En kortis bara ...
Känner mig fortfarande konstigt och ovanligt tillfreds. Och det trots att mycket är ett enda ståhej och "vissa" kämpar livet ur sig för att få mig att vackla. Men nej, ... ska verkligen försöka hålla fast vid vad magkänslan säger mig är rätt och riktigt och försöka våga tro på att saker och ting kommer att bli bättre framöver, sakta mak. Visar det sig sen ändå att jag missbedömt allt, så har jag åtminstone gjort MITT bästa! :-) Mer kan jag inte göra!
Dalarö Skans skymtar längst bort i bild. Där har jag haft en spelning en gång faktiskt. Underbart ställe!
En gammal bod (med hänggalge :-o) på en ö jag nyss besökte.
Kommentarer
Postat av: Roger
Låter underbart att du för en gångs skull får känna dig tillfreds med livet, må det fortsätta så länge och väl. Puss å Kram/Roger
Postat av: Tette - svarsinlägg
Tack Roger!
Dock växlar känslan mellan eufori och oro kraftigt, så HELT tillfreds kan jag nog ändå inte påstå att jag är. Men det kanske kommer längre fram, om oron bara kan inta mig kortare och kortare stunder åt gången. ;-)
Puss och kram tillbaka!/Tette.
Trackback
