TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Från djupaste botten till ...

... nja, kanske inte högsta toppen, men trots att senaste tiden varit TOTALT KAOTISK, FULLSTÄNDIGT CHOCKARTAD och VIDRIG på många sätt, så känner jag mig just nu ganska tillfreds och oväntat harmonisk! Märkligt! Kanske behövdes än rejäl känslomässig katastrof för att vissa delar i mitt liv skulle vara möjliga att pussla ihop igen? Eller så är jag bara i chocktillstånd fortfarande och fattar inte att jag borde känna allt annat än just harmoni?!? :-o ;-) Jaja ... tiden får utvisa hur saker och ting utvecklar sig. Orkar inte lägga någon grubbelenergi på det ändå!

 

Jobbar kvar hos bror min två dagar i veckan och de dagarna blir rejält långa! Går då upp 05.15 och strax efter 06.30 kör jag (med firmabil) mig och min syster Tita till vår brors Fastighetsförvaltning Borg & Merio på Söder i Stockholm. (Syrran jobbar alltså där på heltid, och såklart även brorsan, om någon missat det.)

 Tre veckor har nu gått sedan jag började där och det blir roligare och roligare ju mer jag lär mig och i onsdags fick jag till och med ett eget litet rum på kontoret att husera i! :-) Kommer sedan inte hem igen förrän framåt dryga 18-tiden de dagarna. Långa dagar, som sagt, men det är helt okej. :-)

Syster Tita, jag och bror Tomas, 1965. Det är alltså vi tre som nu jobbar tillsammans. :-)

 

Vet ju ännu inte om jag faktiskt kommer stanna i långa loppet, men funkar det bra - för mig och mina syskon - så kan det ju eventuellt bli så kanske. Just NU känns det som sagt hur som helst kul, även om det tar på krafterna att lära sig ett helt nytt yrke OCH plötsligt gå upp tidigt som f_n, köra bil i värsta rusningstrafiken och samtidigt fortsatt ha alla jäkla krämpor jag ju ändå ständigt har, MEN ... har upptäckt att de i alla fall inte verkar bli så mycket värre av dessa dagar, så då kör jag på tills kropp/själ eventuellt säger något annat!

Syster Tita, bror Tomas och jag 2007. Ska försöka få ett lite färskare foto av oss tre, från "kontoret", framöver!

 

Tränar även fortsatt tre dagar i veckan och går på "min vanliga" KPT (KognitivPsykoTerapi) en dag per vecka, så det är ganska fullt upp med lite allt möjligt. Pressar mig nog kanske lite väl hårt - både fysiskt och mentalt - (med tanke på hur kraftlös jag varit under låååång tid nu), men jag orkar bara inte leva ett ickeliv en sekund till! Hellre får jag då falla ihop i rörelse, om jag ändå skulle falla! ;-)

 

Nej, gott folk - är så trött att jag skulle kunna somna stående, så nu ska jag slänga mig i soffan och slötitta på något och tugga på lite popcorn. Om jag inte somnar bums alltså. ;-) Ha en underbar kväll och helg!

Hej där!
Jag beundrar din styrka!
Massor med kramar

Tack snälla Kajsa! :-)

Kramar tillbaka!/Tette.

Hej vännen!
Jag blir lite varm i bröstet när jag läser! Det känns lite hoppfullt och jag gillar ditt resonemang: "Pressar mig nog kanske lite väl hårt - både fysiskt och mentalt - (med tanke på hur kraftlös jag varit under låååång tid nu), men jag orkar bara inte leva ett ickeliv en sekund till! Hellre får jag då falla ihop i rörelse, om jag ändå skulle falla!"

Det låter sunt i mina öron. Det är så jag själv försöker göra och leva. Inte går det alltid bra och inte orkar man mycket mer än just det, men eftersom en av de saker jag har högst på min önskelista är att funka i vardagen, så försöker jag så gott jag kan. Långa perioder funkar det ok, och då mår jag bättre av att jag just funkar ok.
Det blir en positiv spiral.

Mina kroppsliga symtom är inte lika illa som dina, och jag har ingen läkarkontakt alls. Jag har sonen och allt runt honom istället. Det suger energi det. Och att jag inte sover.

Nåja, jag blir glad för din skull.

Kramar i massor
Monica

Har följt dig till och från i snart 10 år här på nätet. Jag säger som Kajsa-jag beundrar din styrka. Gillar också din inställning att du inte vet om det fungerar i längden men det känns bra nu. Jag tror att det kanske kan bli bra i längden just tack vare den inställningen. Jag skickar positiva energier åt ditt håll=)

Monica - :-) Tack raringen och ja, det är inte lätt att vara människa, det ska gudarna veta. Men man kan väl inte göra så mycket annat än att försöka göra så gott man kan och bara just få det att fungera ok?! Märkvärdigare än så kräver inte jag heller att livet ska vara. :-)
Massa kramar tillbaka!/Tette.

CrimsonAnna - Tack för peppandet och ja - det är ju i och för sig lättare sagt än gjort, (ännu mer om man har alltför många dåliga erfarenheter med sig i bagaget ...), att bara leva NU och inte oroa sig så mycket över vad/hur det blir i förlängningen MEN ... försöker så gott jag kan att njuta just och när det faktiskt känns bra. :-)
Positiva energier tilbaka till dig!/Tette.