Älskade sonen fyller 20 år!!
Idag är ingen vanlig dag, nej det är Zacharias födelsedag - HURRA, HURRA, HURRAAAAAA!!!
Söndagen den 29 december 1991, klockan 08.53, födde jag ett gossebarn på 52cm och 3850 gram. Detta skedde på Huddinge BB och förlossningen tog bara en timme och femtio minuter från första värken, tills han var ute. FamiljeBB hade precis införskaffats på sjukhuset, så jag, sonen, barnafadern och även min då åttaåriga (så när som på en vecka) dotter sov över på BB tillsammans, i ett sk. familjerum. Rena lyxen! :-)
Sonen som baby, i sin fars famn.
Då min dotter var av den sorten som baby som aldrig vaknade om nätterna, fick jag en smärre chock när sonen däremot vaknade VARJE natt och ville ammas. :-o Ett och ett halvt år tog det innan han sov en hel natt igenom. Och visst tärde det en del på energin att aldrig få sova några längre stunder i ett svep, men i förhållande till all glädje det lilla gossebarnet spred omkring sig, så gjorde det ingenting alls. :-)
Här är sonen bara ett halvår gammal och iklädd en alldeles för stor skinnpaj. Fotad av min forne frisörskollega A. Hugosson.
Sonen visade sig snabbt vara intresserad av musik (både jag och hans far är musikanter) och började redan som femåring spela fiol. Då hade han redan tjatat om att få just en fiol, under flera års tid. Han hade dock stora problem med hörseln tills han var just fem år och därför var det svårt för honom att kunna ägna sig åt musik mer på allvar tidigare. Skadorna gick dock att operera (vilket gjordes i två omgångar med fem års mellanrum) som tur var. Som blott åttaåring spelade han offentligt för första gången. På skolavslutningen i tvåan, inför en fullsatt skolgård (från klass 0-9, plus föräldrar och lärare). Modig som tusan! :-)
Sonen som femåring, med sin älskade fiol. Han spelade detta instrument i fyra-fem års tid, innan han övergick till gitarr istället.
Utöver musicerandet var sonen intresserad av scouterna. Han var väldigt aktiv där från det han började ettan, tills han började sjuan och egentligen hade han inte ens tröttnat då, utan slutade för att vi flyttade till Sundbyberg en period och han hade ingen lust att byta scoutkår. Han var sista åren sjöscout, vilket föll sig naturligt, eftersom vi haft båt under hela hans uppväxt och tillbringat mycket tid med familjen ute i skärgården.
Zacharias är född med ett sinne för "rätt och fel". Han har enormt stor empatisk förmåga och har alltid intresserat sig för orättvisor av alla de slag. Periodvis har han visat politiskt intresse (inte för samma parti som jag sympatiserar med :-o ;-)) och det skulle inte förvåna mig om han som äldre faktiskt blir mer politiskt aktiv. Vi får se hur det utvecklas?!
Jag och sonen när han är 13 år. Här är vi ungefär jämnlånga, numera är han nästan 20 cm längre än mig. :-o
Jag har alltid stått sonen väldigt nära och alltid känt mig avslappnad i hans närvaro. Han är - tycker jag - enkel att ha att göra med. Han känns trygg i sig själv och låter människor vara som de är. Vi sitter (och har alltid gjort så) ofta och har långa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Upplever det som att jag känner honom otroligt bra.
Han började som sagt att spela gitarr, efter ett antal år med fiolspelande och han spelar än idag. Både gitarr och en del piano. Han sjunger även och skriver låtar dessutom. Han har varit med mig och gästspelat/sjungit ett otal gånger, sedan han var blott 14 år gammal. Och han har även gästsjungit med sin fars band.
Bilden är tagen då sonen gästsjunger med sin fars och bonusmors band, sommaren -11.
