Sedan sist, mest i bilder ...
Nu blev det ett långt skutt mellan uppdateringarna igen. :-o
Det har varit blandad kompott av ditt och datt och känslolägen, men eftersom jag varken orkar eller har någon större skriviver just nu, så nöjer jag mig med att bara lägga in en hög foton den här gången. De är av blandat slag, men ingår i sådant jag sett/gjort/tänkt på sedan sist jag skrev.
Håll tillgodo:
Ovan - En av de platser jag alltid måste stanna vid, på väg till jobbet. Korsningen Götgatan/Ringvägen, Stockholm. Det är väldigt nära till mitt mål, Borg & Merio, härifrån dock.
Ovan - Här åt vi lunch en dag med jobbet. Supergod mat och apfin lokalmiljö. :-)
Ovan - Denna "figur" (Mauro Scocco) har vi haft stående utanför kontorsfönstret ett antal gånger på sistone. Här tjuvfotar bror min honom en dag.
Nedan - Ett gäng foton på sonen i London, där han numera bor.
(Har "snott" dem från hans reskamrat Johanna.)
Ovan - På denna bild är sonen så fruktansvärt lik sin far, så som han såg ut när jag först träffade honom en gång för hundra år sedan. Brukar inte tycka att de är så lika, men just här som sagt.
Ovan och nedan - Mina gosiga barnbarn har jag också träffat några gånger sedan sist jag skrev. :-)
Avslutar med några fler bilder på sonen från London.
Har "snott" dem från hans Instagramkonto.
Ovan - Sonen med sin kompis Johanna.
Nedan - Här är han tillsammans med sin vän Ida, som också är i London för tillfället.
Kan också berätta angående sonen att han stormtrivs i London, på den musikutbildning (TMS) har går i och han har även lyckats med konststycket att få tag i ett mer permanent boende, tillsammans med Johanna. De hyr underdelen av ett hus och har till och med tillgång till egen trädgård. Perfekt! :-)
Längtar dock ihjäl mig efter honom och hoppas verkligen att han inte trivs så bra att han blir där för gott bara. :-o ;-)
Nu ska jag sticka ut till "ön" en sväng igen. Återkommer när lust och tid finnes.
Tills dess, må gott, gott folk!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Hej, skoj att se alla fina bilder. Jag förstår din oro över om sonen väljer att bosätta sig för gott i London =/
Man vill ju gärna ha barnen på lite närmare håll.
Jag vet att det låter egoistiskt, men det är ju liksom ens ego som vill det, ens förnuft vill ju att barnen ska få uppleva massor av olika saker och så. Det blir lite kluvna känslor där.
Kramar från mig
Postat av: Tette svarsinlägg
Tack Kajsa och ja så är det ju, att man vill att ungarna ska få och våga uppleva så mycket som möjligt, men samtidigt vill man ha dem hos sig, nära. Svårt dilemma. ;-)
Kramar tillbaka!/Tette.
Trackback
