TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Blir så jävla lycklig en stund när jag nu och då hittar musik som verkligen sliter tag i hela mig - kropp och själ - och det gjorde jag ikväll. Hörde den via en av deltagarna i The Voice och sökte då vidare efter originalet och SHIT - vilket tryck! LOVE IT!

*
När jag nu tagit upp de andra coacherna i The Voice, så måste jag ju även ta med Petter. Inte för att jag alls lyssnar på hans genre eller vet annat om honom, än det man fick se/höra under förra säsongen av "Så mycket bättre". Men jag hittade en låt jag faktiskt tycker om:

Fredrik Snortare och Cecilia Synd - Petter

Något jag upptäckte under "Så mycket bättre" var att jag verkligen tilltalas av hans utseende. Tycker han är skitsnygg, rent ut sagt! ;-) Speciellt munnen gillar jag skarpt!

Helt sjukt att bara Uggla (och Petter såg jag nu i efterhand) vände sig om till den här killen! :-o Vill nästan vågat påstå att han gjorde låten minst lika bra som originalet och då är ju ändå originalet APBRA!! Min enda förklaring till de andras "icke-vändande" (i alla fall Carolas och Olas) är att han var FÖR bra och de inte vill ha folk i sina team som "står över" dem?! ;-)

Alexander Lund - Somebody to love (Queencover)

När jag ändå är inne på coacherna i "The Voice", (Ola/The Ark i inlägget igår), så fortsätter jag nu med Uggla. Egentligen borde Uggla betyda mer för mig än han idag gör - detta för att han var den första artist som överhuvudtaget VERKLIGEN grep tag i min musikådra.

1977, jag var 13 år och gick på ungdomsgården "Humlan". Fritidsledaren hade köpt en ny skiva och den ville han spela för oss. Minns fortfarande hur han sträckte sig upp mot grammonfonen, (den var placerad på en hög hylla, antagligen för att den skulle få vara ifred från alla ungdomsfingrar? ;-)), och hur jag blev totalt betagen av det jag fick höra. Älskade den här låten från första sekund! Soundet, gitarrerna, synthslingan, den kaxiga sången - sögs helt in i låten, vilket jag aldrig hade gjort med någon musik tidigare, trots att jag alltid hade älskat musik och att musicera.

Här är den - min upptäckt av andras musik på allvar - gillar den som FAN än idag!


Gillar hela den plattan från -77 - "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt" och även nästkommande platta från -78 - "Vittring"
Efter det ändrade han musikstilen till det sämre, enligt mig. Mindre rockigt och mycket mer fokus på underfundiga texter. Men visst är det ändå fantastiskt hur han kunnat hålla sig så populär under så många år!

Enligt mig en jävligt bra låt med en jävligt bra text!


It takes a fool to remain sane - The Ark

Whatever happened to the funky race
A generation lost in pace
Wasn´t life supposed to be more than this
In this kiss I´ll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip out in the sand if you don´t give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude

And if you think I´m corny
Then it will not make me sorry
It´s your right to laugh at me
And in turn, that´s my oppurtunity
To feel brave

It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame

Every morning I would see her getting off the bus the picture never drops
It´s like a multicoloured snapshot stuck in my brain
It kept me sane for a couple of years
As it drenched my fears

Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?

´Cause they´ve forgotten how to play
Maybe they´re afraid to feel ashamed
To seem strange
To seem insane
To gain weight
To seem gay
I tell you this

That it takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
(Oh, take it to the stage!)

So, take it to the stage in a multicoloured jacket take it jackpot, crackpot
Strutting like a peacock
Nailvarnish Arkansas
Shimmy-shammy featherboah crackpot haircut
Dye your hair in glowing red and blue

Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice, do what you have to do
Do, Do, Do, let your heart decide what you have to do that´s all there is to find

Cause it takes a fool to remain sane
Oh,It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame

Peter LeMarc har MÅNGA GÅNGER tröstat mig med sina texter. Tröstat på så vis att jag ofta känner igen mig otroligt väl i hans ord. Har ju faktiskt också läst någonstans att han har ett bagage inte helt olikt mitt eget och att även han lidit svårt genom åren av ångest. Så jag förstår precis vad han säger och menar. Vad han känner i det han beskriver. Periodvis lyssnar jag på honom dagligen. Han känns som en själsfrände, trots att jag aldrig mött honom i verkliga livet.

