TetteMerio -> Kommit bakvägen? Gå genast till -> www.tettemerio.se

Var precis ute för att handla lite ("tur", hm ... man är rökare, annars skulle jag förmodligen inte gå utanför dörren ...) och plötsligt hör jag - mitt i centrum - barnaröster som ropade moooormoooor allt vad de orkade. DET var mina underbara, gosiga, världsbästa barnbarn! De stod, tillsammans med deras mor och jycken RoddyTheDog och väntade på bussen hem.


Det är tydligen höstlov från skolorna den här veckan. Elvisstackaren är dock inte helt kry. Han hostar och snorar men har i alla fall ingen feber, så lite frisk luft skadar ju ändå inte.

Sonen min kommer hem till mig idag. "Mammaveckan" började redan i lördags egentligen, men han har varit på en skrivarkurs sedan i fredags, så därför blir det lite sent nu. Kursen anordnades av "UngOchDum". Bra att han engagerar sig, tycker jag! :-)


Har vaknat säkert minst tio gånger inatt och varje gång hört meningen "Men ta livet av dig då, om det är så jobbigt." för mitt inre. Kan inte riktigt smälta den. :-/ Oavsett hur lite allvar det kan ha legat bakom orden, så kan jag inte riktigt smälta den ...

Håller nog på att röka ihjäl mig, om inte annat, känns det som. Känner mig hyperastmatisk. Blir helt slut så fort jag rör mig det minsta (kan ju även bero på att jag numera har en kroppshydda likt en michellingubbes) och hostar periodvis som en tok (vilket lungläkaren nyligen dock menade kommer från mitt magmunsbråck - vilket även det ger mer besvär av de relativt nya, många extrakilona ...). Att sluta röka, när jag just gått upp MASSOR i vikt av medicinerna, känns ju sådär lockande. jaja ... orkar inte ens tänka på det för ögonblicket. Blir bara mer deppig och röker då ännu mer av bara farten. :-(

Har de senaste dagarna tänkt väldigt mycket på min far. Han dog huxflux -98, 65 år gammal. Han blev aldrig obducerad (hans fru ville inte det) så vi vet egentligen inte vad han dog av, men det finns väl bara tvärstopp i hjärta eller hjärna att välja på. Det är nu inte hans död jag tänkt på i första hand, utan hans musicerande mest. Han spelade ju trumpet och jag satt ofta, ofta bredvid honom när han repeterade hemma i vardagsrummet och jag älskade det. Trots att jag var tvungen att vara tyst som en mus och sitta prick stilla. Det var inga problem, njöt till fullo. Så trumpetmusik torde nog vara den första form av musik jag alls kom i kontakt med.


När jag var tonåring var pappa med på en skivinspelning med Helsingfors brandkårsorkester. (Han var brandman, rökdykare och senare brandchef just där.) Jag hade den skivan (en vinyl såklart), men jag fick alla mina gamla vinylskivor stulna från källarförrådet för många år sedan och då även den skivan. Skrev nu hur som helst ett mail (på finska, inte lätt, hahaha) till den brandkårskåren och frågade om det möjligen gick att få tag i skivan igen och de har nu svarat att jadå, de kunde sända den till mig omgående. :-) Gud så kul! Tyvärr har jag ju inte grammofon kvar, men någon jag känner borde väl ha en, så jag kan spela över den till CD, hoppas jag?! :-)



Pappa spelade vidare i storband, i militärens orkester och var en av Kekkonens två högtidstrumpetare dessutom. Med andra ord - han var jävligt bra på sitt instrument och tacka fan för det, när han var utbildad vid finska akademiska musikhögskolan minsann. ;-) Har förövrigt en kusin (döpt efter pappas andranamn Juhani) som även han är väldigt duktig på trumpet. Under pappas begravning kom denna kusin in i kapellet, spelandes solo på trumpeten. Herregud så jag tjöt! Det var så mycket pappa det kunde bli i den ceremonin!