Nattuggleri och gnäll
Lite "Jag träffade Lassie" förresten ... Olle som är med i Idol är kompis till min nätvän LinsFias (som jag även träffat live ett antal gånger!) yngsta dotter. :-) Och om någon följer "En andra chans" (har sett lite av serien av en ren slump) så bor en av deltagarna (Charlotte) i samma stad som mig. Konstigt nog har jag dock aldrig sett henne, trots att jag tycker man sett "alla" här. :-o Känner däremot hennes mor lite, eftersom hon är min sons gamla dagisfröken. Sådär ja ... hahaha. ;-)
Nu kommer gnället. Jag mår illa. Gör det rätt ofta om kvällarna, så jag tror inte att jag är magsjuk. Det är nog "bara" mina franska nerver som sätter fart på magen också?!? Irriterande hur som helst! Urk! Blir väl rätt mycket värre av att jag fortfarande röker som en borstbindare förstås och öser i mig kaffe. :-/
Och på tal om det var jag nyligen iväg på en ny spiometriundersökning, eftersom jag upplever det som att jag har andnöd och blir andfådd lätt rätt ofta och med tanke på rökintaget så vore det ju inte så konstigt om jag åsamkat mig själv KOL eller liknande. Men ... hör och häpna ... lungläkaren som meddelade mig svaret började med att säga: "Det är rent oförskämt att ha så här bra lungkapacitet när man röker som du gör - dina värden ligger ÖVER förväntat för ickerökande kvinnor i din ålder." Oups ... jamen jag ber så mycket om ursäkt då. :-o ;-)
Frågade läkaren om mina bättre värden kunde ha att göra med att jag spelat blåsinstrument som ung och sjungit hela mitt liv. Tänkte att det kanske är så då att man liksom stöter ut giftiga partiklar bättre och därför inte blir så påverkad i lungorna men nää, det trodde hon inte på. Enligt henne så finns det bara en sak som kan ge så goda lungor som jag har och det är helt enkelt genetiskt betingat. "Vissa föds med sådan lungkapacitet helt enkelt", sa hon. Jaha, tack för det då, vem jag nu än fått de generna av. :-)
Hennes förklaring till mina andningssymptom är det faktum att jag har ett 4 cm stort magmunsbråck. Att jag dessutom sjunger och då alltså belastar magmunnen (diafragman) än mer, gör besvären större. Ok, skönt ändå att det inte var lungorna som pajat! Men det där med magmunnen ... äter ju sedan åratal tillbaka en magmedicin dagligen för att dämpa besvären, men det tycks inte hjälpa så värst mycket.
Har ytterst sällan sura uppstötningar, så det är inte det jag lider av, utan just det att magsyreångorna irriterar luftrören OCH stämbanden. Fick ju i samband med upptäckten av magmunsbråcket (via gastroskopi, vilket jag ALDRIG gör om, fy fan vilken undersökning!!) även gå med en slang från näsan till magen under ett helt dygn, för att se om det var någon mening med att försöka operera bråcket. Man kom dock fram till chansen att jag skulle bli bättre var så ytterst liten att den inte övervägde de risker en sådan operation medför så ... deras tips åt mig var att sluta sjunga och ge fan i att lyfta tungt, så skulle jag nog reda mig. Hm ... jomenvisst ... Bra tips. Inte!! :-/
När jag ändå är i gnälltagen kan jag ju ta upp lite mer krämpor, hehe.
Mitt nervösa hjärta ... har ju snudd på daglig hjärtklappning sedan snart 30 år tillbaka och medicinerar mot det. Har på senare år även fått extremt mycket extraslag, vilket är ytterligare obehagligt. Har blivit utredd av flera hjärtspecialister och de har sagt att de inte hittar något organiskt fel och att symptomen härrör från stora adrenalinpåslag som härjar i min kropp. Men oavsett vad det beror på är det OTROLIGT störande och gör mig stundom livrädd.
Nästa "krämpa" - > Senaste året har min mens varit oregelbunden och jag svettas som en tok mest hela tiden så jag antar att jag är på väg in i övergångsåldern. Kul, kul. Har läst att man kan befinna sig i klimateriet under tio års tid, om man har otur. :-O Herregud, ska man ha det såhär så länge så kreverar man ju!! Förstår verkligen att kvinnor, som dessutom arbetar, väljer att äta horomoner för att slippa skiten. Vidrigt är vad det är. Ska träffa en gynekolog i början av oktober för att få mina hormonhalter mätta, bl.a. Har alltid varit väldigt lättpåverkad av hormonförändringar i kroppen, så risken är nog stor att ett eventuellt intågande i klimateriet förhöjt min ångestnivå också.
<< -- Sonen.Nu kom sonen hem (nattsuddare han också tydligen ;-)). Ska prata lite med honom innan han somnar. Avslutar med att lägga in en musikvideo med min nyaste favorit - Jace Evelett.
Natti!
Hej syster, va skoj att se ett livstecken i form av en blogg! Magmunsbråck har jag också, det är alldeles för mycket skit vi har gemensamt...härligt också att höra att dina lungor är okej, tror inte mina lungor heller tagit särskilt mycket skada, det var ju åderförkalkningen istället...
Jag har börjat komma tillbaks lite smått efter en depperiod när jag slutade med min medicin, men gud vad synd jag tyckte om både Hasse och hunden som fick stå ut med mig då!
Kramen och sköt om dig lillsyrran
Åh tack för min allra första bloggkommentar. :-)
Jo, tänkte försöka börja skriva lite igen. Vi får väl se hur länge lusten sitter i. ;-)
Usch ja - krämpor, krämpor och mer krämpor. Antar att det är vår fars genener som går igen hos oss båda. Vet ju inte om han hade magmunsbråck i och för sig, men jag vet att han hade kronisk luftrörskatarr/bronkit och det kan man ju få av just det här bråcket.
Skönt att du börjar känna dig bättre igen. Nä, det går ju inte att sluta medicinera. Gjorde ju så jag också, våren -06 och det slutade i en treårigt lång tillvaro i fullständigt skräck. :-o Började ju medicinera igen i julas någon gång och är nu också lite bättre (dock inte så bra som jag borde blivit, tycker jag ...) men på kuppen har jag gått upp 31 !!!! kilo! :-O Äter INTE mer, har INTE mer matlust, utan jag blir sådan bara av de förbannade antidepressiva - oavsett vilken sort jag testar. Jävla skit! Men men ... att inte medicinera är inte möjligt, om jag vill kunna leva alls. :-(
KRAM tillbaka syster, sköt om dig du också!/Tette.
