Lite uppdatering
Ojdå, där försvann visst nio blogglösa dagar i ett huj. :-o
Tiden går ju så fort att man inte hinner med.
Sedan sist har jag ... vänta nu ... måste tänka ... Jo - har haft besök dagligen. Av storkokskocken. Några nya storkok har det dock inte blivit, men däremot slipper jag laga den dagliga middagen de dagar han är här och det är jag tacksam för. :-)
Utöver mina vanliga jobbdagar har jag den senaste veckan även pluggat ekonomi ca. tre timmar per dag. Det snurrar lite lätt av alla begrepp, (inkomst/utgift, inbetalning/utbetalning, intäkt/kostnad, fakturering, fakturahantering, kontering, bokföring, interimsbokning, OH-kostnad, balansräkning, resultaträkning, bokslutsdisposition, för att nämna några av dem), men det ska väl gå att nöta in dem också. ;-)
I fredags på jobbet firade vi förövrigt min bror som fyllde år. :-)
Är titt som tätt - av olika orsaker - rätt upp och ned känslomässigt och invärtes. Det tär på en att kastas så mellan himmel och helvete som jag gör och om jag ska vara ärlig har jag nog haft det så så gott som alltid. Av någon förbenad anledning utsätter jag mig själv ständigt för stormande hav. Antar att det bara är sådan som jag är, kan inte annars förklara varför saker och ting i mitt liv upprepar sig gång på gång på gång?! ... Jaja ... lär ju inte dö av leda i alla fall. :-o ;-)
Mår även fysiskt dåligt (som vanligt, suck) och lider av diverse plågor som tar alldeles för mycket av min tid och uppmärksamhet. Utöver hjärtklappning, frossa och brinnande känslor om vartannat, yrsel, svaghetskänslor, svimfärdighetskänslor, ständig värk här och där, så är jag även döv på höger öra sedan flera veckor tillbaka. Kanske skrev jag om det redan, i föregående inlägg, men hur som helst ... ENERVERANDE!! Förutom att det är besvärligt att inte höra, så känner jag mig helt väck av dövheten. Desorienterad. Mysko. Som i en isoleringscell.
Ska till min terapeut på torsdag och tänker då banne mig fråga om han inte kan spola ur örat på mig (han är sjuksköterska i botten), för jag har provat själv att sova med Revaxör FYRA nätter på raken och noga sköljt örat efter med tillhörande vattenballong men ICKE att det släpper. :-( Nä, något mer radikalt än hemma-spolning krävs nog, uppenbarligen. Det är bara det att jag gillar inte att bli petad i öronen! Öron, fötter och navlar är URK i mitt tycke! Vill inte ha med vare sig andras eller mina att göra. hahaha. Jo, jag är lite fobisk just med de kroppsdelarna, det erkänner jag. ;-)
Ikväll blir det tidig läggning, för ännu en dag på Borg & Merio imorgon. Har idag kört fram och tillbaka till Dalarö, tvättat tre maskiner, pluggat, städat lite och fixat middag, plus matlådor till mig och sonen (som varit hos mig tre veckor i sträck nu). Tror jag kommer sova gott inatt faktiskt. Hoppas på det i alla fall. :-)
Avslutar med ett par bilder jag "snott" från "ungarnas" FB-sidor.
Först en bild på sonen, dottern och en kompis till sonen.
Bilden är tagen under kompisens 20-årsfest förra helgen.
Och sen en bild på sonen och en annan kompis till honom, ute på partaj.
Kan ju förresten även pina er med en absurd bild på sonen och mig, när jag förra veckan var till hans jobb - MariaSalongen - och fick hårbotten och bryn uppiffade lite. Se så avslappnad och naturlig trollpackan ser ut, hahaha. ;-)
Må väl, gott folk!
Oro, oro, oro ...
