Lata fetton
En bild har florerat på FB idag, har själv också delat den och det inte bara för att jag tycker att även mulligare kroppar ska få synas utan att skämmas för, utan även för att det var en kul, tänkvärd tillhörande text till bilden. Tänker inte lägga ut hela den långa texten här, men den gick ut på ett omnämnande av en reklamaffisch utanför ett gym. En affisch som visade upp en smal, slimmad kvinnorkropp och texten: "Vill du vara som en sjöjungfru eller som en val till sommaren". Man antogs då såklart absolut inte vilja vara valen, (trots att valar är kärleksfulla, sociala, sexuellt aktiva, sjungande varelser, som verkar leva gott och sjöjungfrun ju inte ens finns i verkligheten :-O), för stor är ju tydligen samma sak som ful? I alla fall om man är kvinna?!?
Är den här kvinnan ovan verkligen ful, bara för att hon är mullig i formen? Jag tycker absolut inte det! Dock ... tog inte många minuter efter att jag delat den, innan det dök in en kommentar om "lata fetton". :-O Och med det också kommentarer om hur ohälsosamt det var att ha dessa "extrakilon". Är det verkligen det - ohälsosamt? Jag har i alla fall fått lära mig, genom läkare, att det ohälsosamma beror helt på VAR på kroppen fettet sitter och hur hårt packat det är. Ju lösare hull, desto mindre hälsofarligt.
Till och med jag själv, som vill tro att jag ändå är ganska bra på att genomskåda och stå emot medias hjärntvätt om hur vi ska se ut och hur vi bör leva, blir ju påverkad. När man DAGLIGEN matas med bilder/texter om bantning, träning, mathållning överhuvudtaget, utseende, ideal så tror man ju lätt att det inte går att vara lycklig om man inte ÄR smal, ser ung ut, är vacker och framgångsrik - vilket såklart inte är sant. De kriterierna är inte ens en garanti för att man ska känna sig ett smack lyckligare än innan. Inte mer en kortare stunder i alla fall.
Här finns en sida där man kan se "vanligt folks" kroppar på bild. Bilder de själva skickat in. Kroppar i alla former och storlekar. <Kroppsbild>
Och trots att jag som sagt tycker att utseendefixeringen är SKIT och det stereotypa idealet är ännu mer SKIT, så ber jag snudd på om ursäkt inför allt och alla, över att jag senaste året gått upp massor i vikt, av medicinerna jag äter. Varför känner jag så?? :-o Jag är väl jag oavsett vad jag väger?!! Verkar inte så. Man tappar helt klart en smula värde och respekt som mullig - den saken är tyvärr både sorglig och klar. Man anses nog lite korkad om man inte begriiiiper att man liksom inte kan gå runt och vara mullig hur som helst. :-O ...
Det som gör mig mest ledsen OCH förbannad är att folk har så otroligt lätt att fördöma. På alla möjliga plan, men nu håller jag mig till vikt en stund. Det finns ju otaliga andra skäl än lättja och frosseri som kan få en människa fetare. Och även om det ÄR frossa och lättja som skapat övervikten, så finns det ju otaliga skäl till varför man överäter och/eller inte rör på sig tillräckligt. Fysiska, psykiska, psyosomatiska orsaker t.ex. Sen finns det ju faktiskt människor som inte bryr sig om extrakilona egenligen, som kanske till och med skulle trivas med dem, om det inte vore för att andra så starkt föraktar mulligheten och klassar alla som inte är smala och vältränade (och snygga och unga ...) som losers. Sjukt är vad det är!
Är den här kvinnan ovan verkligen ful, bara för att hon är mullig i formen? Jag tycker absolut inte det! Dock ... tog inte många minuter efter att jag delat den, innan det dök in en kommentar om "lata fetton". :-O Och med det också kommentarer om hur ohälsosamt det var att ha dessa "extrakilon". Är det verkligen det - ohälsosamt? Jag har i alla fall fått lära mig, genom läkare, att det ohälsosamma beror helt på VAR på kroppen fettet sitter och hur hårt packat det är. Ju lösare hull, desto mindre hälsofarligt.
Till och med jag själv, som vill tro att jag ändå är ganska bra på att genomskåda och stå emot medias hjärntvätt om hur vi ska se ut och hur vi bör leva, blir ju påverkad. När man DAGLIGEN matas med bilder/texter om bantning, träning, mathållning överhuvudtaget, utseende, ideal så tror man ju lätt att det inte går att vara lycklig om man inte ÄR smal, ser ung ut, är vacker och framgångsrik - vilket såklart inte är sant. De kriterierna är inte ens en garanti för att man ska känna sig ett smack lyckligare än innan. Inte mer en kortare stunder i alla fall.
Här finns en sida där man kan se "vanligt folks" kroppar på bild. Bilder de själva skickat in. Kroppar i alla former och storlekar. <Kroppsbild>
Och trots att jag som sagt tycker att utseendefixeringen är SKIT och det stereotypa idealet är ännu mer SKIT, så ber jag snudd på om ursäkt inför allt och alla, över att jag senaste året gått upp massor i vikt, av medicinerna jag äter. Varför känner jag så?? :-o Jag är väl jag oavsett vad jag väger?!! Verkar inte så. Man tappar helt klart en smula värde och respekt som mullig - den saken är tyvärr både sorglig och klar. Man anses nog lite korkad om man inte begriiiiper att man liksom inte kan gå runt och vara mullig hur som helst. :-O ...
Det som gör mig mest ledsen OCH förbannad är att folk har så otroligt lätt att fördöma. På alla möjliga plan, men nu håller jag mig till vikt en stund. Det finns ju otaliga andra skäl än lättja och frosseri som kan få en människa fetare. Och även om det ÄR frossa och lättja som skapat övervikten, så finns det ju otaliga skäl till varför man överäter och/eller inte rör på sig tillräckligt. Fysiska, psykiska, psyosomatiska orsaker t.ex. Sen finns det ju faktiskt människor som inte bryr sig om extrakilona egenligen, som kanske till och med skulle trivas med dem, om det inte vore för att andra så starkt föraktar mulligheten och klassar alla som inte är smala och vältränade (och snygga och unga ...) som losers. Sjukt är vad det är!
Kommentarer
Trackback
