Ny vecka då
En vecka sedan jag skrev något senast, ser jag nu. Förrförra helgens deppupplevelser och på det Lilla Mys bortgång förra måndagen, tog musten och luften ur mig.
Har så mycket besvikelse och sorg inom mig. Både av gammal och färskare art. Och förbannar mig själv för att jag så många gånger i livet dränerat mig själv på energi för andras skull, fast jag i princip aldrig upplevt att någon gjort detsamma för mig och ja ... känns väl sådär faktiskt ... :-/
Kastar in en lite kul sak här emellan, innan jag fortsätter deppinlägget. ;-)
Salongen sonen min jobbar på har gjort en reklamsnutt som nu visas på ett par av stans största livsmedelsbutiker. Sonen är alltså den blonderade med sotade ögon. (Filmen spelades in under deras showkväll i november.) Nu är han dock mörkhårig igen. Han växlar i hårfärg från vecka till vecka - precis som jag själv gjorde under mina första år som frisör, hehe.
Även dottern min är ju med i reklamfilmen (6 sekunder in i filmen) - i sin Monroegestaltning.
Musten och lusten har som sagt än mer gått ur mig, men jag hoppas innerligt att det inte är bestående, utan snabbt övergående. Ser ingen point med i stort sett något alls för tillfället och allt känns bara tungt och hopplöst.
Det är tur att jag har mina barn och barnbarn - utan dem vore ingenting någonting värt.
<3Dottern, barnbarnen, dotterns boyfriende och jycken RoddyTheDog var på besök hos mig igår.<3
Avslutar med min köksadventsstake - som varit min mormors, sedan min mors och som jag fick med mig när jag flyttade hemifrån som 17-åring. Den har hängt med ett tag, med andra ord.
Må gott, gott folk!
Kommentarer
Trackback
