Mentalt uttråkad
Jag vill prata om hur man känner, tänker, tycker om stort och smått. Jag vill höra om livserfarenheter och gärna med tillhörande självanalyser kring dess konsekvenser/tillskott. Jag vill diskutera personligt! Finns det verkligen inga andra som finner det intressant?
Visst får jag till viss del den lusten i mig tillfredsställd genom studier, diverse diskussionsforum och liknande, men jag skulle ju önska att även kunna få det rent privat, öga mot öga. Känna mental närhet till människor jag faktiskt ser och kan ta på (om jag skulle vilja det). Har letat hela livet efter likar på det området, men hittat otroligt få. Aptrist!
Kommer ju låta ännu mer dryg nu men ... redan som tonåring slog det mig att "Herregud, jag är omgiven av ytliga, mentalt outvecklade idioter, som inte bryr sig om något annat än ren jävla dynga". Tyvärr känner jag till stor del så än idag. Kanske till och med mer, eftersom man väl kan förvänta sig lite mer av medelålders människor, än jag kunde av mina jämnåriga som ung.
Jag behöver mental stimulans!! Och det NU helst!
Kära syster, trist att vi har så stort avstånd rent fysiskt mellan oss. Ibland kan jag känna att jag orkar/vill prata, men oftast är jag eremiten, innesluten i min egen lilla bubbla, fast, jag tror du är mer utforskande och stridslysten, jag är mera laid-back nuförtiden...
Kram från syrran som ännu inte fått in rutin att besöka din blogg igen...
Ja syster, det är verkligen synd att vi inte bor på närmare håll! För trots att vi inte vuxit upp tillsammans, så känner jag mig ju enormt besläktad med dig, de gånger vi träffas. (Vår mellansyster säger ofta det också, att vi verkar funka likadant, du och jag. Enligt hennes erfarenhet av oss två då, såklart) ;-)
Och du ... även jag har blivit mindre utforskande och stidslysten med åren, hahaha. ;-)
KRAM!/Lillsyrran Tette.
