Arbetsledare
Har många gånger förundrats över att så många av mina kvinnliga vänner och bekanta tycks fungera som någon slags arbetsledare för sina män. De manar på, tjatar om ditt och datt och snudd på ger order om vad som ska göras och när. De släpar sina män på diverse aktiviteter som man VET att männen inte alls är intresserade av och bokar deras lediga tider med renoveringar, släktträffar, aktions/loppis/biobesök, etc etc och männen verkar dessutom godta det översitteri-beteendet i det allra flesta fall!?! :-o
Eftersom jag till naturen är en bestämd person, så antar de flesta att jag förmodligen är något av en hustyrann också, vilket är helt fel. Har aldrig varit sådan mot mina partners! Jag vill och kan inte vara så! Visst kan jag ta upp saker som jag önskar skulle bli gjorda eller platser jag skulle vilja besöka, men får jag ingen respons frivilligt så fortsätter jag INTE att älta det utan låter det vara/alternativt gör det jag vill ensam istället.
Jag i min allra kvinnligaste look ;-), då jag helrenoverade min lägenhet.
JAG skulle känna mig som en mamma åt min karl om jag började tala om för honom vad han ska/bör göra och den känslan skulle helt och hållet förgöra min känsla av att vi är älskande likar. Samma sak med olater partnern eventuellt har. Är det något som verkligen stör mig så tar jag såklart upp det, men vill han inte ändra på något hos sig själv så ställer jag heller inga fler krav på det, och/eller någon form av ultimatum. Då försöker jag hantera det ändå och kan jag inte det så får jag helt enkelt ge upp relationen. Jag skulle inte vilja ändå att någon "offrade" sig för min skull, om det inte kändes direkt rätt att göra så. Aldrig!
Jag har haft ganska många relationer i mitt liv. Kanske får jag det inte att hålla i långa loppet just för att jag är såhär ovillig att försöka styra männen jag levt med? En mening jag förr eller senare i så gott som samtliga relationer fått höra är "Det känns inte som att du behöver mig." Kanske är jag FÖR egensinnig? FÖR mån om att behålla någon slags värdig respektfullhet kring den andras önskan/vilja? FÖR stolt för att vilja känna mig som en tjatig mamma? Jag vet inte, men jag undrar ibland om det kan vara så. Behöver män en arbetsledare hemma? Kanske VILL de till och med ha det och känner sig viktiga om partnern planerar deras tid åt dem?
Ja här var det ord och inga visor...Men vem vill ha en man utan egen vilja???Då tycker jag man kan skaffa en hund i koppel,,,som man kan dra fram och tillbaka..Klart man ställer upp för varandra om man valt att leva ihop, men bådas vilja skall naturligtvis tas hänsyn till!!
Ja du får gärna länka min sida, inte vill jag vara så anonym. Jag står för det jag skriver och skäms inte!!
Kramar från Maggan
Hej här var det ord och inga visor,Håller med i mycket av vad du anser om en parrelation. Ja du får länka jag står för det jag skriver och skäms inte!!
Kramar från Maggan
Va faaan det vart 2 kommentarer, först när jag kolla var den inte där????Mystiskt,,,jaja nu får du 3 kommentarer av mig, hehe....
Hehe, jamen det är ju trevligt med trippelinlägg! ;-) Bra, då lägger jag en länk i min länksida. Döper den till ditt bloggnamn - HusNummerElva, om det är ok?! :-)
Kram!/Tette.