Tänker lägga in en del låtar med honom här. En del av låtarna är måhända lite melodisega, men texterna är värda att ta sig tid till. Lägger texterna under varje låt också, ifall ni inte orkar lyssna på allt. ;-)

Från ett fönsterlöst rum (Det som håller oss vid liv -03) PeterLeMarc

Du som var säker på det mesta
Käftade emot natten
Du höll ditt huvud över ytan
Du kunde nästan gå på vatten
Nu har din stora vida värld
Krympt till ett rum
Ett rum som saknar utsikt
Det är ett fönsterlöst rum

Dina knogar är så vita
Ditt grepp om livet så hårt
Hjärtat slår med en knuten hand
Att bara andas är så svårt
Och du är rädd för att leva
Och lika rädd för att dö
Men mest rädd för att bli galen
Och sakta smälta bort som snö
Det som håller dej tillbaka
Bjöd du in med öppen famn
Du är din egen fångvakt
Fruktan stal ditt namn

Vägen ut leder inåt, igen
Vägen ut leder inåt min vän
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut

Så här ligger du förstenad
Men det här är inte du
Det är din rädsla som har snärjt dej
Och haft dej inlåst så länge nu
Men nånstans långt inom dej
Finns en känsla du glömt bort
Som en trygg inre glädje
En tro av en sällsam sort

En frihet i ditt inre
Där du är den du vill vara
Där finns allt som du saknat
Där finns lugnet du vill ha
Och du vet ju var du är nu
Men inte vart du ska härnäst
Du måste gå rätt genom elden
Där det smärtar som allra mest

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut

Du förtjänar att vara lycklig
Du har rätt att ha en dröm
Du förtjänar känna lust igen
Och ta dej ut ur detta rum
Blunda för alla andra
Låt dom se dej falla ner
Dom är säkert lika rädda
Fast dom inte tror nån ser

Så möt mej på din tröskel
Och våga titta ner
Det du ser som en bottenlös avgrund
Är en liten springa, inget mer
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och det är bara ditt beslut
Så kom följ mej vägen ut

Mellan dej och mej (Välkommen Hem! -90) PeterLeMarc

Jag kan inte viska
Mycket högre än så här
Jag kan inte visa dej
Mera tydligt än så här
Så om du inte hör mej nu
Om du inte vill förstå
Får du aldrig nånsin höra
Alla ord som jag sparat
Tänkte viska i ditt öra
Bara tillfället dök upp

Mellan dej och mej
Bara dej och mej

Lägg ner dina vapen
Kom upp från din skyttegrav
Jag kommer till dej naken
Utan förbehåll och krav
Jag behöver kärlek
Lika desperat som du
Så se in i dessa ögon
Ser du barnet?
Ser du mannen?
Ser du molnet här i famnen?
Ett förtroende jag ger

Mellan dej och mej
Bara dej och mej

Jag är lika sårbar som du
Lika desperat som du
Så säg nåt till mej, älskling
Säg nåt till mej, älskling

Mellan dej och mej
Bara dej och mej
Säg nåt till mej, älskling
Så jag vet att jag finns till

(Ovanstående låt spelar/sjunger jag ofta själv förövrigt.)



Brev från en bakgård  (Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc -05)

Jag har suttit på din bakgård hela natten
Bland en flock kannibaler, jag hör ännu skratten
Självlysande av Pepsi Cola
Du vet vad jag menar
Men det dom tror är äkta pärlor är egentligen stenar

Med hånet som språk och hänsynslösheten som religion
Inte ens blondinen var äkta
Hon som drack tequila ur skon
Jag sa till mej själv: "Blotta aldrig någonsin någonting
Låt dom inte få en upp på dej, då har du ingenting”

Allt det jag säger kan användas mot mej, om och om igen
Till slut vet jag inte ens om jag litar på mej själv
Inte en vän
Och bland cirkussällskapet i brokiga kläder
Satt du med tungan mot avtryckarn
Lätt som en fjäder

Vad har jag gjort, vad har jag gjort för att någonsin kunna reta dej så?
OK, jag la mitt hjärta på bordet och sa: "Varsågod ta det eller gå"
Och vi lever ju i ett fritt land
Det sa i alla fall din vän i pappas skjorta och slips
Därför ber jag dej lämna mej ifred
Se det inte som ett hot, se det som ett tips

