TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Alltså ... när det kommer till vissa ting - känslomässiga sådana speciellt - så kan jag vara hur jäkla velig som helst och känner att jag varken vet ut eller in med vad jag vill, vad jag känner, vad jag vågar, vad jag orkar, vad jag egentligen borde, HUR FAN JAG SKA GÖRA helt enkelt! Vidrigt jobbigt och tärande! :-(

 

Så är det just nu och nej, jag kan inte bara låta det vara heller, för tusen tankar, frågor, känslor snurrar runt, runt, runt i mitt huvud och påverkar då såklart även mina fysiska symptom - ökar på min redan höga inre stressnivå. Och när jag emellanåt tror att NU ... NU vet jag hur jag ska/måste/vill göra ... då tar det inte lång tid alls förrän hela den säkerheten kastas omkull (av olika orsaker) och jag står på ruta ett igen. Blir gaaaalen!

 

Men utöver det är jag rätt nöjd med vad jag ändå utför numera, trots mitt konstanta skitmående och mentala/fysiska plågor i alla möjliga former! Fortsätter mina tre träningspass i veckan, min veckoterapi (KPT) och mitt testjobbande två dagar i veckan, på min brors fastighetsförvaltning i Stockholm. Börjar få åtminstone liiiite bättre koll på vad den branschen innefattar och vem vet - en vacker dag kanske jag kan göra lite nytta där också, hahaha. ;-) Än så länge är det mest bara att ta in allehanda info/kunskaper i korvstoppningsformat, men som sagt ... det börjar klarna en smula i alla fall. :-)

 

Har ju även en syster där på arbetsplatsen och hittills är det enbart hon som varit min informatör/läromästare, men från nästa vecka kommer även min bror vara på plats (han har haft semester sedan jag startade testandet) och då blir det väl korvstoppning från två håll, antar jag för ... de gör inte alls samma saker, bror och syster, där på kontoret. Jaja ... vi får se hur det går helt enkelt och om vi känner att det kan komma något ömsesidigt gott ut av att jag finns där vissa dagar?!

 

Kör ju en firmabil fram och tillbaka - mitt i västa rusningstrafiken, båda vägarna och trots att jag älskar att köra (allt som går att köra), så måste jag erkänna att jag i mitt redan (inre) stressade tillstånd, tycker att det är lite småjobbigt under de sträckor av vägen där det är som mest trafikkaos. Får lite cellskräckskänsla av att ligga intryckt i trippel/fyrfilade, stoppfulla motorvägar. Har aldrig varit förtjust i just motorvägar förövrigt. Föredrar alla gånger små, kurviga landsvägar! DÄR känner jag mig lugn! ;-) Men det är nog också mycket en vanesak, skulle jag tro. Det hoppas jag på i alla fall! ;-)

Utöver att träna, terapisera och arbeta har jag igen varit på övernattningsturné några dagar. ;-) Först till min vän Catrin, (som jag bodde ihop med en period då jag var blott 17 år gammal). Hon var även basist i gruppen Smile som jag sjöng i som 15-16-åring. Utöver det var det Catrin som "pusslade ihop" mig med min dotters far, så hon har på alla möjliga vis spelat (och gör så ännu) en viktig roll i mitt liv, helt klart! ;-)

 

Hann sen inte mer än hem och kastade in gitarren, förrän jag stack iväg till övernattningsplats nummer två på två dygn - en vacker skärgårdsö jag tidigare tillbringat rätt mycket tid på. Ja, det är lika bra att passa på att flänga runt, medan jag har lite låga uppe. ;-)

Nu ska jag dock däremot sova en stund, tänkte jag. Natti natt, gott folk!