Med lugg igen då
;-) hahaha
04.45 imorse fick jag ett ryck och klippte av mig luggen. Senast jag hade lugg var -07. Började sen att spara ut den och lovade mig själv att aldrig ha lugg igen. Men vad fan ... man kan väl ändra sig! ;-)
Men innan jag visar hur jag ser ut nu med lugg, så ska jag lägga in lite foton som jag "tvingade" särbon att ta på mig med nya androiden. Måste ju testa den. Håll i er!
Gryniga blir de, i skumt ljust och inomhus i alla fall, men det gör inget, tycker jag.
Och nu kommer den värsta -- > ;-)
Ok, efter den egoboosten kommer så en bild på mig i nyklippt lugg. :-)
Nå vad säger ni - lugg eller inte lugg? Ja nu är det ju lite svårt att göra åt att luggen är kort men ... ska jag spara ut den igen, tycker ni? Känns jävligt märkligt att ha lugg igen efter såhär lång tid. Är inte van längre vid att känna hår i pannan och går alltså och föser undan det hela tiden. Eftersom jag gått upp så mycket i vikt känner jag mig ännu rundare i ansiktet MED lugg, men samtidigt ... vad gör det? Egentligen? Jag är väl lika mycket jag och värd som knubbsäl?!! Jo, det tänker jag bestämma mig för att jag är! ;-)
Idag har dottern och jag varit iväg på shoppingtur. Främst för att inhandla presenter åt Elvisungen, som ska ha sitt åttaårskalas imorgon. Lillpluttan Isolde var med särbon under tiden. Hon avgudar honom! Det första hon alltid frågar när hon kommer är: "Var är Johan". Elvis är mycket mer mormorgris än Isolde, den saken är klar.
Skruttfian Isolde. <3
Här kan ni se själva hur Isolde alltid tyr sig till Johan när hon kommer. Gosan.
Får hon välja så sitter hon gärna i Johans knä mest hela tiden. Och/eller på hans axlar. Och/eller hänger på honom som en liten apa. Måste ju berätta om första gången de träffades. Det var i augusti -08, jag hade då känt Johan i ett halvt dygn och på den tiden var Isolde ganska avvaktande i sitt bemötande av andra människor - och då särskilt folk hon inte kände. Men inte med Johan - så fort han kom innanför dörren kastade hon sig i hans famn och gav honom en stor, spontan puss mitt på munnen. :-o Blev helt chockerad! Men även väldigt rörd. Tänkte att det nog var något väldigt speciellt med honom, när till och med Isolde direkt gillade honom. Han fick pluspoäng där, helt klart, hehe. ;-)
Vidare idag har jag skjutsat sonen till sin far, för en "pappavecka" och nu har jag satt igång två maskiner tvätt och ska värma lite mat åt mig, tänkte jag. För att ha hjärnhinneinflammation känner jag mig rätt pigg nu faktiskt. :-)
Trevlig fortsättning på lördagen, gott folk!
Oj, det var ingen liten kalufs för att "bara" ha klippt luggen :P Det ser ut ungefär som om jag skulle satt ihop allt mitt hår i en hästsvans och klippt av =/
Lugg eller inte, tycker du passar i både och. Ha det du trivs bäst med =)
Kram Kajsa
Hahaha, ja, jo, är det något jag har mycket av så är det hår. Vilket jag ibland svurit åt, men ändå oftast varit tacksam för. Som frisör vet jag ju att min man är långt ifrån det vanliga bland nordbor. Båda mina ungar har ärvt min hårkvalité, by the way. Och min grop i hakan. Resten har de från sina fäder.
Och tack för svaret angående luggens vara eller ickevara. :-) Problemet är bara att jag inte vet vad jag trivs bäst med, hehe. ;-) Kram!/Tette.
Hej du hej du!
Jag har hittat tillbaka till dig!
Jag tycker du är jättefin i lugg!
Sådetså!
Och Elvis är inte bara lik sin mamma, han är väldigt lik sin morbror! De är otroligt lika!
Kramar från en annan "tjockis"! (Tänk att det ska vara så svårt att acceptera. Jag lider också otroligt mycket av mina extrakilon.)
Heeej, kul, välkommen hit! :-) ;-)
Och tack, för luggroset.
Vad roligt att du ser likheter mellan Elvis och Zacharias. Jag har nog inte sett det, men man tittar nog på olika saker antar jag. Som med Isolde, som alla tycker är så lik Zabina som liten ... jag kan inte se det, utan tycker att hon ser ut som sin far. Syster min tycker att Isolde ser ut precis som mig som barn. Lustigt hur man kan plocka ut utseendedetaljer så olika, som sagt.
Och på tal om utseende ... ja usch ja, jobbigt att behöva få massa extrahull av något man inte kan leva utan - mediciner alltså. Tröstlöst. :-/
Har du någon blogg numera? Visa mig gärna dit i så fall! ;-) Kramar!/Tette.
Nej, jag la ner allt personligt bloggande. Det blev en energitjuv till slut. Så nu skriver jag ingenting. Det enda jag bloggar om nu är mina virkningar. Men jag är en jävel på mail.....
Puss och kram till dig
Hehe, ok - själv är jag si och så med mail. Går i perioder. All kontakt med omvärlden går förövrigt för mig i perioder. Mer eller mindre eremitisk, du vet. ;-) Har besökt handarbetssidan nu i alla fall. Bedååårande! :-)
Puss och kram!/Tette.