Du borde verkligen åkt till Hanoi eller Saigon
Då när du visste så mycket, men jag lovar det hinner ifatt dej nån gång
För du älskar bara makten och allt som den kan ge
Så du går över lik när du borde falla ner på knä och be

Nej, du kan inte älska nån
Kanske knulla, men inte älska nån alls
Och visst är honungen söt och god men snart ska den fastna i din hals
Jag tror inte mänskor är något man samlar som tuggummikort
Du vet, ett liv utan beröring kan vissna väldigt fort
Men dansa du, om du tror det hjälper, dansa tills dom döda står upp
Som en hare i ett hårkors, som en flyende hund i galopp

Jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun
Men jag kan ärligt säga att jag hatar dej
Det du gjort och sagt, varenda stund
Så glöm bort mitt namn, ring aldrig mer och ha det så bra
Jag har några gamla drömmar kvar
Och jag skriver nya nästan varenda dag

Jag har suttit på din bakgård
Jag har hört skratten
Där fanns ingen tröst
Bara rus som räcker över natten
Jag har suttit på en bakgård hela natten
Suttit på en bakgård hela natten...



Ett troget hjärta (Välkommen Hem! -90) Peter LeMarc

Jag har beslutat mej
Jag har ställt in mej på
Jag har bestämt mej för att älska dej
Så tänk på vad du säger, älskling
Tänk efter vad du vill

Visst har jag hotat dej
Försökt att lämna dej
Men se igenom mina skådespel
Du som bar invid din hjärterot
Dom barn som sover härintill

Och kom ihåg vem som har älskat dej
Genom lycka sorg och smärta
Nånstans långt härinne klappar
Ett troget hjärta

Vad ska jag svara dej
När du nu frågar mej
Vad kan det vara som jag ser i dej
Det är kanske det som du ser i mej
Den du tror jag är

Men kom ihåg vem som har älskat dej...

Du vet att aldrig, aldrig, aldrig
Kommer ögonblick igen
Nej
Aldrig,aldrig,aldrig
Som dom var just då min vän
Men upp med hakan, Sorgsen
Vi lever än

Jag kan ta på mej allt
Du kan beskylla mej
Jag är så bra på att förgöra dej
Men du ska få min allra bästa lögn
Ett löfte jag vill ge

På nåt sätt ska jag alltid älska dej...

--------------------------------------------------------
Slutligen (för denna gång) den låt jag blir mest gripen av med honom. Tyvärr hittade jag inget bra klipp, men det får duga med den här:



Mellan månen och mitt fönster (Välkommen Hem! -90) Peter LeMarc

Jag vet hur det känns
För jag har varit där
Mellan månen och mitt fönster finns en bro
Kom och gå med mej
Fall ner som ett barn
Jag är skuggan som du jämt kan anförtro

Jag tänker inte stilla se dej gå isär
Jag tänker gå ett steg bakom dej, finnas där
Jag är ditt rakblad och din vän, vad du än tror
Och mellan månen och mitt fönster finns en bro

Varför spjärna emot?
Varför vandra vill?
Mellan månen och mitt fönster finns en bro
Låt natten ha sin gång
All den tid det tar
Det måste regna för att nåt ska kunna gro

Jag ville också glida bort och suddas ut
Jag ljög vackert för mej själv precis som du
Lika rädd för denna rädsla utan ro
Men mellan månen och mitt fönster finns en bro

Trots brain zapsen var jag ju tvungen att kika på Idol även denna fredag. Och herregud alltså vad jag gillar Mollys röst! Helt otroligt duktig!! Och bara 16 år gammal dessutom! Hon måste ju bara vinna - allt annat vore ren skandal!





Idag tyckte jag att Amanda F var jävligt bra också, annars brukar jag tycka att hon är alltför teatralisk för min smak. Rätt person - Amanda P alltså - blev hemskickad, enligt mig. Hon har alltför svårt att hålla toner för att jag ska kunna gilla hennes röst i sin helhet.

