TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Depp och invärtes stress (igen ...)

Usch och FY vad urkigt allt är just nu! Känner mig till kropp och själ som en gigantisk, GRÅ och TUNG elefantmassa! :-( ALLT känns bara så jäkla urjobbigt igen plötsligt. :-/

 

Blir så innerligt trött på mig själv ibland. På att jag aldrig verkar lyckas kunna må bättre någon gång (mer än korta stunder möjligen och knappt det) och på att jag - NÄR jag försöker att göra saker för ATT må bättre, bara i slutänden hamnar ännu mer "vid sidan av" och ännu mer får bekräftat för mig att ... "Nej, det blir INTE bättre." Ingenting blir bättre, uppenbarligen. Och så har det pågått nu i ååååratal. För att inte säga, så gott som hela mitt liv, rent utav. :-o :-(

 

* Om någon, mot förmodan, vill läsa mer om saken - sett ur mitt perspektiv - så kan man göra det här. (Har dock inte uppdaterat sidan på allra sistone, men ska göra det snart igen.) *

 

Har sedan sist jobbat mina dagar som vanligt. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter har blivit fokuserade på fakturering/bokföring mer och mer. Vilket jag tycker är kul. Och det var ju också med tanke på det som jag nyligen gick en ekonomikurs, om ni minns det. Pluggade även ekonomi (motsvarande en tvåårig gymnasiekurs) som 19-20-åring. Strax innan jag öppnade egen salong. Så helt främmande är inte begreppen för mig, även om jag såklart glömt mycket från kursen då när jag var ung.

 

Helgen som gick var extremsocial (för att vara mig).

I fredags efter jobbet hade särbon och jag yngsta barnbarnet på övernattningsbesök.

På lördagen var vi på dop i Bromma, för äldsta brorsdotterns förstfödde son.

Lite bilder därifrån:

 

Ovan och nedan - Bromma kyrka, utifrån och in. Vackert!

Senast jag var hit var när modern till dagens dopbarn själv döptes och jag var/är hennes gudmor.

Nedan - Blondinerna är båda mina brorsdöttrar och mannen i mitten barnafadern till den lille.

Carl Wilhelm, är gossen nu döpt till. Min son heter förövrigt Wilhelm i tredje namn. :-)

Nedan - Dopkaffet intogs i Sockenstugan alldeles bredvid kyrkan.

Ovan och nedan - Glad barnamoder, äldsta brorsdottern och hennes sovande baby, efter dopet.

 

Ovan och nedan - Min bror, babyns morfar alltså och nedan dagens huvudperson igen, sovandes, iförd "frack", hehe. ;-)

 

I söndags kom dottern min med familj på middag. Mysigt alltihop, men också energikrävande med så mycket sociala aktiviteter på kort tid.

Har sedan även varit ute hos särbon på "ön" under drygt två dygn och åkte för första gången direkt till jobbet från honom igår. Det är en liten procedur i sig det. Först måste man ta färjan över till fastlandet (Dalarö), vilket tar en halvtimme och sen är det ändå lika lång bilväg till jobbet därifrån, som det är raka vägen till jobbet från mig. Men det funkade väl ganska bra ändå.

Några bilder från "ön":

 

Nedan - Såhär otroligt vackert var det vid Kyrkbryggan på "ön" i tisdags.

Nedan - På färjan mot fastlandet och vidare till Borg & Merio, igår morse.

 

Jag är en person som "kräver" mycket egentid. Har inget behov av umgänge knappt alls faktiskt. Och det har jag egentligen aldrig haft. ATT jag ändå "umgåtts" har berott på ihärdiga vänners kontaktande och på att jag alltid varit engagerad i diverse föreningar (mycket även genom ungarna, när de var yngre) och musicerat mycket, även med andra. Men den där formen av umgänge, då man "bara" träffas och fikar/pratar och/eller hittar på en massa saker ihop ... den formen har jag aldrig haft minsta behov av. Har nog faktiskt aldrig någonsin kontaktat någon för att bara umgås utan orsak, när jag tänker efter, hahaha. :-o ;-)

 

Det är knappt tillåtet att vara sådan. Låter ju dumt, men så ÄR det. Ungefär på samma vis som det knappt är tillåtet att inte dricka alkohol - alls. Det blir ett ständigt försvarande och förklarande. Människor har verkligen stora problem med att jag är så eremitisk (och nykter!) som jag är. Det uppfattas tydligen som sorgligt i andras ögon. :-o Det förutsätts ATT man ska ha behov av socialt umgänge och bli glad och stärkt av det.

