkar inte alls engagera mig vidare i hypon just nu. Känner mig ändå inte annat än mest kränkt av alla jäkla läkare jag träffat på senare år, tyvärr. Får ta tag i det igen, när jag återfått lite mer "gnista".

Ullis - Kul att du tycker det är kul att jag skriver! ;-) Tack!

Sanna - Jaså, tycker du? Jag kan inte riktigt se det. Däremot liknar Elvis Zabina som liten och även Zabinas far. Men man tittar väl på olika detaljer och ser därför likheter olika?! :-) Kram tillbaka!

Kul att se att du är tillbaka, man undrade nog litegrann hur det var med dig...kul att se att du lever i alla fall...kram Roger

Tack Roger och kram tillbaka!/Tette.