Jul och lite annat ...
Nej, verkar inte kunna komma ur den djupa svacka jag befunnit mig ännu mer i under senaste kvartalet och inte blir det bättre av att "vissa" inte respekterar min önskan om att bli lämnad ifred, så jag ens kan få en möjlighet att hitta någon form av ro igen. Tröstlöst och sorgligt är vad det är. :-/
Julen firade jag i alla fall med dottern och barnbarnen, samt syrran med karl.
Middagen åt vi uppe hos syster (hon bor i huset intill mig) och efteråt gick vi ned till mig och fikade, åt godis och delade ut julklappar. Kändes lagom lugnt, fint och mysigt.
Lite bilder från julen:
(Har förlagt min digitalkamera och har usel kamera på mobilen, så bilderna är som de är.)
Ovan - Mina älskade barnbarn precis innan Kalle börjar på TV:n.
Ovan och nedan - Litet kollage från dels middagen hos syster med karl (han syns på bilden ovan) och dels nere hos mig efteråt, då barnen delar ut julklapparna.
Ovan och nedan - Barnbarnen med en del av julklapparna de fick. Pirathatt, fejkarmtattoos och munspel, samt en häxdress och armbandsur. De var mycket nöjda med allt de fick. :-)
Ovan - den här söta Guben fick jag av dottern min. :-) Älskar den!
Nedan - <3 Dottern x2 egoposerar och visar samtidigt upp sina nya smycken - halsband och armband.
Under juldagen umgicks jag med dottern och äldsta barnbarnet. Vi slöade, åt massa mat/snask och hade endast levande ljus som sken omkring oss. Mysigt! :-)
Nedan - Dotterns RoddyTheDog slöade också. Här iklädd Elvisungens pirathatt.
Nedan - Gosade vidare med min nya lille Gube. Man tager vad man haver, haha. ;-)
Igår fredag jobbade jag först under dagen och var sedan iväg på bröllop. Marie, en av mina få nära väninnor, gifte sig med sin Egyptiske prins och bröllopet var så fyllt av kärlek att jag blev helt varm invärtes. Vackert som tusan! Är så glad för hennes skull! Hon förtjänar verkligen det bästa och jag är övertygad om att hennes nyblivne man ÄR precis det. :-) Jag hade turen att bordsplaceras precis bredvid brudparet, så jag fick en hel del pratstunder med brudgummen (som satt närmast mig) och lärde känna honom lite bättre.
Tyvärr hade jag glömt mobilen hemma, så inte ett endaste foto fick jag med mig därifrån. :-/
Men jag lägger istället in en bild på Marie och mig, så ni får se vem hon är åtminstone. ;-)
Kom hem väldigt sent igår, efter timtal av bröllopsfirande och då hade äntligen <3 sonen kommit hem igen, efter tre veckors Thailandsvistelse. Brun som en pepparkaka och med väldigt solblekt hår. :-)
Ovan - Ett Instagramfoto sonen lade ut på sig själv, under sin första vecka i Thailand.
Vi satt och pratade flera timmar, sonen och jag, om allt han upplevt under sin resa. Bra och kul att han ger sig iväg på lite äventyr, men jag tycker det är skönt att han är hemma igen! ;-)
Och på tal om sonen - ifall jag inte orkar uppdatera här imorgon när det egentligen är aktuellt ...
<3 Sonen fyller alltså 22 år om drygt en timme - den 29/12-13, med andra ord.
Hipp HURRA!!!!
Min lille babypojke, min minsting. Hugaligen vad tiden flyger iväg ändå.
Vi ska såklart ha ett litet kalas för honom imorgon eftermiddag. :-)
Sov gott och må gott, gott folk!
God Jul
Mår tyvärr själsligt och fysiskt SKIT, men vill ändå säga:
Hoppas ni får en bra, skön, mysig Jul, gott folk!
Lördagsuppdatering
Är hyperuppstressad invärtes och/men jag känner det ALDRIG i huvudet, utan ALLTID i kroppens system. Märkligt ändå, hur man kan känna sig så lugn i skallen, när man uppenbarligen är som en uppskruvad sprattelgubbe?! :-o Har alltid fascinerats av att jag fungerar så och det gör det ju också svårt för mig att ens kunna förstå att/om mina diverse, handikappande fysiska symptom är just fysiska eller psykosomatiskt betingade. Irriterande! :-/ Jaja ...
Hade under veckan besök av den kvinna som för ett tag sedan spelade upp tre av mina låtar via den radiostation hon arbetar på (Radio Gagnef). Hon kom för att få fler av mina låtar brända på skiva med sig hem. Hon verkar av någon anledning ha fastnat för dem och vill spela upp fler framöver. Superkomplimang ju! Verkligen. :-)
Min Original-lista innefattar nu 26 (simpelt inspelade!) låtar.
