Mer födelsedagar
Inom loppet av 26 dagar har hela min närmaste familj födelsedag.
Det börjar den 29 december med min son, 5 januari fyller dottern, 10 januari fyllde syster Tita år.
Och idag har mor min haft födelsedag.
Och den 26:e fyller min bror år.
När min styvfar levde fyllde han den 30:de januari och min biologiska far den 2 februari.
(Min exmake fyller förövrigt den 22:a januari, så tidigare var det alltså en till att fira i samma kalasklunga.) Alla i en klump, förutom jag som fyller lite udda sådär på höstkanten. ;-)
Känslomässigt har senaste veckorna varit en berg-o-dalbana från högt till lågt till högt till lågt men nu verkar allt landat på lågt igen. :-/ Om det är bestående så återstår att se. Ingen mening att jag svär mig fri från att ta tåget högt ett eller några varv till, för av erfarenhet vet jag att jag plötsligt sitter där igen och åker med. Fast jag inte alls hade tänkt göra det fler gånger. Jaja ... lika bra att försöka stänga ned allt och låtsas som det regnar. Orkar inte engagera mig för tillfället. Det får bli som det blir - om det alls blir.
Jag ÄR ju en rätt dramatisk, intensiv person, men faktum är att den här tågresans turbulens faktiskt inte skapats av mig. Jämfört med medresenären är jag lugn och stabil som en filbunke. Det är nog helt enkelt bara så att vi (mest hen) spårat ur med tåget lite för många gånger för att kunna få det att löpa fritt framåt igen. Men med känslor kommer ju tyvärr en övertro på att saker och ting ska ordna upp sig. Det gör nog inte alltid det, om man ska vara lite realistisk och krass och jag börjar sakta men säkert inse att rälsen förmodligen är trasig, så vi kommer inte kunna ta oss till nästa station. Men jag gör det med sorg i hjärtat. :-(
Det tär också alltför mycket på min övriga hälsa att ständigt hindras av dessa urspårningar. Det är tröttsamt och oroande och tar mycket, mycket mer energi än jag egentligen längre är villig att ge det. Än så länge har hjärtat fått bestämma, men jag blir nog så illa tvungen att koppla in förnuftet, om jag ska kunna stå upprätt i förlängningen. :-/
Idag har jag haft finaste Catrin på besök. Hon bjöd mig på lunch på restaurang och vi babblade, babblade och babblade om livets alla viktiga beståndsdelar - vilket vi alltid gör när vi ses. Härligt! :-)
Nu är det dags att sova - ska upp 05.15 *pip*.
Natti gott folk!
Trackback