 

Men jag funkar inte så. Jag blir stressad av det och vill bara vara ifred och få pula med mitt i lugn och ro. Och att inte dricka alkohol alls, frambringar uppenbarligen stor förvirring hos människor generellt. "VARFÖR dricker du inte", undrar de. "Men liiiite kan du väl dricka", trugas det vidare. Håhåjaja ... tröttsamt att behöva förklara och försvara det! Borde ju vara mer rimligt att de som dricker förklarar för mig varför de gör det. ;-) Varför man tycker om att bli minsta lilla "lullig" i skallen. För DET förstår inte jag vitsen med ett smack. Och gott är det fan inte!! ;-)

 

Har av en manlig vän, som inte heller fattar vitsen med att inta alkohol, fått höra att han ofta blir klassad som fd. alkoholist, genom sitt icke-drickande. :-o Kanske är det så för nyktra män? Jag har aldrig fått höra något liknande kring min återhållsamhet på den punkten i alla fall. Förutsätter "man" att en man som inte dricker alls måste haft/har problem med spriten tro?

Sjukt i så fall.

 

Nu ska jag kika på lite TV för ovanlighetens skull.

Imorgon bitti blir det tidig väckning igen, för ännu en dag på Borg & Merio.

 

Till nästa gång - Må gott, gott folk!

 

Vi verkar ha väldigt lika sociala behov, jag har knappt något sådant alls naturligt och det anses precis som du skriver både fult och sorgligt av folk i gemen. Jag har aldrig träffat någon i verkligheten med lika lågt (eller snarare icke-existerande) socialt behov som jag och min omgivning har oerhört svårt att förstå och acceptera detta. Vet inte vad poängen med min kommentar är egentligen, ville mest bara skriva att jag känner igen mig och berätta att det finns fler som saknar detta ständiga behov av att "umgås"! ;)

Hej, tack för alla fina bilder du återigen bjuder oss läsare på =)
Jag håller med dig, vilken otroligt vacker kyrka. Gamla kyrkor är oftast väldigt fina.
Ha det så gott, och hoppas du får en skön helg.
Kram från mig.

Andie - Tack, jo det verkar inte som vi är många av den icke-sociala sorten, men skönt att höra ändå att jag inte är helt allena om att vara sådan. ;-)

Kajsa - Tack själv, för att du är så flitig med att besöka OCH kommentera min sida. :-)
Kram tillbaka!

Tänk precis så är jag också, har inte alls något behov av att umgås med folk, utan trivs alldeles ypperligt med att vara för mig själv och pyssla på med vad jag vill.
Mina eremitdrag accepteras inte heller bland folk som ser en som en underlig typ som bara måste räddas, senast försökte min svägerska få med mig på någon syjunta anordnat av någon kyrka..ja men du hör ju hur desperat en del är över mig :D
Helt ensam är jag ju inte, jag har ju man och två små barn. Min man däremot förstår mina behov av ensamhet och tar då och då med sig döttrarna på någon dagsutflykt bara för att jag ska få vara ensam en stund.
Håller också med om det här med spriten, visst jag kan dricka ett glas likör en eller två gånger om året..men sitta och grogga och så är inte min meodi och då får man höra att man är en riktig torris.
Konstigt att folk inte kan acceptera att alla är olika..
Vi är nog fler som är som oss.
Kram

Nina - "som en underlig typ som bara måste räddas" ... hahaha, precis. ;-)

Och precis som för dig så har jag ju sällan varit HELT ensam heller ändå, eftersom även jag har två (nu vuxna) barn och så gott som alltid haft en partner så ja, jo, låter på din beskrivning som att vi verkligen är och har de likadant på den här punkten. Och den gällande alkohol också. :-)

Ja, verkligen konstigt att det ska vara så svårt att kunna ta folk för vad de är och inte genast försöka omforma till det som allmänt anses "normalt". :-/

Kram tillbaka!/Tette.