En musikalisk poet
Tänker lägga in en del låtar med honom här. En del av låtarna är måhända lite melodisega, men texterna är värda att ta sig tid till. Lägger texterna under varje låt också, ifall ni inte orkar lyssna på allt. ;-)
Från ett fönsterlöst rum (Det som håller oss vid liv -03) PeterLeMarc
Du som var säker på det mesta
Käftade emot natten
Du höll ditt huvud över ytan
Du kunde nästan gå på vatten
Nu har din stora vida värld
Krympt till ett rum
Ett rum som saknar utsikt
Det är ett fönsterlöst rum
Dina knogar är så vita
Ditt grepp om livet så hårt
Hjärtat slår med en knuten hand
Att bara andas är så svårt
Och du är rädd för att leva
Och lika rädd för att dö
Men mest rädd för att bli galen
Och sakta smälta bort som snö
Det som håller dej tillbaka
Bjöd du in med öppen famn
Du är din egen fångvakt
Fruktan stal ditt namn
Vägen ut leder inåt, igen
Vägen ut leder inåt min vän
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut
Så här ligger du förstenad
Men det här är inte du
Det är din rädsla som har snärjt dej
Och haft dej inlåst så länge nu
Men nånstans långt inom dej
Finns en känsla du glömt bort
Som en trygg inre glädje
En tro av en sällsam sort
En frihet i ditt inre
Där du är den du vill vara
Där finns allt som du saknat
Där finns lugnet du vill ha
Och du vet ju var du är nu
Men inte vart du ska härnäst
Du måste gå rätt genom elden
Där det smärtar som allra mest
Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut
Du förtjänar att vara lycklig
Du har rätt att ha en dröm
Du förtjänar känna lust igen
Och ta dej ut ur detta rum
Blunda för alla andra
Låt dom se dej falla ner
Dom är säkert lika rädda
Fast dom inte tror nån ser
Så möt mej på din tröskel
Och våga titta ner
Det du ser som en bottenlös avgrund
Är en liten springa, inget mer
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag
Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och det är bara ditt beslut
Så kom följ mej vägen ut
Mellan dej och mej (Välkommen Hem! -90) PeterLeMarc
Jag kan inte viska
Mycket högre än så här
Jag kan inte visa dej
Mera tydligt än så här
Så om du inte hör mej nu
Om du inte vill förstå
Får du aldrig nånsin höra
Alla ord som jag sparat
Tänkte viska i ditt öra
Bara tillfället dök upp
Mellan dej och mej
Bara dej och mej
Lägg ner dina vapen
Kom upp från din skyttegrav
Jag kommer till dej naken
Utan förbehåll och krav
Jag behöver kärlek
Lika desperat som du
Så se in i dessa ögon
Ser du barnet?
Ser du mannen?
Ser du molnet här i famnen?
Ett förtroende jag ger
Mellan dej och mej
Bara dej och mej
Jag är lika sårbar som du
Lika desperat som du
Så säg nåt till mej, älskling
Säg nåt till mej, älskling
Mellan dej och mej
Bara dej och mej
Säg nåt till mej, älskling
Så jag vet att jag finns till
(Ovanstående låt spelar/sjunger jag ofta själv förövrigt.)
Brev från en bakgård (Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc -05)
Jag har suttit på din bakgård hela natten
Bland en flock kannibaler, jag hör ännu skratten
Självlysande av Pepsi Cola
Du vet vad jag menar
Men det dom tror är äkta pärlor är egentligen stenar
Med hånet som språk och hänsynslösheten som religion
Inte ens blondinen var äkta
Hon som drack tequila ur skon
Jag sa till mej själv: "Blotta aldrig någonsin någonting
Låt dom inte få en upp på dej, då har du ingenting”
Allt det jag säger kan användas mot mej, om och om igen
Till slut vet jag inte ens om jag litar på mej själv
Inte en vän
Och bland cirkussällskapet i brokiga kläder
Satt du med tungan mot avtryckarn
Lätt som en fjäder
Vad har jag gjort, vad har jag gjort för att någonsin kunna reta dej så?
