Grrr ... kodande ...

Blir så sjukt frustrerad av att inte få till saker så som jag vill ha dem! :-( Har nu i dagar försökt lägga in en rss-kod i min vanliga html och jag tror att det SKA gå att få till, men jag får ändå inte till det, vilken jävla metod jag än använder. :-/
Det finns ju en rss-länk från min blogg, men jag vill att den ska finnas i själva helheten av sidan, så att det är DET folk eventuellt vill prenumerera på. Inte BARA bloggdelen! Den ser ju inte klok ut, utan hemsidans omgärdande skal!

Jaja ... får pula vidare, eller så skiter jag i det och ger upp?!? ... :-o ;-)

Bloggdinosaurie

Har precis gått ur min längst fasthållna "Ring" - 100-liste-ringen. Såg också att "Dagbok på nätet" upphört att existera så ... känns som att den gamla eran av nätliv dött helt då. :-(

I FB ingår jag i en grupp som heter som rubriken säger "Bloggdinosaurierna". Den består av medlemmar som alla haft hemsidor/dagböcker på den gamla hederliga tiden, då man knackade html-koder och socialiserade sig via just Ringar av olika slag. Måste ju lite skrytsamt berätta att jag var en av de första att skriva dagbok offentligt nätledes! ;-) Våren -97 startade jag med det (och höll sen på dagligen i över tio års tid!) och vi var ungefär 50 stycken som skrev nätdagbok då. I hela Sveriga alltså!!! Liiiite skillnad mot dagens bloggbombande alltså. ;-)

Namnet på FB-gruppen är ju egentligen felaktig, eftersom det inte ens fanns något som hette blogg på den tiden. Dagbok skrev man - punkt slut! :-) Och det gick i princip inte att ha en hemsida/dagbok om man inte hade åtminstone lite kunskaper i html/webdesign. Med andra ord var varje hemsida extremt personlig och många timmars slit var lagd bakom varje designande. Det var tider det!

Gillar ju än idag inte bloggsystemet alls. Tycker de flesta bloggar ser likvärdiga ut, opersonliga och rent av fula, om jag ska vara ärlig. Tycker inte om när hela startsidan kryllar av text och widgets på härsan och tvärsan överallt. Nix - tilltalar mig inte alls. Därför envisas jag ju också med att hålla kvar grundutseendet på min sida, även om jag nu försökt moderniserat mig genom att bygga in bloggdelen i sidan (och det av rent praktiska skäl, vill kunna uppdatera den från vilken dator/plats som helst). Det får räcka så länge.

Petestet ...

En av orsakerna till att jag inte står ut med t.ex WP design/bloggar i stort, är att det inte går att ändra scrollerns utseende. (Eller det kanske det gör, bara att jag inte fattar hur?? ÄR det så så skicka mig gärna ett meddelande om HUR man går tillväga för att koda det, tack!). Avskyr när inte saker och ting matchar! I mitt tycke matchar alltså! Inte säkert att en estetvetare (om det nu finns sådana, haha) skulle tycka att det matchade, förstås. ;-)

Tänkte lägga in ett litet urval av miniatyrbilder på hur min sida sett ut genom åren - bara för att. :-) Sidan har haft ooootaliga fler skepnader än såhär, sedan jag första gången publicerade den, våren -97, men tyvärr har jag inte bilder kvar på fler än dessa längre.

  

  

 

Hur som helst - orsaken till att jag ändå väljer att försöka vänja mig vid (det fulare) bloggutseendet till åtminstone den här delsidan i min totala hemsida, beror på att det ju är så mycket smidigare att kunna uppdatera dagboken då. Är jag hemma vid min egen dator spelar det i och för sig ingen roll, men är jag inte det så går det ju då ändå att skicka upp inlägg från vilken dator som helst, varifrån som helst och DET tilltalar mig. Så därför försöker jag nu att vänja mig och stå ut med den fula scrollern. hehe ;-)

Blir gaaaalen snart ....

Jävla skitkodande, blir tokig rent av!!
Har ägnat dagar åt att försöka designa en WP-sida men jag blir ALDRIG nöjd med hur det ser ut så ... då tänkte jag att jag skulle försöka bygga via php men HAHAHA ... den kodningen somnade jag nästan av och dessutom var det en jävla massa strulande med själva tekniken. Grrrr ...

Och nu då - jo, bestämde mig för att ändra layout på min "vanliga" hemsida istället och bygga in en blogg där och det går ju sisådär det också, hehe. Ja herregud säger jag bara! Man kan ju bli galen för mindre! MEN ... det får mig i alla fall att i kortare stunder hålla tankar/ångest/fysiska symptom stångna och mindre övermäktiga.



RSS 2.0