Adrenalinet sprutar runt i kroppen och får mig att känna mig upp-i-varv och svag på samma gång. Har så mycket oro inom mig - över allt möjligt. Vet inte vart jag ska göra av med allt. :-( En del av oron känns skapad helt i onödan. Dock inte av mig, så ... jag har dessvärre inte möjlighet att få stopp på den. Det måste någon annan göra och denna någon verkar inte kapabel till det. Tyvärr.
Jobbade igår och som vanligt dessa dagar så blir de låååånga som tusan. Kliver ju upp 05.15 de dagarna och är sedan inte hemma igen förrän tidigast strax efter 18. Men lika ofta framåt 19.30-tiden. Fortfarande är det jobbigaste med dessa dagar bilkörningen till och från (ca. 11 mil tur/retur). Beroende på väglaget och mörkret, främst. Gillar egentligen att köra, det har jag alltid gjort. Körde traktor som åttaåring redan (med morfar) och har sedan dess kört det mesta med motor, som går att köra. Men jag gillar INTE mörker och halka. Men DET vänder ju och blir bättre snart åtminstone, tack och lov.
Otroligt dålig bildkvalité, (och dessutom ett foto avfotat med blixt ...), men här är jag och morfar. Och mormor, sittandes bredvid oss. Var mycket hos dem som barn och stormtrivdes där/med dem!
Trivs gör jag även på Borg & Merio och har nu - efter snart fem månader - kommit in rätt bra i de extremt varierade arbetsuppgifterna. Att jag dessutom på kuppen får så pass mycket och tätt umgänge med mina syskon, (Tita och Tomas) , är ju trevligt. Och fascinerande. Menar det här med de invanda syskonrollerna, som titt som tätt blir väldigt tydliga igen, när man umgås så nära. Jag är ju yngst i syskonskaran och det har både sina för och nackdelar. ;-)
Syrran Tita, bror Tomas och jag, utanför kontoret.
Är förresten döv på höger öra idag. :-o Så jävla enerverande! Känner mig instängd i en kupa. Samma öra förövrigt, som orsakar min karusellyrsel, gång på gång. Är ju inne i en sådan "kristallsjuke"-period just nu (sedan julafton) och det är INTE kul, kan jag förtälja. Minsta lägesändring av huvudet, framkallar ett enormt karusellsnurr. Och även när jag har huvudet ganska stilla, så känns världen gungande, ostadig. Skitjobbigt! Ofarligt, men skitjobbigt! Blir smått illamående av det också. :-/
Har även jordens tryck i skallen konstant. Känns som blodet inte kommer ända upp. Även nacken och axlarna känns tryckande. Spänningar, antar jag?!?
Och ... mer krämpor då, hahaha ... fryyyyyser som FAN ena minuten och "brinner" i nästa! Dygnet runt! :-o Svettas inte när jag blir varm alltså, utan BRINNER på något konstigt, för mig nytt, sätt. Har förstått på andra kvinnor i min ålder att det förmodligen är början på "kärringsjukan". Har dock aldrig tidigare hört att man även ska fryyysa som en hund mellan hettan. Men även andra verkar ha upplevt det så, så då är det så då? Någon "kärring" här som känner igen det? ;-)
Jaja ... ingen mening att sitta här och gnälla mer, sorry. :-(
Må gott, gott folk!
Fler födelsedagar ... bland annat
Sedan sist jag skrev har först min syster fyllt år:
Och sedan även mor min:
Mamma bor ju dock i Finland, så henne firade vi "bara" på distans (blommogram, FB, mail, SMS, telefon).
I övrigt är jag hysteriskt uppstressad hela tiden. Över det mesta. Kropp och själ går på högvarv konstant. :-( Orkar dock inte ens ta upp mer om det här nu. Det är som det är bara och kanske, om jag har tur, blir det bättre framöver. På vissa punkter i alla fall.
