Ensamtid en liten stund
Jag har aldrig varit ett flockdjur, utan kunnat vara för mig själv utan att lida ett smack av det.
Hur som helst har jag nu haft folk (och hundar) omkring mig konstant senaste tiden och känner att jag är helt jävla energidränerad. Jag älskar mina barn, barnbarn, särbon och hundarna, men jag orkar bara inte hela tiden ha någon som pockar på min uppmärksamhet. Därför pustar jag nu ut en stund, när jag fått en eftermiddag/kväll helt för mig själv - mol allena!
Har bland annat suttit och lyssnat/tittat på Musikhjälpen "Alla flickor har rätt att gå i skolan" . Och gråtit. Skriver ju ibland att jag är så "jävla blödig" och det ÄR jag. Men jag har inte alltid varit sådan, tvärtom, grät inte en tår mellan åren jag var typ fyra tills jag var närmare 30! (Förutom av glädje när jag födde mina barn!) Jag var som förstenad på tårfronten, kunde inte gråta, hur mycket jag än ville. Det gick inte. :-o Och sen när jag väl släppte på den spärren (vilket skedde under en lång, intensiv terapiperiod) så gråter jag åt "ingenting" istället. Gråter faktiskt så gott som varje dag åt allt från reklaminslag till sorgen över min tärande ångest.
Satte på TV:n ikväll och kom då in i programmet "Copycatsingers". Rätt kul program, om man bortser från att programledaren är så jobbigt flamsig att jag får ett smärre nervsammanbrott av att titta på henne och på 3:ans sinnessjukt många reklamavbrott. Just idag var det extra kul att se för ... helt oväntat var det en Tommy Nilsson-"kopia" med idag, som jag faktiskt är bekant med.
Nämligen mannen som står på huk framför mig, längst fram till höger, från ovanstående tidningsurklipp (Kenta). Bilden här är tagen angående något som hette "TrubadurRallyt", som jag ingick i under hösten -08. Vi var ett gäng lokala musikanter/trubadurer som under tre spelkvällar körde 20 minutersset (x3) var, i rullande system. Skitkul! Och som ni ser på bilden så var det ett stort underskott av kvinnliga musiker. Jag och en massa killar/karlar. :-o ;-)
Vi är ett gäng kvinnliga sångerskor i kommunen, men vi är bara ett par-tre stycken som även spelar instrument. Och mig veterligen är det bara jag som dessutom skriver egna låtar.
It´s a man´s man´s world, med andra ord ...
Nej, nu har jag skallvärk igen och ska bara titta på finalen av "Allt för Sverige" via svt-play, innan jag kryper till sängs.
Hej! Jag tittade faktiskt på programmet för första gången! Orkar inte med Hellberg och Oldsberg längre, deras bäst-före-datum har gått ut för länge sen, men jag gillar ju frågesporter...
Ensamhet ja, det är ett måste för mig, nu kommer julen och då är man inte ensam långa stunder. Det känns konstigt och jag brukar inte få något vettigt gjort, inget mindre vettigt heller för den delen.
Nä tacka vet jag eftermiddagarna/kvällarna när jag ägnar mig åt precis vad jag själv vill, fast, i ärlighetens namn, nog skulle jag någon dag i veckan kunna tänka mig fikasällskap i form av en väninna, eller en syster rentutav!
Kramen
Brukar aldrig titta på "På spåret" och inte heller efterföljande program med Oldsberg. Förmodligen för att det krockat med annat jag hellre velat se. Jag är usel på geografi också, så det kan ju vara en bidragande orsak till det svala intresset för just dessa program. ;-)
Ja det är skönt att få göra vad man vill utan att någon pockar på ens uppmärksamhet. Och jag får ju, (vare sig jag vill eller inte, haha), umgänge ändå. Barn/barnbarn dimper in var och varannan dag och det ÄR ju mysigt det också, såklart. Skulle jag verkligen alltid vara heeeelt ensam så kanske jag kände att det blev för mycket åt andra hållet?!? Mycket möjligt.
Och igen - jag som har vår mellansyster i huset bredvid ... vi umgås tyvärr så gott som aldrig. :-o Märkligt ändå. Likadant när hon till och med bodde i samma hus som mig - kunde gå månader utan att jag alls såg henne. Så avståndet, eller ickeavståndet gör inte automatiskt att man träffas, tydligen.
Har du inga vänner alls i krokarna hos er? Hur långt är det till närmaste granne och träffas ni något?
Kramar tillbaka!/Lillasyster
