De finska rötterna
Jag föddes i Helsingfors, Finland, den 26 oktober 1964. Mina första nästan sju år bodde jag på Igelkottsvägen (Siilitie)13 S, i ett område som heter Hertonäs (Herttoniemi).
Ovan. Min syster Tita, jag och min bror Tomas.
Herttoniemi är ett helt finsktalande område och mitt modersmål från start var alltså finska. Kunde dock även svenska eftersom min mor är finlandssvensk (från Hangö, där hon återigen bor). Jag gick på finskt lekis och så här lät Pippi Långstrump, så som jag lärde mig den. (Ps. Flickan som sjunger här bryter på svenska. Antar att ickefinnar inte hör det, men det låter rätt lustigt.)
Mamma var på den tiden undersköterska och arbetade på akuten i Helsingfors. Pappa min var brandman, rökdykare och senare kårchef. Pappa var även musiker, trumpet var hans huvudinstrument. Han var utbildad på finska akademiska musikhögskolan och medlem i försvarets musikkår. Älskade att lyssna på honom när han spelade. Både repetitionerna och de spelningar han hade. Utöver musikkåren var han också med i ett storband. I mitt minne av honom finns musiken med i allra högsta grad.
Ovan. Mina föräldrar Iris och Pertti -> th. Papi när han spelar trumpet.
En annan sång jag minns från barndomen i Helsingfors.
När jag var knappt sju år gammal skilde sig mina föräldrar och jag flyttade tillsammans med mamma, syster och bror till Sverige, Nynäshamn. Hade dock regelbunden kontakt med min far tills hans död (-98) och har tillbringat alla somrar under uppväxten hos/med mormor och morfar i Hangö, Finland. Så rötterna har fått sitt.
Ovan. Jag som tvååring på Plagen i Hangö. Th. mormor och morfar. (Båda tyvärr döda idag.)
Trots att jag bott större delen av mitt liv i Sverige är jag i hjärtat för alltid finne! Får OFTA nostalgitrippar (likt den här nu i bloggen ;-)) och tänker tillbaka på mina finska rötter. Språket behärskar jag tyvärr inte längre till fullo, men jag förstår det mesta och kan göra mig förstådd i alla fall.
Ovan. Min bror, jag och papi, under ett besök i Helsingfors, efter att jag och syskonen flyttat med mamma till Sverige.
Jag försöker åka till Finland åtminstone varje sommar. Mor min har ju som sagt flyttat "hem" igen och jag har även morbröder i Hangö, samt en halvsyster (pappas barn) och kusiner i Helsingfors. De sistnämnda har jag ingen direkt kontakt med (förutom en av kusinerna som jag har som FB-vän), men ändå - jag vet ju att de finns där. Har även en halvsyster i Sverige, Paula (också pappas barn), som jag känner mig väldigt besläktad med, trots at vi inte vuxit upp ihop och som jag har regelbunden kontakt med via nätet.
Avslutar den här nostalgitrippen med Egotrippi. Ett finskt, modernare band som jag gillar. Låten handlar om att "gilla läget", att försöka hålla kvar den man är i alla lägen.
Ovan. Min syster Tita, jag och min bror Tomas.
Herttoniemi är ett helt finsktalande område och mitt modersmål från start var alltså finska. Kunde dock även svenska eftersom min mor är finlandssvensk (från Hangö, där hon återigen bor). Jag gick på finskt lekis och så här lät Pippi Långstrump, så som jag lärde mig den. (Ps. Flickan som sjunger här bryter på svenska. Antar att ickefinnar inte hör det, men det låter rätt lustigt.)
Mamma var på den tiden undersköterska och arbetade på akuten i Helsingfors. Pappa min var brandman, rökdykare och senare kårchef. Pappa var även musiker, trumpet var hans huvudinstrument. Han var utbildad på finska akademiska musikhögskolan och medlem i försvarets musikkår. Älskade att lyssna på honom när han spelade. Både repetitionerna och de spelningar han hade. Utöver musikkåren var han också med i ett storband. I mitt minne av honom finns musiken med i allra högsta grad.
Ovan. Mina föräldrar Iris och Pertti -> th. Papi när han spelar trumpet.
En annan sång jag minns från barndomen i Helsingfors.
När jag var knappt sju år gammal skilde sig mina föräldrar och jag flyttade tillsammans med mamma, syster och bror till Sverige, Nynäshamn. Hade dock regelbunden kontakt med min far tills hans död (-98) och har tillbringat alla somrar under uppväxten hos/med mormor och morfar i Hangö, Finland. Så rötterna har fått sitt.
Ovan. Jag som tvååring på Plagen i Hangö. Th. mormor och morfar. (Båda tyvärr döda idag.)
Trots att jag bott större delen av mitt liv i Sverige är jag i hjärtat för alltid finne! Får OFTA nostalgitrippar (likt den här nu i bloggen ;-)) och tänker tillbaka på mina finska rötter. Språket behärskar jag tyvärr inte längre till fullo, men jag förstår det mesta och kan göra mig förstådd i alla fall.
Ovan. Min bror, jag och papi, under ett besök i Helsingfors, efter att jag och syskonen flyttat med mamma till Sverige.
Jag försöker åka till Finland åtminstone varje sommar. Mor min har ju som sagt flyttat "hem" igen och jag har även morbröder i Hangö, samt en halvsyster (pappas barn) och kusiner i Helsingfors. De sistnämnda har jag ingen direkt kontakt med (förutom en av kusinerna som jag har som FB-vän), men ändå - jag vet ju att de finns där. Har även en halvsyster i Sverige, Paula (också pappas barn), som jag känner mig väldigt besläktad med, trots at vi inte vuxit upp ihop och som jag har regelbunden kontakt med via nätet.
Avslutar den här nostalgitrippen med Egotrippi. Ett finskt, modernare band som jag gillar. Låten handlar om att "gilla läget", att försöka hålla kvar den man är i alla lägen.
Kommentarer
Postat av: Nina
Jag köpte bums skivan med Egotrippi när du tipsade om dom för nått år sedan, älskar låten Älä koskaan ikinä trots att jag inte fattar ett ord finska :)..men musiken är så bra.
Postat av: Tette - svarsinlägg
Hehe, Kul att du gillar dem, trots att du inte förstår språket! :-)/Tette.
Trackback
