Ugglas bästa låt någonsin!
När jag ändå är inne på coacherna i "The Voice", (Ola/The Ark i inlägget igår), så fortsätter jag nu med Uggla. Egentligen borde Uggla betyda mer för mig än han idag gör - detta för att han var den första artist som överhuvudtaget VERKLIGEN grep tag i min musikådra.
1977, jag var 13 år och gick på ungdomsgården "Humlan". Fritidsledaren hade köpt en ny skiva och den ville han spela för oss. Minns fortfarande hur han sträckte sig upp mot grammonfonen, (den var placerad på en hög hylla, antagligen för att den skulle få vara ifred från alla ungdomsfingrar? ;-)), och hur jag blev totalt betagen av det jag fick höra. Älskade den här låten från första sekund! Soundet, gitarrerna, synthslingan, den kaxiga sången - sögs helt in i låten, vilket jag aldrig hade gjort med någon musik tidigare, trots att jag alltid hade älskat musik och att musicera.
Här är den - min upptäckt av andras musik på allvar - gillar den som FAN än idag!
Gillar hela den plattan från -77 - "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt" och även nästkommande platta från -78 - "Vittring"
Efter det ändrade han musikstilen till det sämre, enligt mig. Mindre rockigt och mycket mer fokus på underfundiga texter. Men visst är det ändå fantastiskt hur han kunnat hålla sig så populär under så många år!
1977, jag var 13 år och gick på ungdomsgården "Humlan". Fritidsledaren hade köpt en ny skiva och den ville han spela för oss. Minns fortfarande hur han sträckte sig upp mot grammonfonen, (den var placerad på en hög hylla, antagligen för att den skulle få vara ifred från alla ungdomsfingrar? ;-)), och hur jag blev totalt betagen av det jag fick höra. Älskade den här låten från första sekund! Soundet, gitarrerna, synthslingan, den kaxiga sången - sögs helt in i låten, vilket jag aldrig hade gjort med någon musik tidigare, trots att jag alltid hade älskat musik och att musicera.
Här är den - min upptäckt av andras musik på allvar - gillar den som FAN än idag!
Gillar hela den plattan från -77 - "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt" och även nästkommande platta från -78 - "Vittring"
Efter det ändrade han musikstilen till det sämre, enligt mig. Mindre rockigt och mycket mer fokus på underfundiga texter. Men visst är det ändå fantastiskt hur han kunnat hålla sig så populär under så många år!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Jag kan inte annat än att hålla med dig, igen =)
Fast jag gillar mycket av Ugglas låtar efter Vittrig-plattan också.
Kram
Postat av: Tette - svarsinlägg
Kajsa, jag gillar också en del av hans senare låtar, men inte på samma gripande vis, utan då mer för att texterna är träffande och/eller kul. ;-)
Kram!/Tette.
Trackback