Mer och fler kommer hela tiden. (En del finns även i Nostalgilistan.)
Mer och fler kommer hela tiden. (En del finns även i Nostalgilistan.)
Vill förresten passa på att tacka diverse ex för inspirationen.
Utan er skulle jag nog inte skrivit många låtar alls. :-o ;-) hehe
Har ju en himlans massa - ännu inte inspelade - gamla låtar jag skrivit med svensk text också. De är så gamla att jag inte känner någon större lust att sjunga in dem själv längre. Texterna skulle inte kännas trovärdiga för en snart 50-årig kvinna, hehe. Men på endera vis ska jag nog få dem också ljuddokumenterade så småningom.
Sonen ska åka till Thailand på måndag och vara borta till efter jul. Trist för mig, men kul för honom! ;-)
Han har snart rest mer under några år än jag gjort under hela mitt liv. hahaha. Men jag ÄR nu inte så mycket för att resa heller. Är nog en riktigt "hemmakatt" som föredrar upplevelser på nära håll och/eller inifrån komna. Har aldrig haft något större behov av att söka yttre äventyr faktiskt. Alla är vi olika.
Julen kommer jag förmodligen fira hemma, tillsammans med dottern min och åtminstone ett av barnbarnen. Troligen kommer även min syster Tita vara med oss fram till kvällningen. Det blir ett lagom firande för min smak. Fast jag hade ju gärna haft sonen hemma också och BÅDA barnbarnen. Man får inte alltid som man vill dock.
Avslutar med en Bitstrip-bild som i sig är talande för "störningar" just nu.
Försöker (sedan 1½ månad tillbaka) bruka taktiken "IGNORERA". Senaste dygnet har den dock fungerat dåligt, men förhoppningsvis är det bara en tillfällig "terrorattack"?! ...
Ha en fortsatt bra helg, gott folk!
Advent och musiknostalgi
Nä, har ingen som helst lust att skriva eller göra något som helst annat heller egentligen, men jag har väl inte så mycket annat val än att försöka göra vad jag kan för att fungera så "normalt" som möjligt. Klart jag inte behöver skriva här, men samtidigt ingår det i mitt "normala" liv att skriva och då kan jag ju lika gärna göra det här (också). ;-)
Har så jävla mycket besvikelse inom mig att jag inte vet vart jag ska göra av det - mer än genom att fokusera på musiken. Men det kan jag ju inte göra dygnet runt, tyvärr och på något vis känner jag också att jag får skylla mig själv som valt att vara så otroligt korkad under så lång tid. Men men ... hjärtat gör inte alltid som hjärnan vill och summerat kan jag väl bara konstatera att:
Har spelat in ett antal fler låtar sedan sist, men jag vet inte vad som hänt för plötsligt skräller det som f_n i inspelningarna igen. :-o Tycker inte jag ändrat ett dugg sedan sist jag spelade in, men något har helt klart hänt och jag har suttit och försökt klura på det. Mixat om och ägnat timmar åt ljudteknik - trots att jag inte lägger ned mer än max en halvtimme per låt på själva inspelningarna, haha. Men alltså ... VARFÖR skräller det igen?? Fattar ingenting och då blir det så till slut att jag tröttnar på att klura vidare och det är väl lite det jag är rädd för ... att jag ska tröttna och därmed inte fortsätta att få mina egna alster inspelade. Och jag VILL ju ha dem dokumenterade!
Sonen och jag har ägnat oss åt adventsstädning under förra veckan. Igår, på själva första adventsdagen, höll vi ändå på i ett åtta timmar i sträck innan allt var städat och adventspyntet på plats. Pust. Dottern och barnbarnen kom och lagade middag åt oss mitt i allt. Tack för det. <3
Ovan - Hade "barnen" och barnbarnen som middagssällskap igår.
Nedan - Ett litet "hemma-hos"-pyntkollage.
Rätt tragikomiskt förresten ... Gör faktiskt ganska ofta "viktiga" inlägg i min FB-sida. Om kvinnomisshandel, övergrepp, rasism, homofobi, djurplågeri, politik och får knappt någon kommentar alls på dessa - av någon. Men när jag häromdagen skrev att jag tycker det är trist att folk blivit så hetsiga av sig att det börjar julpyntas redan i november - DÅ jäklar strömmade kommentarerna in i massor och jag blev intaggad i folks diverse julfoton (vilka jag inte godkände att läggas in på min tidslinje, men ändå). :-O
Märkligt vad människor väljer att lägga energi på och vad som engagerar och provocerar tillräckligt för att orka kommentera. :-o Synd tycker jag, att inte samma engagemang finns för viktigare saker. :-/
Får inte särdeles många reaktioner på alla låtar (mina egna alltså) jag lägger ut i FB heller. Och ibland (ofta till och med, tyvärr) tänker jag att låtarna nog då är usla. Att jag är en usel låtskrivare/musiker/sångerska. Att jag nog borde ta bort skiten igen och inte låta folk lyssna på det, eftersom det ändå inte duger. Men samtidigt vet jag att jag ÄR musikalisk i grunden. Är rent tekniskt/teoretiskt till och med väldigt musikalisk. (Musik var förövrigt det enda ämnet genom grundskolan jag alltid hade högsta betyg i.)