Gästartisten Jessie J sjunger ju förbannat bra också. Har ofrivilligt lyssnat rätt mycket på henne, genom väggen till sonens rum, hehe. Även hon är lite väl teatralisk mellan varven men hennes röst är extremt säker och stark så jag är rätt tolerant med scenspråket ändå där. ;-)

Dimitris vinnarbidrag! Och trots att han sjunger småsurt här och var och trots att pianot spelar fel på (minst) ett ställe, så anser jag honom vara en helt klart värdig vinnare!
Och sen är han ju faktiskt finne också! Bara en sån sak! ;-)

Har hur mycket galla som helst inom mig som jag egentligen skulle vilja spy ut, men jag har samtidigt ingen energi till det, (tur för er som eventuellt läser här, va?! ;-)), så jag nöjer mig med att lägga in Idol-Moa, då hon framför sin egen låt "When I held ya":



Det var förövrigt svårt att hitta ett klipp av låten. Detta är vad man får upp vid en klickning på de allra flesta klippen av henne:

Videoklippet är inte längre tillgängligt på grund av ett upphovsrättsanspråk från TV4.

Uppdaterat!

Lägger texten till låten här, för den som eventuellt inte hör vad hon sjunger. ;-)
--------------------------------------------------------------------------------
When I held Ya/Moa Lignell

I can't afford this art
Still I am responsible If it will fall apart
Believe me, I don't want to go

You won't believe it's true
When I tell you 'bout my feelings, and what you're supposed to do
I'm sorry, but I don't want to go

But baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you're glistening
I see it in your eyes that you're listening
Do you even understand
I have to let go of your hand
I have to let go of your hand

And then you believe in me
Took me by my hand and told me that I made you free
I need you, I need you to know

As always I just can't cry
I don't know the answer, but I've always wondered why
today, I know, today

Couse baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you're glistening
I see it in your eyes that you're listening
Do you even understand
I have to let go of your hand
I have to let go

I would like to believe you were right
And if I told you, Would you go there tonight

Couse baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you're glistening
I see it in your eyes that you're listening
Do you even understand
I have to let go of your hand

Couse baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you're glistening
I see it in your eyes that you're listening
Do you even understand
I have to let go of your hand
I have to let go of your hand
I have to let go of your hand, yeah

I can't afford this art
Still I am responsible If it will fall apart
Believe me, I don't want to go
--------------------------------------------------------------------------------
När sonen och jag nyss lyssnade igenom låten IGEN, upptäckte vi båda att introt till Moas låt påminner mycket om introt till en av mina egna låtar - nämligen Wish. Om någon orkar lyssna på den, trots urusel ljudkvalité och inspelad på en tagning på en tvåkanalig kasettbandspelare (med andra ord inte så seriöst gjort...), så lägger jag den här som ljudfil. Skriven och inspelad av mig, hemma i vardagsrummet i slutet av 90-talet.

Wish/Tette Merio

Har hittat ännu en låt genom True Blood-serien, som jag gillar. Tyvärr hittade jag inget klipp som hade tillräckligt bra ljudkvalité med sångerskan till låten (Patty Griffin), så ni får hålla till godo med den här videon till.

Trots att jag har jordens hosta och ont i halsen så kunde jag inte hålla mig nu från att slita fram gitarren och sjunga lite. Eventuellt ska jag trubadura med min gamla spelpartner Lena i slutet av november och jag börjar bli rätt trött på min vanliga reportuar, så jag försöker nu hitta nya låtar jag vill spela.

Förutom "Bad Things" som jag ju redan tog ut och lärde mig för ett litet tag sedan, så har jag nu även tagit ut två andra låtar. Lägger min version av "Bad Things" (Jace Everetts ledmotiv till serien True Blood) här en gång till förresten, ifall någon missade den sist. ;-) OBS! Inspelat i mitt kök via mobilen! ;-)



Den andra låten är "Gone gone gone", av/med Robert Plant/Alison Krauss:



Tror att den kan passa bra för mig och Lena att göra en duett av och naturligtvis får då jag vara mansrösten! ;-)

Tredje låten är även det en Jace Everettlåt. Nämligen "I gotta have it". Blir en bra utmaning åt Lena också, eftersom hon spelar munspel! :-) Hittade bara ett klipp av rätt usel kvalité med den låten, men lägger den här ändå. (OT måste jag ju säga att Jace är en riktig goding i mina ögon! Liiite väl ung kanske, men å andra sidan har jag faktiskt bott ihop med en man som bara är ett år äldre än honom. ;-))



När jag tar ut/repar in nya låtar så kör jag dem om och om igen i dagar, tills de sitter där de ska. Antar att grannarna spyr efter ett tag, för att inte tala om familjemedlemmarna. Fast ... bortsett från särbon, så är ju mina ungar vana vid det. Förövrigt gör sonen min likadant när han repar in nya låtar, så vi pinar så att säga varann, haha. ;-)

