Lucia
Mormors lillplutta - igår när hon kom från sin far och åt middag hos mig.
Meningen var att jag idag skulle följa med dottern till yngsta barnbarnets luciafirande på dagis. Isolde, som mormors lillstumpa heter, skulle vara pepparkaksgumma och det ville jag ju inte missa såklart. Men nu blev det ändå så - är för arg, ledsen och allmänt bläig för att orka visa mig utanför dörren ens och att då försöka vara glad och social - näe, går inte tyvärr. :-(
Isället har jag via webTv tittat/lyssnat på luciafirandet och därtill lägger jag här in lite lucianostalgi.
Dottern min som två-årig, glad tärna.
-92 är denna bild tagen. Dottern som lucia, mitt extrabarn P (hon var nästan alltid hos oss, hela uppväxten igenom) som tärna och sonen som motvillig, sur tomtenisse - tvångsställd med tjejerna. Spana in hans ilskna knutna nävar, hehe.
Här är sonen under ett dagisluciafirande då han var fyra-fem år gammal och istället äääälskade tomtar. Speciellt sitt tomteskägg (löshår jag hade på salongen och som jag sydde fast i hans tomteluva). Faktum är att han gick med detta skägg ett år i sträck, efter den här luciadagen. ÄVEN under sommaren alltså!
Sonen samma jul - med sitt älskade skägg, hahaha.
Här ser ni då alltså sonen med "tomteskägget" även på sommaren. :-o ;-)
Dålig bild, men jag måste ändå visa den. Detta är delar av kommunens eget luciatåg -02. Tärnan i mitten är dottern min. :-)
Själv var jag skolans lucia i årskurs tre. Absolut inte för att jag ville - har aldrig haft lucia och/eller prinsessdrömmar - utan för att jag blev röstad till det av övriga elever. Kan ju ha berott på att jag hade midjelångt blont hår (som lucior "skulle" ha på den tiden ...). Har foton från det någonstans, men jag hittar dem inte nu, så det får vara. Istället ska jag bjuda på en "fejkbild" av mig som lucia, gjord för några år sedan i photoshop. ;-)
Hoppas ni andra har en gladare lucia än den jag känner i år!
Fina bilder, och hihihi så kul där med sonen och lösskägget =D
Hur gammal är Isolde nu?
Kram
Hahaha så fina lucia bilder,,alltså din son och skägget haha han måste ha älskat det!
Lyckliga du som har så fina barn och barnbarn♥
Men tråkigt att du ska må så dåligt och vara arg, typ som jag då :) idag har inget varit bra för min del..
Hoppas morgondagen blir bättre!!!
Många kramar //Maggan
Kajsa - Tack och ja, han var besatt av sitt skägg, hahaha.
Isolde är fem och fyller sex på AllaHjärtansDag. :-)
Kram!/Tette
Maggan - (jag antar att det är du, även om namnet "ramlat bort"?!).
Hehe, ja som sagt - skägg-besatthet. Och jo, jag ÄR lycklig över mina fina barn och barnbarn! De är det bästa jag har!
Men/och ändå ... ÄNDÅ mår jag skit alltsom oftast. :-/ Hemskt ju! :-(
Detsamma, hoppas morgondagen blir bättre!
Kramar tillbaka!/Tette.
Men, jag undrar om inte grabben var lite störd ändå, att gå i långt fejkskägg jämnt o ständigt? Haha, ja jag säger då det, jag tycker löshår är lite läbbiga. Framför allt om det är äkta hår. Vi har ju här i Dalarna hårkullor som gör smycken av hår, jag tycker det också är läbbigt...
Hoppas allt vänder till det bättre, styrkekram!
Hahaha, klart han var/är störd, han har ju delvis mina gener, stackarn! :-o ;-)
Faktum är att båda mina barn haft perioder då de klätt ut sig VARJE DAG! För Zabinas del var det främst Pippi som gällde. Hon var fanimig Pippi under flera års tid och kallade mig för Annika och Bosse (som jag då var ihop med) för Tommy. Men hon var även troll och häxa.
Och Zacharias ... ja han var ju i perioder Harry Potter, polis och riddare. Han gick även med Zabinas klänningar ett tag i treårsåldern eller så. Även till dagis alltså. Han vägrade ha något annat. Och sen kunde det vara stramknäppt skjorta, slips och flugor andra perioder.
Jag har låtit dem hållas. Är det någon gång i livet man ska "få" vara lite "störd" så är det ju i barndomen - innan "normalitetskraven" kastar sig på en.
Kramar tillbaka!/Lillasyster.
