Energidränerad och låg ...
Känner igen mig i den där stresskänslan. Har ju så erbarmligt svårt att sova, kan vara vaken flera dygn på raken, när jag lägger mig för att försöka sova...ja då kommer det ett stresspåslag så det bara susar i hela kroppen, det känns som om man är inkopplad till elnätet ungefär...skinnet känns alldeles för trångt å det kryper å pirrar...sen ska man vara social och umgås, näe funkar inget bra. ja det där lär väl inte få dig att må bättre, att läsa, men sådär har jag det i alla fall. Kram!
Trist och jobbigt Roger, att du också känner stress och har svårt att sova. Fast själv är jag nog som minst stressad invärtes ändå, när jag väl lägger mig - oavsett om jag sen sover eller inte. Hur som helst ... en lobotomering hade varit effektiv på mig. :-o ;-)
Kram!/Tette.
Känner inte av stressen så mycket under dagtid, då är man ju oftast upptagen med att göra nåt, men sen när allt blir tyst och lugnt och det är dax för sängen, ja det är då det börjar (eller så är det först då man märker det)Det har väl kanske också blivit nån slags självuppfyllande profetsia, att man vet på förhand att sömnen inte kommer att infinna sig. Har ju sovit dåligt så länge jag kan minnas (har säkert en del att göra med taskiga hemförhållanden som liten att göra)och har man sovit dåligt väldigt länge, så antar jag att det blir nån sorts permanenta skador i hjärnans sömncentrum. Jaså lobotomering Tette :) ja vi kanske kan göra en samtidigt båda två hahaha!!!
Glömde kramen! PåK!
Ja man kanske kan få mängdrabatt om man lobotomeras samtidigt. ;-)
Nämen skämt åsidor ... konstant inre stress är fan inte kul och säkert otroligt tärande på hela kroppens funktioner.
För mig har det nog snarare varit så tidigare genom åren, att jag sovit bort ångesten/tiden, när det varit för mycket. Det är bara på senare år och inte alls mer än nu och då som jag fått svårt att sova. För mig har det ingen betydelse hur mycket jag har att göra om dagarna - jag har ändå en stor del av mig själv - kroppen framför allt - som ständigt plågas av svår ångest och stress. Och hur många kurser och terapier jag än går i för att försöka få kontroll på det, så blir jag inte bättre - tvärtom. :-( Jaja ...
P & K tillbaka!/Tette.