Men fyyy vad ont i halsen jag har nu, känner jag. Och i luftrören. Det var nog ingen bra idé ändå, att sätta igång och sjunga nu, men vad fan ... längtar ju efter det samtidigt. Har nog inte sjungit så lite i hela mitt liv, som jag gjort senaste typ tre åren. Finns lite olika orsaker till att jag låtit bli, men en av dessa är att jag helt enkelt inte känt att jag orkar/kan och då har jag heller inte haft så stor lust som jag brukar. Hoppas det blir ändring på det!

Har haft en musik-nostalgi-tripp senaste veckan. Tänkte dela med mig lite av vad jag lyssnat på genom åren.
Startar med den skiva som var den första jag verkligen hajjade till över och LYSSNADE på ordentligt - om och om och om igen. Nämligen Magnus Ugglas platta "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt". Minns det som igår ... var tretton år gammal och gick på Humlans ungdomsgård, då en av ledarna satte på den då helt sprillans nya plattan och jag fullständigt äääälskade den! Här är en av de låtar som var min absoluta favorit:



En annan favorit från den plattan var denna:



Även efterkommande plattor gillades av mig. När jag var runt sexton gick jag och en tjejkompis runt på stan med en gigantisk bergsprängare med Uggla på högsta volym. Man kunde verkligen relatera till texterna, minns jag. Lite svårare idag dock, hehe. (tack och lov ;-))
Fortsättning på nostalgi-musik-trippen kommer en annan dag. ;-)

Blir så jävla trött på tekniska göranden! Antagligen för att jag inte ÄR särdeles teknisk, eller vad tror ni?!? ;-) Hur som helst - testade att spela in Jace Everetts låt Bad Things med mobilen tidigare ikväll och det funkade väl sisådär. Ljudet blir ju hejsanhoppsan, men men ... Hur som helst - filen var stor som ett hus och jag har ägnat HELA KVÄLLEN och halva natten åt att hitta ett filkonverteringsprogram som faktiskt funkar. Har provat säkert tio stycken, men alla lyckades hacka ihop filen så det blev olyssningsbart. :-O

Till slut hittade jag dock en som funkade i alla fall någotsånär. Bildkvalitén är nog mest usel för att rummet är mörkt och ljudet ... låter som jag står instängd i en konservburk ungefär, hahaha. Tänker ändå lägga ut den här, så jag får någon lön för konverteringsmödan! Håll till godo ;-) och godnatt!

Igår när jag tittade/lyssnade på Lars Winnerbäck i programmet "Tack för musiken", så konstaterade jag att jag inte direkt kategoriserar hans musikskapande som låtar. (Har inte lyssnat särdeles mycket på honom förut) Tycker mer att han skriver berättelser som han sen, likt en mässande präst, framför. Det är extremt monotont, i de flesta fall saknas byggsatserna vers/refräng/stick och innehåller bara verser - och det många - för att kunna berätta det han vill säga. Säger inte att jag inte tycker om Winnerbäck. Säger bara att jag inte kallar det låtskriveri. Mer betraktelsetexter, berättade till musik.

En annan sjungande poet är ju Peter LeMarc. Älskar de flesta av hans texter. Förstår dem så precis och därför går de rakt in i mig. Lägger ett par LeMarc klipp här. Lyssna för Guds skull på texterna! ;-)





Andra LeMarc-låtar jag verkligen älskar och förstår är "Mellan Dig och Mig" och "Mellan Månen och Mitt Fönster", leta gärna upp dem och lyssna på underbar poesi!

Jag har skrivit låtar sedan jag var i yngre tonåren. De första åren mest på svenska. Sen bytte jag till engelska och har skitsvårt för att tänka mig att skriva på svenska igen. Språket låter för banalt att sjunga, helt enkelt. För mig menar jag. Hittar inte de rätta orden. Å andra sidan har jag faktiskt inte ens försökt på typ ... 30 år, hahaha. Men av någon anledning blev jag sugen på att försöka, igår när jag lyssnade på Winnerbäck. Jag skriver ju nu dock låtar i traditionell vers/refräng/stick - uppbyggnad så några berättelser blir det inte. Vi får se om jag kommer till skott! :-)
 

