Tillfälligt eller kanske bestående avbrott ...
Nej, nu orkar och vill jag inte mer. Bloggen får ta en paus, eller så stänger jag den för gott.
Vi får se.
Det som redan är skrivet får hur som helst ligga kvar tillsvidare.
Tack till er som faktiskt kikat in här mer eller mindre regelbundet.
Ta hand om er!
Mer födelsedagar
Inom loppet av 26 dagar har hela min närmaste familj födelsedag.
Det börjar den 29 december med min son, 5 januari fyller dottern, 10 januari fyllde syster Tita år.
Och idag har mor min haft födelsedag.
Och den 26:e fyller min bror år.
När min styvfar levde fyllde han den 30:de januari och min biologiska far den 2 februari.
(Min exmake fyller förövrigt den 22:a januari, så tidigare var det alltså en till att fira i samma kalasklunga.) Alla i en klump, förutom jag som fyller lite udda sådär på höstkanten. ;-)
Känslomässigt har senaste veckorna varit en berg-o-dalbana från högt till lågt till högt till lågt men nu verkar allt landat på lågt igen. :-/ Om det är bestående så återstår att se. Ingen mening att jag svär mig fri från att ta tåget högt ett eller några varv till, för av erfarenhet vet jag att jag plötsligt sitter där igen och åker med. Fast jag inte alls hade tänkt göra det fler gånger. Jaja ... lika bra att försöka stänga ned allt och låtsas som det regnar. Orkar inte engagera mig för tillfället. Det får bli som det blir - om det alls blir.
Jag ÄR ju en rätt dramatisk, intensiv person, men faktum är att den här tågresans turbulens faktiskt inte skapats av mig. Jämfört med medresenären är jag lugn och stabil som en filbunke. Det är nog helt enkelt bara så att vi (mest hen) spårat ur med tåget lite för många gånger för att kunna få det att löpa fritt framåt igen. Men med känslor kommer ju tyvärr en övertro på att saker och ting ska ordna upp sig. Det gör nog inte alltid det, om man ska vara lite realistisk och krass och jag börjar sakta men säkert inse att rälsen förmodligen är trasig, så vi kommer inte kunna ta oss till nästa station. Men jag gör det med sorg i hjärtat. :-(
Det tär också alltför mycket på min övriga hälsa att ständigt hindras av dessa urspårningar. Det är tröttsamt och oroande och tar mycket, mycket mer energi än jag egentligen längre är villig att ge det. Än så länge har hjärtat fått bestämma, men jag blir nog så illa tvungen att koppla in förnuftet, om jag ska kunna stå upprätt i förlängningen. :-/
Idag har jag haft finaste Catrin på besök. Hon bjöd mig på lunch på restaurang och vi babblade, babblade och babblade om livets alla viktiga beståndsdelar - vilket vi alltid gör när vi ses. Härligt! :-)
Nu är det dags att sova - ska upp 05.15 *pip*.
Natti gott folk!
Sedan sist ...
har vi haft kalas för sonen, som ju fyllde 22 år den 29:de december.
Ovan - Kalasbordet är dukat och väntar på gästerna.
Ovan - Sonen med sin far.
Ovan - Födelsedags"barnet".
Ovan - Elvisungen var såklart med och kalasade.
Nedan - Så även systers yngsta barnbarn närmast kameran och Isoldepluttan bredvid henne.
Ovan - Sonen (som bakat tårtan i bild själv) med sin far igen.
Nedan - Sonens far på väg hem efter kalaset.
Det har även hunnit vara nyårsafton, som jag "firade" helt solo. Självvalt, men ändå ... nä, inget vidare. :-/ På tolvslaget var jag i ett hetsigt telefonsamtal, så jag gick över till det nya året i frustration, haha. Börjar ju bra. :-o ;-) Blev dock lite bättre några dagar senare, då jag hade besök ett par dagar och fick lite välbehövlig mänsklig värme.
I söndags skedde så följande:
Dottern <3 fyllde hela 30 år!! :-o
Jisses, tyckte hon precis föddes och minns som igår när de lade upp denna vackra baby (på 49 cm och 3040 gram) på min mage efter förlossningen och hur hon - otroligt nog - vred upp sitt ansikte mot mig och såg mig stint rakt in i ögonen. Herregud vilken lycka! <3
Dottern var så otroligt förnöjsam och lätthanterlig som baby. Hon sov hela nätterna igenom från första dagen och var alltid glad som en liten lärka. Jo, det var hon. Jag överdriver inte det minsta! Hon var och ÄR underbar! :-)
Ovan - Dottern med sin far x2. På den vänstra bilden är hon nio månader gammal och vi är på sjukhuset, eftersom hon fått kikhosta och hade över 40 grader i temp. Syns ju dock inte på den lilla solstrålen. ;-) På den högra bilden är hon två-tre år gammal.
Minns även dagen dotterns far och jag kom hem med henne från BB som igår, då vi direkt satte på radion och det första som hörs ur högtalarna är låten nedan.
Den var ju så träffande med sin text, att jag grät floder i ren och skär lycka!
Självklart har vi haft kalas även för dottern. :-)
Ovan - Lilla My ... eller nej, dottern menar jag, framför kalasbordet.
Nedan - Marrängtårtan som hennes lillebror bakat åt henne.
Ovan och nedan - Dottern framför sin sprakande tårta, medan gästerna sjöng för henne.
Ovan och nedan - Dottern framför sin sprakande tårta, medan gästerna sjöng för henne.
Samma kalaskvällen (Trettondagsafton) övertalade mina "barn" mig att följa med dem ut.
Ovan - Dottern snövit, sonen Thailandsbrun och jag grisrosa, ;-) på väg till krogen.
Nedan - Badlands stod för livemusiken denna kväll. (Sonens far är förövrigt trumslagare i bandet.)
Ja, utöver detta har jag även hunnit med att jobba under mellandagarna. Tror jag var den enda i hela Stockholmstrakten som gjorde det, för det var ingen trafik alls på väg in/hem.
Mår kanske en liiiten smula bättre - till kropp, själ och humör - än jag gjorde senast jag uppdaterade. Dock ganska marginellt. Men ändå - bättre det än ingenting! :-)
Nu ska jag tusan gå och lägga mig - är hur trött som helst idag. För lite sömn gör så med en människa. Tydligen. :-o ;-)
Må gott, gott folk och god fortsättning på det helt färska året 2014!
