Huvudvärk...
Utöver det så känner jag mig känslomässigt avstängd för tillfället. Orkar inte tänka/känna hela tiden. ÄR en känslomänniska, styrs otroligt mycket av just känslan, men blir det fööör rörigt och mycket så kan jag också stänga av en stund. Var som yngre ofta i den avstängda sfären. Helt ofrivilligt, det bara blev så. Förmodligen (eller absolut!) ett uppbyggt överlevnadssystem från tidiga år. Numera har jag istället svårt för att "stänga". Tar in allt alldeles för mycket, tills det känns som att jag skulle behöva flytta in i en isoleringscell för att inte känslo-explodera. :-o Energikrävande!
Är inte - och har aldrig varit - bra på att leva på ett sätt som är bra för mig. Har även alltid dragits till ganska "trasiga" människor (eller om det är de som dras till mig kanske?...) som behöver mycket stöttning och hjälp men som inte förmår stötta tillbaka. Tvärtom dras jag med i den destruktiva stämning sådana människor för med sig och mår sedan ännu sämre än jag redan gjorde. Jag vet och förstår grundorsaken till varför jag gör så, men kan ändå inte begripa varför det aldrig upphör?? Varför fortsätter jag att utsätta mig för belastning när jag inte orkar med det? Varför? Självplågeri? Eller är jag så inkörd i att bli behandlad som en påse nötter att jag inte reflekterar tillräckligt snabbt över vad som sker? Jag vet inte - vet bara att det är jävligt tröttsamt och sorgligt. :-/
Nej, ska spela ett parti Betapet nu och sen försöka komma isäng. Har suttit uppe till 04 om morgnarna senaste veckan och sover ju såklart sen då till halva förmiddagen. Och egentligen spelar det väl ingen större roll, eftersom jag ändå inte måste upp någon särskild tid, men ändå ... Känns väl som att man behöver liiiite dagsljus också. ;-)