Yrkesmässigt har Zacharias haft lite svårt att komma fram till vad han vill "bli". Från start ville han bli fotograferande journalist och började därför på ett Mediaprogram efter nian. Efter ett år tröttnade han dock och ville istället ägna sig mer helhjärtat åt musiken, så han började på Estetprogrammet med musikintriktning, men då han kände att det programmet inte var helt så seriöst som han hade hoppats på, avbröt han även de studierna efter ett år där.
Jag vet sen inte riktigt hur det gick till, men plötsligt hade han kommit fram till att han ville bli frisör. (Som mig alltså!) och han har nu bara en termin (av sex) kvar av sin frisörsutbildning. Då jag själv alltid älskat mitt jobb som frisör så förutsätter jag att även sonen kommer att trivas i den branschen. :-) Om han sen blir kvar just som frisör så länge, vet jag inte om jag tror. Han är nog egentligen mer inne på att så småningom jobba som någon form av stylist och då är ju frisörsyrket väldigt bra att ha i grunden.
Tycker egentligen inte att det är relevant, men eftersom jag antar att många automatiskt undrar över hans läggning, med det yrkesvalet, så kan jag förtälja att han är öppet bisexuell och jag är så lycklig över att han är just öppen med det och inte gör som många andra i hans kläder, försöker anpassa sig efter några "normalnormer" och därmed förneka sig själv!
Idag som sagt, fyller min lilla babypojke 20 år! Barn/tonåren är förbi och vuxenlivet väntar. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hoppas att allt han vill och tar sig för ska uppfyllas och lyckas. Det är han så väl värd!! :-) GRATTIS ÄLSKADE UNGE!!
Söndagen den 29 december 1991, klockan 08.53, födde jag ett gossebarn på 52cm och 3850 gram. Detta skedde på Huddinge BB och förlossningen tog bara en timme och femtio minuter från första värken, tills han var ute. FamiljeBB hade precis införskaffats på sjukhuset, så jag, sonen, barnafadern och även min då åttaåriga (så när som på en vecka) dotter sov över på BB tillsammans, i ett sk. familjerum. Rena lyxen! :-)
Sonen som baby, i sin fars famn.
Då min dotter var av den sorten som baby som aldrig vaknade om nätterna, fick jag en smärre chock när sonen däremot vaknade VARJE natt och ville ammas. :-o Ett och ett halvt år tog det innan han sov en hel natt igenom. Och visst tärde det en del på energin att aldrig få sova några längre stunder i ett svep, men i förhållande till all glädje det lilla gossebarnet spred omkring sig, så gjorde det ingenting alls. :-)
Här är sonen bara ett halvår gammal och iklädd en alldeles för stor skinnpaj. Fotad av min forne frisörskollega A. Hugosson.
Sonen visade sig snabbt vara intresserad av musik (både jag och hans far är musikanter) och började redan som femåring spela fiol. Då hade han redan tjatat om att få just en fiol, under flera års tid. Han hade dock stora problem med hörseln tills han var just fem år och därför var det svårt för honom att kunna ägna sig åt musik mer på allvar tidigare. Skadorna gick dock att operera (vilket gjordes i två omgångar med fem års mellanrum) som tur var. Som blott åttaåring spelade han offentligt för första gången. På skolavslutningen i tvåan, inför en fullsatt skolgård (från klass 0-9, plus föräldrar och lärare). Modig som tusan! :-)
Sonen som femåring, med sin älskade fiol. Han spelade detta instrument i fyra-fem års tid, innan han övergick till gitarr istället.
Utöver musicerandet var sonen intresserad av scouterna. Han var väldigt aktiv där från det han började ettan, tills han började sjuan och egentligen hade han inte ens tröttnat då, utan slutade för att vi flyttade till Sundbyberg en period och han hade ingen lust att byta scoutkår. Han var sista åren sjöscout, vilket föll sig naturligt, eftersom vi haft båt under hela hans uppväxt och tillbringat mycket tid med familjen ute i skärgården.
