TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Blir så frustrerad och trött av/på människor som inte förmår uttrycka känslor/tankar. Nu menar jag folk som man inte kan eller vill välja bort, för i annat fall HADE jag valt bort dem pga. just detta. Det tar fruktansvärt mycket energi från mig att försöka gissa mig till vad andra känner/tänker/tycker och vill. Och ännu mer tar det av den instängdhet och ensamhet jag känner då jag själv uttrycker dessa saker och då blir betraktad som en bråkmakare. FAN!

Har alltid hävdat det och står fast vid det ännu, att jag är extremt okomplicerad och inte tvärtom, som många velat hävda genom årens gång!! Jag har inga som helst problem med att uttrycka mig och/eller att VÅGA uttrycka mig. Jag är hur ärlig och rak som helst - utan att kasta ur mig plumpa elakheter för den skull. Känner mig själv utan och innan dessutom, så det finns inget någon skulle kunna säga till mig, om mig, som skulle göra mig vare sig förvånad eller stum. Om det de säger stämmer alltså. Många som inte känner mig mer än lätt på ytan, upplever mig ju oftast som kärv, hård, kall och jävligt bestämd. Känner man mig så vet man att det mest bara är ett skal och att jag under skalet är alldeles för empatisk för mitt eget bästa, till och med. (Menar att det är ganska lätt för människor som betyder något för mig att "köra" med mig. Tyvärr ... :-/)

Hur som helst - varför varför varför är folk så rädda för att prata om sådant som berör dem personligen? Vad är det som är så farligt? Vad kan hända? Allt blir ju så otroligt mycket mer besvärligt om man ska gå runt och sticka huvudet i sanden och låtsas som det regnar! Det är ju inte precis som så att problemen försvinner av strutsbeteenden - tvärtom - de blir ännu större och exploderar till slut ut i något som kanske inte då längre är hanter och reparerbart. :-/