Jobbar mina två dagar i veckan, som vanligt numera. Nästa måndag ska jag förresten även påbörja en distanskurs - i företagsekonomi. Läste faktiskt ekonomi som ung. Tre terminer på KomVux, vilket motsvarade en två-årig gymnasie-ekonomi-utbildning. Läste det precis innan jag öppnade min första egna salong. Ska bli spännande att se om jag minns något av den tidigare utbildningen, när jag nu ska gå kursen.
Mer då ... Näe, har inget mer att säga som är av minsta lilla glädje för vare sig mig själv eller någon annan. Inte om mig själv i alla fall. Jag försöker mest bara orka med tillvaron från dag till dag och that´s it i princip. Trist som jag vet inte vad, att känna sådan "låghet". Men/och jag börjar dessvärre bli van. Det var ju åratal sedan jag senast kan påstå att jag mådde hyfsat bra. :-(
Sonen min fick ju en liten hemmastudio av sin far (och styvmor) i julklapp och han har sedan dess spelat in två egna låtar via den - akustiska versioner. Lägger in dem här, så ni får höra. :-)
Är så glad över att han anammat mitt största intresse genom livet - musiken, låtskrivandet! Det ger så otroligt mycket för ens välbefinnande! Tyvärr funkar det inte för mig längre att ägna mig åt musik, mer än korta, korta stunder åt gången. Pga. att jag inte orkar sjunga längre, plus att mina händer (speciellt den vänstra, som jag ju opererade förrförra sommaren) inte fungerar som de ska och det blir svårt att orka/kunna spela gitarr.
Tyvärr har jag aldrig - som sonen gjort - lärt mig spela piano heller. Klarinett däremot, men det är lite svårt att sjunga samtidigt, med klarinett i truten. ;-) Förövrigt var det så länge sedan jag spelade det instrumentet, så förmodligen kan jag det inte ens längre.
Avslutar det här inlägget med en bild, (som jag stal via FB), på min dotter. Som ni ser har hon lagt sig till med den så moderna ego-bilds-plutmunnen. hehe ;-) Har lite svårt att vänja mig vid att hon - som alltid haft rumplångt, naturligt brunt hår, plötsligt är kortklippt och blond. :-o Men söt är hon ju såklart ändå! :-)
Må väl, gott folk!
Dotterns födelsedag!
Idag har det varit dotterns tur att fylla år - hela 29 stycken! :-o
Herregud - nästa år blir hon 30! Hur gick det till? Hur kan tiden gå så in i bomben snabbt?
Ovan -> Dottern tre dagar gammal.
Hon föddes på Nacka BB, efter 18 timmars förlossningsarbete.
Ovan --> Dottern sju månader gammal, på sin faders knä.
Några foton från hennes kalas tidigare idag.
Ovan --> Dottern med sin trevliga boyfriend, i deras kök.
Ovan --> Sonen min och dotterns äldsta och bästa väninna. Tillika mitt "extrabarn". Hon var så mycket hos/med oss under uppväxten, att sonen en period trodde att han hade två äldre systrar, hehe.
Nedan --> Ursäkta den suddiga bildkvalitén, men det var det enda foto jag fick på Elvisungen och syrrans yngsta barnbarn, som var med på kalaset. Isoldepluttan var hos sin far idag.
Innan kalaset var syster Tita och jag iväg på shoppingtur.
Dessa fina ljusstakar nedan, kom jag hem med. :-)
Utöver dagens kalas ... vad har mer hänt sedan jag skrev senast - för en vecka sedan, efter sonens kalas ... ? Ja lite av varje faktiskt. Jobbat, träffat min terapeut efter tre veckors uppehåll, varit lite upp och ned i både mående och humör, haft oväntat sällskap över nyår och på vissa plan fått lite mer lugn och positiv input.
Dessvärre finns rätt mycket oro och negativitet närvarande i min tillvaro också och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på saker och ting men ... jag hoppas det löser sig på något vis på sikt. Det vore ju trevligt om det nya året kunde få bli en smula mindre kaotiskt och stundom tungt, än det föregående var, tack.
Godnatt, gott folk!