Zacharias är född med ett sinne för "rätt och fel". Han har enormt stor empatisk förmåga och har alltid intresserat sig för orättvisor av alla de slag. Periodvis har han visat politiskt intresse (inte för samma parti som jag sympatiserar med :-o ;-)) och det skulle inte förvåna mig om han som äldre faktiskt blir mer politiskt aktiv. Vi får se hur det utvecklas?!
Jag och sonen när han är 13 år. Här är vi ungefär jämnlånga, numera är han nästan 20 cm längre än mig. :-o
Jag har alltid stått sonen väldigt nära och alltid känt mig avslappnad i hans närvaro. Han är - tycker jag - enkel att ha att göra med. Han känns trygg i sig själv och låter människor vara som de är. Vi sitter (och har alltid gjort så) ofta och har långa diskussioner om allt mellan himmel och jord. Upplever det som att jag känner honom otroligt bra.
Han började som sagt att spela gitarr, efter ett antal år med fiolspelande och han spelar än idag. Både gitarr och en del piano. Han sjunger även och skriver låtar dessutom. Han har varit med mig och gästspelat/sjungit ett otal gånger, sedan han var blott 14 år gammal. Och han har även gästsjungit med sin fars band.
Bilden är tagen då sonen gästsjunger med sin fars och bonusmors band, sommaren -11.
Yrkesmässigt har Zacharias haft lite svårt att komma fram till vad han vill "bli". Från start ville han bli fotograferande journalist och började därför på ett Mediaprogram efter nian. Efter ett år tröttnade han dock och ville istället ägna sig mer helhjärtat åt musiken, så han började på Estetprogrammet med musikintriktning, men då han kände att det programmet inte var helt så seriöst som han hade hoppats på, avbröt han även de studierna efter ett år där.
Jag vet sen inte riktigt hur det gick till, men plötsligt hade han kommit fram till att han ville bli frisör. (Som mig alltså!) och han har nu bara en termin (av sex) kvar av sin frisörsutbildning. Då jag själv alltid älskat mitt jobb som frisör så förutsätter jag att även sonen kommer att trivas i den branschen. :-) Om han sen blir kvar just som frisör så länge, vet jag inte om jag tror. Han är nog egentligen mer inne på att så småningom jobba som någon form av stylist och då är ju frisörsyrket väldigt bra att ha i grunden.
Tycker egentligen inte att det är relevant, men eftersom jag antar att många automatiskt undrar över hans läggning, med det yrkesvalet, så kan jag förtälja att han är öppet bisexuell och jag är så lycklig över att han är just öppen med det och inte gör som många andra i hans kläder, försöker anpassa sig efter några "normalnormer" och därmed förneka sig själv!
Idag som sagt, fyller min lilla babypojke 20 år! Barn/tonåren är förbi och vuxenlivet väntar. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hoppas att allt han vill och tar sig för ska uppfyllas och lyckas. Det är han så väl värd!! :-) GRATTIS ÄLSKADE UNGE!!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Fantastiskt fint skrivet om din fina son!
Hälsa honom grattis från mig också!
Kram
Postat av: Tette - svarsinlägg
Tack Kajsa och japp, det ska jag göra! :-)
Kram!/Tette.
Postat av: Jerry
Det intrycket får jag också av din son fast jag aldrig har träffat honom, att han är trygg i sig själv och tar människor för vad de är. Han känns väldigt "gedigen" eller hur jag ska uttrycka det.
Hälsa honom så gott från mig!
Kram!
Postat av: Tette - svarsinlägg
Tack Jerry! :-)
Ja han har verkligen en förmåga att ta människor för vad de är och det har han alltid haft. Han är den av alla jag känner som jag känner mig mest avslappnad med faktiskt.
Kramar tillbaka!/Tette.
Postat av: Kajsa
Hur är det med dina ögon nu? Märker du någon skillnad?
Kram
Postat av: Tette - svarsinlägg
Tack för omtanken, Kajsa och jo, svullnaden har lagt sig betydligt, men det kliar, svider, sticker, värker och rinner fortsatt. Dock kanske ändå lite mindre det också. :-)
Kram tillbaka!/Tette.
Trackback