Ovan - Jag i sena tonåren, med en nylonsträngad gitarr. Spelar enbart på stålsträngar numera.
Menar tekniskt musikalisk, med sådant som är mätbart. Alltså gehör, not/takt/tonlära. Arrangemang, musikkompositioner i stort och jag kan åtminstone behjälpligt hantera diverse instrument. Jag har också faktiskt till och med varit gitarrlärare för vuxna på ABF och vikarierat som musiklärare på en musikinriktad skola (åk 4-9). Så jodå, jag VET att jag är musikalisk! Men det betyder ju såklart inte att jag för den skull faller folk i smaken då det kommer till låtskrivande och framförande. Naturligtvis.
Ovan - Från Ängsskolan i Sumpan, där jag vikarierade som musiklärare.
Har tänkt ganska mycket på det på sistone - hur jag önskar att jag haft någon under min uppväxt som pushat mig lite med musiken. Har ju skrivit musik sedan jag var 13 år gammal och musicerat sedan jag var blott åtta år. Klarinett de första fem åren och sedan övergick jag till gitarr, för att jag ville sjunga också. Har ägnat MASSOR av tid av mitt liv på att musicera och tillbringat otaliga timmar i replokaler, de perioder jag spelat ihop med andra. Men jag har ändå aldrig tagit mitt eget musicerande särdeles på allvar. Aldrig tänkt tanken att jag kanske skulle försökt satsa lite mer på det - seriöst. Tänker att jag kanske hade gjort det om jag fått lite mer push - en liten smula mer bekräftelse på att det jag gjorde dög. ?!?
Ovan - Första bandet jag spelade/sjöng med - SMILE. Var blott femton år när jag började där.
"Pojkflickan" nere till vänster är jag. ;-)
Har gamla kassettinspelningar från replokalen med SMILE - tänkte ni kunde få höra ett smakprov på hur det lät. Hahaha, håll i er och KOM IHÅG - jag alltså är femton år här!! ;-) "SMILE-cover - Paper plane"
(Vi har på inspelningen elgitarrhjälp, så ni inte tror att det är jag som spelar sådär schyssta solopartier, haha.)
På det viset är det synd att mina föräldrar skilde sig när jag var sju år gammal, för min far var ju musiker och en otroligt musikalisk och högutbildad sådan. Han gick på finska akademiska musikhögskolan och var en suverän trumpetist. Han spelade i diverse storband och även i mindre uppsättningar band. Plus att han en period var gamla finska president Kekkonens högtidsfanfarspelare. Det ni. ;-) Jämförbart alltså med de hovmusiker svenska kungafamiljen utsetts. Bara de på topp väljs ut till sådana uppdrag. :-)
Ovan - Far min med sin trumpet - här i militärens musikkår.
Minns att pappa dagligen satt och repade i vardagsrummet på sin trumpet. Han stängde in sig där och jag var den enda i familjen som hade lov att vistas därinne med honom då. Antagligen för att jag på riktigt tyckte om att lyssna på honom och därmed var tyst och koncentrerad. ;-)
Eftersom han efter skilsmässan bodde kvar i Finland, så bestod ju vår kontakt främst i brevväxling. Men jag skickade honom nu och då små inspelningar jag gjort av mig själv, musicerandes och han var mycket glad och stolt över att jag anammat hans eget intresse, musiken. Han har fem barn, varav jag är det yngsta. Ingen av de fyra äldre har haft intresse av att musicera.
Tänker ändå att OM vi bott närmare varandra, kanske hade jag då av honom fått den musikpush jag tror att jag hade behövt som barn/ung?!? Vem vet - men jag tror att det hade gjort skillnad.
Nåja - ingen mening att gräma sig vidare över det såklart. Är, precis som min far var över mig, glad att min egen son är lika intresserad av musik som jag själv är och HAN har ju all möjlighet i världen fortfarande att faktiskt på endera vis kunna använda musiken på ett mer seriöst vis än jag själv gjort. Om han vill.
Oups - för att inte vilja skriva, skrev jag väldigt mycket ser jag, haha. ;-)
Ha det gott till nästa gång, gott folk!