Nicklas Strömstedt - "Är det svårare att skriva om lyckliga saker"?
Lars Winnerbäck - "Om man var sådär jävla glad skulle man väl inte hålla på och skriva låtar..."
Citerat från programmet "Tack för musiken" i svt.
---------------------------------------------------------
Mm, ligger mycket i det. För egen del så måste jag vara i en alldeles speciell feeling för att kunna skriva låtar. Inte för glad/ledsen/uppgiven/arg utan sådär alldeles lagom "deppig med klös i", som jag kallar det. Får ingen som helst låtskrivarlust annars och ÄR jag i den där rätta feelingen så MÅSTE jag skriva musik. Eller dikter, men mest och oftast musik.

Låtarna/dikterna invaderar min tankeverksamhet totalt under de stunderna. Jag tänker i rim, i vers och refräng, i melodislingor och det går sen runt runt runt, om och om igen i skallen på mig, tills jag sätter det på pränt. Så har det alltid varit för mig, eller sedan jag var i yngre tonåren åtminstone. Har skrivit ned texter/dikter på alla former av papper som går att uppbringa, för att få det ur mig just DÄR och DÅ. Dasspapper, kvitton, tidningar, etc etc. Ja, ni fattar. :-)

Den första egenskrivna låt jag spelad in "skrev" jag under en promenad mellan mitt barndomshem och min storasyster. En promenad på max 1½ km. Minns det väldigt väl - låten bara tog plats i skallen, verser, refräng och till och med insticks-yeah-anden. Hade varken penna eller papper på mig och fick lite panik över att få ned det på pränt så jag småsprang sista biten, hela tiden tyst sjungandes låten, om och om igen. Väl framme hos syrran slet jag fram hennes dotters lilla barnbandspelare och spelade snabbt in alltihop, a´capella (sång utan musik alltså).
Här är låten, om ni vill höra den. Inspelad då jag var 16 år gammal. Friday - Text/musik - Tette Merio - 1981. ;-)

För den som inte läst under Musiken-länken i övriga hemsidan, vill jag berätta att jag med just den här låten var väldigt nära att faktiskt lanseras. Dåvarande skivbolaget SOS var nämligen väldigt intresserade av den/mig, men ville vänta ett halvår med lansering, eftersom de just var på väg att lansera en annan ung tjej, (Carola Häggqvist ;-)), men ... de musiker jag hade omkring mig då var för ivriga och ville inte vänta, så jag blev satt på ett annat, mindre bolag, där jag under ett par veckors tid fick spela in tre egna och en annans låt helt gratis.



Ovan, jag i sena tonåren.

Det var ett otroligt "hallå". Stimpengspapper fick fyllas i, en utomlandslansering var också inplanerad, så det var två engelsktalande män på plats i studion för att hjälpa mig med uttalen, etc etc men PANG så gick bolaget i konkurs, innan skivan hann släppas och så var det med den saken. :-O

Om jag ska vara ärlig har jag aldrig själv besuttit drömmar om att "bli något" musikaliskt. Faktiskt inte. För mig har själva musicerandet/skrivandet i sig varit det viktiga, inte i vilken omfattning och/eller var det skett. Men andra, äldre musiker omkring mig försökte pusha mig framåt som yngre. För att DE tyckte att jag skulle, borda vilja, antar jag. Och jag led ju inte av deras pushande, men blev heller inte särdeles besviken över att allt föll pladask den gången, vilket ju var skönt.

På tal om Nicklas Strömstedt förresten, så har jag faktiskt spelat in en cover av hans exfru Eva Attlings "Två av oss". Den är inspelad -82 (var alltså ... 17 år) och det mysigaste med den här inspelningen är att min dotters far och en gemensam vän till honom och mig, står för körandet. Dotterns far dog redan -02, så att då ändå ha det här röstminnet kvar av honom känns bra.

Måste ju testa att lägga in ett YouTubeklipp (eller två förresten) här också, så jag vet att det funkar. ;-)
Det första från en månad tillbaka ungefär, då jag tillsammans med en musikervän trubadurade på en uteservering och sonen min kom upp och gästsjöng lite. En tjejkompis till honom har spelat in detta med sin mobil.



Och det andra har sonen spelat in med sin mobil, när jag är mitt uppe i ett låtskrivande. Kan alltså inte ens låten själv här ännu (vilket ni hör på slutet, hehe).