TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Jodå, jag - tillsammans med särbon, dottern min och äldsta barnbarnet - kom iväg för att lyssna på sonen med vän som skulle sjunga/spela på en lokal krog. Och det lät jättebra och jag kunde ta till mig det, trots alla jävla krämpor som tagit min kropp i besittning.

Särbon min. :-)

Trollpacka med särbo. ;-)

Sonen med vän på scen. Tio låtar sjöng/spelade de för oss och det lät kanon! :-)

Elvisungen var med och lyssnade på sin morbror. :-)

Uppträdandet spelades in, både genom mixerbordet (det var alltså sonens far som var ljudtekniker) och genom en kamera (för att få med bild också) och jag hoppas jag kan lägga vantarna på detta framöver och då kan lägga ut i alla fall ett klipp, så ni får höra hur de lät. :-)
**********--------------------------------------------**********
Tyvärr fick jag betala ett högt pris för att ha använt energi jag inte har och natten har varit fullständigt mardrömslik, med hysterisk hjärtklappning (värre än vanligt), som inte lät sig dämpas ett skit av extra betablockerare och med värk från hell. :-( Inte förrän mot morgontimmarna lugnade sig hjärtat så pass att jag kunde slappna av och somna en stund. Fan också! Blir så jävla TRÖTT på att ha det såhär! :-(

Eftersom Levaxinet jag äter sedan en dryg vecka tillbaka, kan ge just hjärtklappning som biverkning (om kroppen tycker att man tillför det för fort och ju längre man gått med obehandlad Hypotyreos, ju känsligare är man tydligen för tillsats av medicin), så hoppade jag över dagens piller och tänker ta dem varannan dag ett tag. Ska ju träffa specialistläkaren på onsdag och då får vi se vad han säger/tycker om min situation och om medicineringsdosen.

Det känns hur som helst jävligt tragiskt och nedstämt att känna hur måendet, värken, hjärtklappningen (plus viktuppgången ...) bara blir värre och värre för var dag som går. Fruktansvärt rent ut sagt! Står egentligen inte alls längre ut med detta, men jag har ju ändå en gnutta förhoppning kvar om att Levaxinet kanske ändå kan göra verkan inom en inte alltför avlägsen framtid. Och gör det inte det ... ja då vet jag inte vad som återstår ...

Har tagit reda på en hel del information om min diagnos Hypotyreos och även då förstått att om man inte blir symptomfri av Levaxinet, så kan det bero på att binjurarna är för sönderstressade och "slut". Och samma sak gäller där tydligen, att ju längre man gått med åkomman obehandlad, ju större är risken att binjurarna inte längre kan sköta sitt jobb och då kan kroppen inte tillgodogöra sig Levaxinet. 29 obehandlade år känns ju som rätt länge så ... :-/ Ska såklart ta upp även det med specialisten, om han inte gör det själv.

Imorgon bitti åker sonen min till London på en tredagarstripp. Blir jag pigg någon gång igen, så ska jag tusan också dit! Gå på pubrundor och lyssna på livemusiken som tydligen ska flöda där. Shoppa smycken och annat krafs och bara insupa miljön. Har länge velat åka dit, men min enorma flygrädsla har hittills stoppat mig, tyvärr.

Natti!

<----- Till min Hypotyreossida!