Snabbis ...

Måste ju bara berätta att min son tog studenten förra veckan!! Hipp Hurra för honom! :-)

Har miljoner (nja, många i alla fall) fler bilder från studentdagen, men de får jag försöka visa lite mer av här en annan dag. Har nämligen varken ork eller lust att lägga på bloggen för närvarande. Tyvärr. Med andra ord ... allt är fortsatt bara eländes elände med mitt mående. :-(

Jaja ... ville ändå lite snabbt "skryta" om min babypojke! :-)

Må väl, gott folk! Om det nu ännu är någon tapper som orkar sig hit?! ;-)

Snabbrapport och videoklipp

Jodå, jag har börjat om med Levaxinet (medicin mot Hypotyreos) och genomgår nu en låååångsam intrappning där jag bara intar medicinen (i lägsta dos) tre dagar per vecka (börjar på vecka två imorgon). MEN ... vet inte hur jag ska stå ut med mina hjärtrusningar/allmänt höga puls?!? Trycker ju i mig extradoser av betablockeraren dagligen, men det hjälper inte alltid och jag vaknar ofta om nätterna dessutom och måste ta ett extrapiller för att alls kunna sova. :-( Tröstlöst! ...

Vissa dagar senaste veckorna, har dock hjärtat stundom slagit mycket långsammare. Men alltid lika stenhårt, oavsett takt och det är just det där hårda i slagen som gör mig så matt och som gör att jag inte kan bortse med det. Hjärtat känns ALLTID extremt ansträngt och jag är mer eller mindre stillasittande och kollar mest på TV:n eller läser dagarna i ända, eftersom minsta rörelse får det att slå ännu hårdare, snabbare och ofta även med extraslag. Vilket är skittrist och gör mig deppig(are) och även rädd. JAG VILL HA ETT LIV! Jag vill ORKA NÅGOT!

Har egenhändigt klippt av en bra bit på hårlängderna och klippt en fånig "barn"lugg.

Däremot är både värken i kroppen och den värsta mjölksyran lindrigare när jag tar Levaxinet. Så jag har ändå fått någon liten gnutta positiv effekt. Jag hoppas innerligt att hjärtat snart vänjer sig (till nästa doshöjning, hahaha) vid en högre hormonnivå än jag vanligtvis har/haft, så jag kan börja leva igen. OCH ... jag vill bli av med de enormt många extrakilon min kropp lagt på sig - UTAN att jag äter ett skit onyttigt och/eller mycket. Tvärtom, äter som en mus, eftersom matintag gör hjärtklappningen värre ändå. Känns INTE rättvist att jag ska behöva vara fet dessutom. :-( Jaja ... I förhållande till hur jag mår så är ändå fettet mitt minsta bekymmer just nu.

Idag har jag trotsat både hjärtat, luftrören, stämbanden och orken och tvingat mig själv till att sjunga/spela lite. Spelade in en - för mig - ny cover. Rätt in i mobilen, så kvalitén är därefter som vanligt. Men här är det hur som helst, om någon vill lyssna. Green Day:s "Walk alone" är det jag gett mig på den här gången. :-)

Ljud/bild ser lite osynkade ut. Blev så när jag skulle försöka sudda mig själv lite, hahaha. ;-) Ser helt mysko ut i klippet, i det närmaste vanskapt, men det får ni stå ut med. ;-D

Må gott!

RSS 2.0