Uppeppande ... inte! ...

Pratade idag med en person om mitt mående, efter att personen ifråga beklagat sig över att denne led så fruktansvärt av det. Och det förstår jag absolut att man gör, om man av någon anledning tvingas ta del av mig när jag är som värst, (som mest inåtvänd och fylld av skräck och uppgivenhet), men ändå ... Tycker att det ändå var lite väl magstarkt av personen att komma med tipset: "Men ta livet av dig då, om det är så jobbigt." ... :-/ Ibland förundras jag mer än vanligt över den brist på inlevelseförmåga/empati som alltför många ändå tycks gå runt med. Skrämmande rent utav. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0