OK, jag la mitt hjärta på bordet och sa: "Varsågod ta det eller gå"
Och vi lever ju i ett fritt land
Det sa i alla fall din vän i pappas skjorta och slips
Därför ber jag dej lämna mej ifred
Se det inte som ett hot, se det som ett tips
Du borde verkligen åkt till Hanoi eller Saigon
Då när du visste så mycket, men jag lovar det hinner ifatt dej nån gång
För du älskar bara makten och allt som den kan ge
Så du går över lik när du borde falla ner på knä och be
Nej, du kan inte älska nån
Kanske knulla, men inte älska nån alls
Och visst är honungen söt och god men snart ska den fastna i din hals
Jag tror inte mänskor är något man samlar som tuggummikort
Du vet, ett liv utan beröring kan vissna väldigt fort
Men dansa du, om du tror det hjälper, dansa tills dom döda står upp
Som en hare i ett hårkors, som en flyende hund i galopp
Jag vill inte falla för cynismer och ta ord som hata i min mun
Men jag kan ärligt säga att jag hatar dej
Det du gjort och sagt, varenda stund
Så glöm bort mitt namn, ring aldrig mer och ha det så bra
Jag har några gamla drömmar kvar
Och jag skriver nya nästan varenda dag
Jag har suttit på din bakgård
Jag har hört skratten
Där fanns ingen tröst
Bara rus som räcker över natten
Jag har suttit på en bakgård hela natten
Suttit på en bakgård hela natten...
Ett troget hjärta (Välkommen Hem! -90) Peter LeMarc
Jag har beslutat mej
Jag har ställt in mej på
Jag har bestämt mej för att älska dej
Så tänk på vad du säger, älskling
Tänk efter vad du vill
Visst har jag hotat dej
Försökt att lämna dej
Men se igenom mina skådespel
Du som bar invid din hjärterot
Dom barn som sover härintill
Och kom ihåg vem som har älskat dej
Genom lycka sorg och smärta
Nånstans långt härinne klappar
Ett troget hjärta
Vad ska jag svara dej
När du nu frågar mej
Vad kan det vara som jag ser i dej
Det är kanske det som du ser i mej
Den du tror jag är
Men kom ihåg vem som har älskat dej...
Du vet att aldrig, aldrig, aldrig
Kommer ögonblick igen
Nej
Aldrig,aldrig,aldrig
Som dom var just då min vän
Men upp med hakan, Sorgsen
Vi lever än
Jag kan ta på mej allt
Du kan beskylla mej
Jag är så bra på att förgöra dej
Men du ska få min allra bästa lögn
Ett löfte jag vill ge
På nåt sätt ska jag alltid älska dej...
--------------------------------------------------------
Slutligen (för denna gång) den låt jag blir mest gripen av med honom. Tyvärr hittade jag inget bra klipp, men det får duga med den här:
Mellan månen och mitt fönster (Välkommen Hem! -90) Peter LeMarc
Jag vet hur det känns
För jag har varit där
Mellan månen och mitt fönster finns en bro
Kom och gå med mej
Fall ner som ett barn
Jag är skuggan som du jämt kan anförtro
Jag tänker inte stilla se dej gå isär
Jag tänker gå ett steg bakom dej, finnas där
Jag är ditt rakblad och din vän, vad du än tror
Och mellan månen och mitt fönster finns en bro
Varför spjärna emot?
Varför vandra vill?
Mellan månen och mitt fönster finns en bro
Låt natten ha sin gång
All den tid det tar
Det måste regna för att nåt ska kunna gro
Jag ville också glida bort och suddas ut
Jag ljög vackert för mej själv precis som du
Lika rädd för denna rädsla utan ro
Men mellan månen och mitt fönster finns en bro
Hahaha du är för rolig..då tänker jag på din kommentar i min blogg ang stakar ;)!!!
Peter gillar jag, har alltid gjort så ang han är vi överens :)
Ha du med en skön kväll och kolla på idol, sen samlar du kraft och styrka så ska du se att du orkar pynta..
Kramar//Maggan
Ja, om man har samma typ av humor som mig så kanske man kan se det roliga, men långt ifrån alla har det, hahaha. ;-)
Tack och Kram tillbaka!/Tette.
Det här låter säkert "corny" men jag har läst din blogg/dagbok till och från under många år (minus den låsta delen) och finner alltid en tröst i att det finns fler som mig. Som inte skriver om familjefriden, allt man hunnit med under dagen eller hur bra allt är hela tiden. När man känner igen sig kommer också en sorts samhörighet, trots att man aldrig träffats i verkliga livet.
Tack för att du faktiskt skriver om ångest, biverkningar och annat som är just för dagen. Tack för att du slänger kängor till höger och vänster om dig, för det gör att jag ler igenkännande.
Tack!
Hej Cordelia (tycker jag känner igen ditt ovanliga namn, du kanske kommenterade i min dagbok någon gång "förr"?) och tusen tack själv för att du säger som du gör, så att JAG slipper känna mig som en jävla negativ gnällspik bara! ;-)
Glad att du kan känna igen dig, även om det såklart är trist att du ska behöva göra det.
Så Tack själv!/Tette.
