Låtskriveri
Nicklas Strömstedt - "Är det svårare att skriva om lyckliga saker"?
Lars Winnerbäck - "Om man var sådär jävla glad skulle man väl inte hålla på och skriva låtar..."
Citerat från programmet "Tack för musiken" i svt.
---------------------------------------------------------
Mm, ligger mycket i det. För egen del så måste jag vara i en alldeles speciell feeling för att kunna skriva låtar. Inte för glad/ledsen/uppgiven/arg utan sådär alldeles lagom "deppig med klös i", som jag kallar det. Får ingen som helst låtskrivarlust annars och ÄR jag i den där rätta feelingen så MÅSTE jag skriva musik. Eller dikter, men mest och oftast musik.
Låtarna/dikterna invaderar min tankeverksamhet totalt under de stunderna. Jag tänker i rim, i vers och refräng, i melodislingor och det går sen runt runt runt, om och om igen i skallen på mig, tills jag sätter det på pränt. Så har det alltid varit för mig, eller sedan jag var i yngre tonåren åtminstone. Har skrivit ned texter/dikter på alla former av papper som går att uppbringa, för att få det ur mig just DÄR och DÅ. Dasspapper, kvitton, tidningar, etc etc. Ja, ni fattar. :-)
Den första egenskrivna låt jag spelad in "skrev" jag under en promenad mellan mitt barndomshem och min storasyster. En promenad på max 1½ km. Minns det väldigt väl - låten bara tog plats i skallen, verser, refräng och till och med insticks-yeah-anden. Hade varken penna eller papper på mig och fick lite panik över att få ned det på pränt så jag småsprang sista biten, hela tiden tyst sjungandes låten, om och om igen. Väl framme hos syrran slet jag fram hennes dotters lilla barnbandspelare och spelade snabbt in alltihop, a´capella (sång utan musik alltså).
Här är låten, om ni vill höra den. Inspelad då jag var 16 år gammal. Friday - Text/musik - Tette Merio - 1981. ;-)
För den som inte läst under Musiken-länken i övriga hemsidan, vill jag berätta att jag med just den här låten var väldigt nära att faktiskt lanseras. Dåvarande skivbolaget SOS var nämligen väldigt intresserade av den/mig, men ville vänta ett halvår med lansering, eftersom de just var på väg att lansera en annan ung tjej, (Carola Häggqvist ;-)), men ... de musiker jag hade omkring mig då var för ivriga och ville inte vänta, så jag blev satt på ett annat, mindre bolag, där jag under ett par veckors tid fick spela in tre egna och en annans låt helt gratis.
Ovan, jag i sena tonåren.
Det var ett otroligt "hallå". Stimpengspapper fick fyllas i, en utomlandslansering var också inplanerad, så det var två engelsktalande män på plats i studion för att hjälpa mig med uttalen, etc etc men PANG så gick bolaget i konkurs, innan skivan hann släppas och så var det med den saken. :-O
Om jag ska vara ärlig har jag aldrig själv besuttit drömmar om att "bli något" musikaliskt. Faktiskt inte. För mig har själva musicerandet/skrivandet i sig varit det viktiga, inte i vilken omfattning och/eller var det skett. Men andra, äldre musiker omkring mig försökte pusha mig framåt som yngre. För att DE tyckte att jag skulle, borda vilja, antar jag. Och jag led ju inte av deras pushande, men blev heller inte särdeles besviken över att allt föll pladask den gången, vilket ju var skönt.
På tal om Nicklas Strömstedt förresten, så har jag faktiskt spelat in en cover av hans exfru Eva Attlings "Två av oss". Den är inspelad -82 (var alltså ... 17 år) och det mysigaste med den här inspelningen är att min dotters far och en gemensam vän till honom och mig, står för körandet. Dotterns far dog redan -02, så att då ändå ha det här röstminnet kvar av honom känns bra.
Lars Winnerbäck - "Om man var sådär jävla glad skulle man väl inte hålla på och skriva låtar..."
Citerat från programmet "Tack för musiken" i svt.
---------------------------------------------------------
Mm, ligger mycket i det. För egen del så måste jag vara i en alldeles speciell feeling för att kunna skriva låtar. Inte för glad/ledsen/uppgiven/arg utan sådär alldeles lagom "deppig med klös i", som jag kallar det. Får ingen som helst låtskrivarlust annars och ÄR jag i den där rätta feelingen så MÅSTE jag skriva musik. Eller dikter, men mest och oftast musik.
Låtarna/dikterna invaderar min tankeverksamhet totalt under de stunderna. Jag tänker i rim, i vers och refräng, i melodislingor och det går sen runt runt runt, om och om igen i skallen på mig, tills jag sätter det på pränt. Så har det alltid varit för mig, eller sedan jag var i yngre tonåren åtminstone. Har skrivit ned texter/dikter på alla former av papper som går att uppbringa, för att få det ur mig just DÄR och DÅ. Dasspapper, kvitton, tidningar, etc etc. Ja, ni fattar. :-)
Den första egenskrivna låt jag spelad in "skrev" jag under en promenad mellan mitt barndomshem och min storasyster. En promenad på max 1½ km. Minns det väldigt väl - låten bara tog plats i skallen, verser, refräng och till och med insticks-yeah-anden. Hade varken penna eller papper på mig och fick lite panik över att få ned det på pränt så jag småsprang sista biten, hela tiden tyst sjungandes låten, om och om igen. Väl framme hos syrran slet jag fram hennes dotters lilla barnbandspelare och spelade snabbt in alltihop, a´capella (sång utan musik alltså).
Här är låten, om ni vill höra den. Inspelad då jag var 16 år gammal. Friday - Text/musik - Tette Merio - 1981. ;-)
För den som inte läst under Musiken-länken i övriga hemsidan, vill jag berätta att jag med just den här låten var väldigt nära att faktiskt lanseras. Dåvarande skivbolaget SOS var nämligen väldigt intresserade av den/mig, men ville vänta ett halvår med lansering, eftersom de just var på väg att lansera en annan ung tjej, (Carola Häggqvist ;-)), men ... de musiker jag hade omkring mig då var för ivriga och ville inte vänta, så jag blev satt på ett annat, mindre bolag, där jag under ett par veckors tid fick spela in tre egna och en annans låt helt gratis.
Ovan, jag i sena tonåren.
Det var ett otroligt "hallå". Stimpengspapper fick fyllas i, en utomlandslansering var också inplanerad, så det var två engelsktalande män på plats i studion för att hjälpa mig med uttalen, etc etc men PANG så gick bolaget i konkurs, innan skivan hann släppas och så var det med den saken. :-O
Om jag ska vara ärlig har jag aldrig själv besuttit drömmar om att "bli något" musikaliskt. Faktiskt inte. För mig har själva musicerandet/skrivandet i sig varit det viktiga, inte i vilken omfattning och/eller var det skett. Men andra, äldre musiker omkring mig försökte pusha mig framåt som yngre. För att DE tyckte att jag skulle, borda vilja, antar jag. Och jag led ju inte av deras pushande, men blev heller inte särdeles besviken över att allt föll pladask den gången, vilket ju var skönt.
På tal om Nicklas Strömstedt förresten, så har jag faktiskt spelat in en cover av hans exfru Eva Attlings "Två av oss". Den är inspelad -82 (var alltså ... 17 år) och det mysigaste med den här inspelningen är att min dotters far och en gemensam vän till honom och mig, står för körandet. Dotterns far dog redan -02, så att då ändå ha det här röstminnet kvar av honom känns bra.
Kommentarer
Trackback
