Mediciner
Ok, blir lite seriöst inatt ändå, när allt kommer omkring.
Jag har ju medicinerat med antidepressiva från och till sedan -92. Detta för att slippa ha panikattacker (vilka gör mig både isolerad, skräckslagen och handikappad som fan!) var och varannan dag. Har provat uppåt tio sorter vid det här laget och de som fungerat bäst hittills har varit Zoloft. Åt dem under tre-fyra långa omgångar, men eftersom jag gick upp så mycket i vikt av dem (ca.25 kilo, kilon som är totalt OMÖJLIGA att gå ned så länge medicinen kvarstår), så kände jag till slut (2006) att jag inte ville ta dem mer.
Hade då haft en ca. fyra år lång period av Zoloftbrukande. Mådde relativt bra, fungerade relativt bra (så länge jag inte blev kraftigt pressad i alla fall) och tänkte att vad fan ... Jag kanske blivit så pass "frisk" nu så att jag inte behöver medicinen längre. Trappade ut dem och fungerade hyfsat första halvåret medicinfri. Gick dessutom helt av mig själv ned alla kilon jag lagt på mig under de fyra åren. Asskönt! Men ...
Det relativt goda mående höll alltså bara i sig drygt ett halvår. Sedan blev jag plötsligt vrål"sjuk" igen. Kunde inte svälja - inte ens den egna saliven. Blev undersökt på alla möjliga (apvidriga!) vis och det enda egentliga fel man kunde hitta var ett stort magmunsbråck. Det kunde vara en delorsak till mina problem, men långt ifrån helt. Fick en magmedicin som jag intar varje dag ännu, men kunde ändå bara äta några skedar sparrrissoppa per dag under månader.
Jag -07 med slang från näsan till magmunnen, under en dygnsregistrering av magsyror. URK!
Fick även andra psykosomatiska besvär. Min redan förhöjda puls blev ännu mer hysterisk. (Har jag skrivit att jag sedan 20 år tillbaka medicinerar även mot hjärtklappning - med Betablockerare?) Dessutom började hjärtat slå små käcka extraslag flera gånger per minut och jag kastades iväg till hjärtspecialist, som konstaterade att jag var hjärtfrisk men hade ett extremt adrenalinpåslag, vilket fick hjärtat att bete sig som det gjorde.
Vidare symptom med enorm kraft var (är till dels ännu) andnöd, andfåddhet, konstant ångest/oro, panikattacker i tid och otid, svaghetskänslor, yrsel, svimfärdighetskänslor, ännu mer andnöd, stickningar i hela kroppen, värk överallt, etc etc etc. Sökte mig återigen till psykiatrin och fick påbörja en KBT-behandling.
Den hjälpte inte ett smack. Blev bara sjukare och sjukare och till råga på allt fick jag hjärnhinneinflammation våren -09, vilket knappast förbättrade ångesten. Bytte KBT:n mot KPT och efter mycket om och men kapitulerade jag och gick med på att börja medicinera igen.
Jag idag - i betydligt rultigare skepnad, som ni ser.
Eftersom jag gått upp så mycket i vikt av tidigare mediciner, ville man nu pröva andra sorter på mig. Så jag har nu, sedan knappt ett år tillbaka, testat först Fontex och nu Cymbalta. Fontexen hjälpte inte ett dugg, tvärtom, blev ännu värre av dem. (även efter upptrappningstiden alltså!) och nuvarande Cymbalta har tagit bort den värsta udden av panikattackerna, men allt annat återstår, PLUS att jag gått upp 32 kilo!! :-O SUCK!! Hade ju lika gärna då kunnat kasta mig in i Zoloften direkt istället. Den hjälpte ju åtminstone, så jag fick någon lön för mödan av att kånka runt på massa ofrivilliga extrakilon. :-/
Nu är läget som så, att läkaren menar att jag gått upp för mycket för att det ska anses vara ok. Det är rent av fysiskt farligt att vara så här pass knubbig, enligt honom, så nu är jag i full gång med att trappa ut skiten igen och ska få testa ytterligare en annan sort. För den som levt med svår ångest och upplevt in/utsättning av antidepressiv, så vet man att det är VIDRIGT! Man mår i regel sju resor värre under dessa perioder och mår man redan på gränsen till vad man orkar med så är det rent outhärdligt att behöva bli sämre, om så "bara" för ett par månader! Men vad fan ska jag göra då?!? Har ju inte så mycket val. :-(
En sak är säker - utan medicin fungerar jag inte alls! Visst, håller mig då normalviktig, men har å andra sidan ingen som helst livsliknande tillvaro, utan är då helt dränkt av fullständig och konstant FASA. Så kan man INTE leva! Så medicin MÅSTE jag ha, uppenbarligen!
Den jag nu ska få börja sätta in (när Cymbaltan är färdignedtrappad) är en variant som heter T Voxra. Känner ingen som brukar den, så jag har ingen som helst bild av hur det kommer fungera. Men FÖRHOPPNINGSVIS fungerar den bra på mig och låter mig få slippa en del av de 32 kilona jag fått extra av Cymbaltan! Återkommer kring saken, när jag vet mer.
Jag har ju medicinerat med antidepressiva från och till sedan -92. Detta för att slippa ha panikattacker (vilka gör mig både isolerad, skräckslagen och handikappad som fan!) var och varannan dag. Har provat uppåt tio sorter vid det här laget och de som fungerat bäst hittills har varit Zoloft. Åt dem under tre-fyra långa omgångar, men eftersom jag gick upp så mycket i vikt av dem (ca.25 kilo, kilon som är totalt OMÖJLIGA att gå ned så länge medicinen kvarstår), så kände jag till slut (2006) att jag inte ville ta dem mer.
Hade då haft en ca. fyra år lång period av Zoloftbrukande. Mådde relativt bra, fungerade relativt bra (så länge jag inte blev kraftigt pressad i alla fall) och tänkte att vad fan ... Jag kanske blivit så pass "frisk" nu så att jag inte behöver medicinen längre. Trappade ut dem och fungerade hyfsat första halvåret medicinfri. Gick dessutom helt av mig själv ned alla kilon jag lagt på mig under de fyra åren. Asskönt! Men ...
Det relativt goda mående höll alltså bara i sig drygt ett halvår. Sedan blev jag plötsligt vrål"sjuk" igen. Kunde inte svälja - inte ens den egna saliven. Blev undersökt på alla möjliga (apvidriga!) vis och det enda egentliga fel man kunde hitta var ett stort magmunsbråck. Det kunde vara en delorsak till mina problem, men långt ifrån helt. Fick en magmedicin som jag intar varje dag ännu, men kunde ändå bara äta några skedar sparrrissoppa per dag under månader.
Jag -07 med slang från näsan till magmunnen, under en dygnsregistrering av magsyror. URK!
Fick även andra psykosomatiska besvär. Min redan förhöjda puls blev ännu mer hysterisk. (Har jag skrivit att jag sedan 20 år tillbaka medicinerar även mot hjärtklappning - med Betablockerare?) Dessutom började hjärtat slå små käcka extraslag flera gånger per minut och jag kastades iväg till hjärtspecialist, som konstaterade att jag var hjärtfrisk men hade ett extremt adrenalinpåslag, vilket fick hjärtat att bete sig som det gjorde.
Vidare symptom med enorm kraft var (är till dels ännu) andnöd, andfåddhet, konstant ångest/oro, panikattacker i tid och otid, svaghetskänslor, yrsel, svimfärdighetskänslor, ännu mer andnöd, stickningar i hela kroppen, värk överallt, etc etc etc. Sökte mig återigen till psykiatrin och fick påbörja en KBT-behandling.
Den hjälpte inte ett smack. Blev bara sjukare och sjukare och till råga på allt fick jag hjärnhinneinflammation våren -09, vilket knappast förbättrade ångesten. Bytte KBT:n mot KPT och efter mycket om och men kapitulerade jag och gick med på att börja medicinera igen.
Jag idag - i betydligt rultigare skepnad, som ni ser.
Eftersom jag gått upp så mycket i vikt av tidigare mediciner, ville man nu pröva andra sorter på mig. Så jag har nu, sedan knappt ett år tillbaka, testat först Fontex och nu Cymbalta. Fontexen hjälpte inte ett dugg, tvärtom, blev ännu värre av dem. (även efter upptrappningstiden alltså!) och nuvarande Cymbalta har tagit bort den värsta udden av panikattackerna, men allt annat återstår, PLUS att jag gått upp 32 kilo!! :-O SUCK!! Hade ju lika gärna då kunnat kasta mig in i Zoloften direkt istället. Den hjälpte ju åtminstone, så jag fick någon lön för mödan av att kånka runt på massa ofrivilliga extrakilon. :-/
Nu är läget som så, att läkaren menar att jag gått upp för mycket för att det ska anses vara ok. Det är rent av fysiskt farligt att vara så här pass knubbig, enligt honom, så nu är jag i full gång med att trappa ut skiten igen och ska få testa ytterligare en annan sort. För den som levt med svår ångest och upplevt in/utsättning av antidepressiv, så vet man att det är VIDRIGT! Man mår i regel sju resor värre under dessa perioder och mår man redan på gränsen till vad man orkar med så är det rent outhärdligt att behöva bli sämre, om så "bara" för ett par månader! Men vad fan ska jag göra då?!? Har ju inte så mycket val. :-(
En sak är säker - utan medicin fungerar jag inte alls! Visst, håller mig då normalviktig, men har å andra sidan ingen som helst livsliknande tillvaro, utan är då helt dränkt av fullständig och konstant FASA. Så kan man INTE leva! Så medicin MÅSTE jag ha, uppenbarligen!
Den jag nu ska få börja sätta in (när Cymbaltan är färdignedtrappad) är en variant som heter T Voxra. Känner ingen som brukar den, så jag har ingen som helst bild av hur det kommer fungera. Men FÖRHOPPNINGSVIS fungerar den bra på mig och låter mig få slippa en del av de 32 kilona jag fått extra av Cymbaltan! Återkommer kring saken, när jag vet mer.
Kommentarer
Trackback
